74. Herr Kantarell (2)

Jag trodde jag hittade på traditionen, men det var traditionen som hade hittat mig.

Ett kapitel ur bokmanuset BERÖR.

Det finns en liten svamp som löper som en röd tråd genom hela historien på Långholmsgatan 24, utan att någon av verksamheterna vetat om det.

Allt började när jag grävde i husets historia. De tre verksamheterna som bott här under 112 år – Maria Husmodersskola, Bergsundsgården och Bergsundsskolan – visade sig vara sammanflätade långt tillbaka i tiden. Och mitt i alltihop står visan Herr Kantarell.

1905: Läraren och författaren Jeanna Oterdahl ger ut Blommornas bok. Där finns visan Kantareller, illustrerad av Elsa Beskow. Sju verser om hela familjen Kantarell. Visan skulle senare bli Herr Kantarell.

Jeanna var nära vän med Natanael Beskow och medlem i hans Förbundet för Kristet Samhällsliv. Natanael och Ebba Pauli startar 1912 Birkagården – Stockholms första hemgård. En plats där människor från olika samhällsklasser möttes som jämlikar.

1947: Startar Bergsundsgården på Långholmsgatan 24, i exakt samma anda som Birkagården, när Maria Husmodersskolas lokaler blir lediga.

Och vem byggde huset? Natalia Frölander. Hon flyttade med sin man till Djursholm 1890 som en av de första, tillsammans med just familjerna Palme, Whitlock, Wicksell och – Natanael och Elsa Beskow.

Alla var del av samma krets. Natalia, Elsa, Alice Tegnér och flera andra startade insamlingar för arbetarnas bildning. Natalia var ledare i Tolfterna, föreningen där bildade kvinnor mötte arbetarkvinnor över klassgränserna. 1909 var hon med och grundade Maria Husmodersskola – en kombination av barnkrubba, barnvän och husmodersskola.

Cirkeln var sluten. Natalia Frölander byggde huset. Vännerna Beskow byggde idén om hemgårdar.

Och här kommer mitt eget sammanträffande:

När Lena och jag startade Bergsundsskolan 1993 ville jag skapa en tradition. På vår första skolavslutning i Högalidskyrkan i juni 1994 berättade jag att jag själv varit Herr Kantarell på min skolavslutning 1958 på Sköndalsskolan. Sedan sjöng jag min egen version:

Har du sett herr Kantarell
bor i enebacken?
Han kom dit i förrgår kväll
med sin hatt på nacken.
Den är gul och den är grann
passar just en sådan man
å den långa ludna svansen …

– fast på melodin till Staffan var en stalledräng.

En förälder sydde till och med en riktig Kantarell-hatt som jag bar varje år. Traditionen höll i sig ända till 2008, när vi lämnade över skolan.

Den 2 oktober 2021 gick det upp för mig. I fjorton år hade jag sjungit Jeannas och Elsas visa i Natalias hus.

2023 kom nästa upptäckt. När jag lade till knorren från Alice Tegnérs ”Ekorrn satt i granen” sjöng jag plötsligt två kvinnor ur samma krets – Oterdahl och Tegnér – båda tolkade av Elsa Beskow. Utan att veta om det.

Det var historien om en liten svamp.

Nästan lite religiöst.