66. BERGÄNGARE

– somrarna utan slut

Under tolv somrar, mellan 1978 och 1989, återvände jag till samma plats – sommargården Bergängen på Barnens Ö.

Det blev aldrig bara ett sommarjobb. Det blev mitt eget Eldorado. Ett sätt att leva under många år.

Det var där mina sommarlistor fick sin verkliga form. Inte som något ambitiöst projekt, utan som något nödvändigt. Kassettband, de sk. Blandbanden jag gjorde, kallade jag för BERGÄNGARE .

Varje sommar fick sin egen musik och varje blandband blev ett slags uppstarts beslut.

Det började oftast likadant. En hög med skivor. Några nya inköp och ett gäng äldre favoriter. En kassettspelare och fingret redo vid REC-knappen.

Och sedan, de svåra valen. Vad skulle få vara med? Vad passade ihop? Vad öppnade? Vad avslutade?

Det var inte slump. Det var känsla, men en tränad känsla som blev bättre med åren.

Sommaren kunde börja med något som satte tonen och sedan fortsatte det. Exempelvis som på BERGÄNGARE 1978.

Night Fever – Bee Gees
Watching the Detectives – Elvis Costello
Black is Black – Los Bravos

Ett par svenska låtar skulle alltid vara med:

Kolla kolla – Nationalteatern
Jag är också med barn – Lasse Tennander

Meningen: Håll käften kärring innan jag kastar dig i spat! var nog en av de mest populära raderna i den låten.

Sedan gled det vidare.

Rocken och känslan:

Down in the Bunker – Steve Gibbons Band
Miss You – Rolling Stones
Jungle – Elo

Och ibland det lite oväntade, det som bröt av:

Speedy Gonzales – Pat Bone
Can plane Pour mo – Plastic Bertrand
The Loco Motion – Little Eva

Det viktiga var inte att banden var perfekta. Det viktiga var att de fungerade. Att de bar sommaren.

Sedan kunde låtarna ändras under resans gång. Kollobarnen hade med sig egen musik och det var inte ovanligt att någon av deras låtar hittade in på den slutliga sommarlistan.

Glömmer aldrig sommaren 1988. När låten Gimme Me Hope Jo’anna med Eddy Grant spelades och varje gång han sjöng hope så hoppade hela befolkningen på Bergängen. Precis på platsen de just då befann sig och vad de än sysslade med.

På dagarna var det arbete, kollo, barn, rutiner och på kvällarna – musik. Men kanske det är att fara med osanning. För självklart var det musik även på dagarna. Troligtvis mera på dagarna.

Bandspelaren gick. Spolningar. Omtagningar. Justeringar.

Ingen shuffle. Ingen algoritm. Bara egna beslut.

I efterhand förstår jag vad som egentligen hände. Det här var inte bara musik. Det var praktik i beslutsfattande. Jag tränade mig i att:

välja
välja bort
känna igen vad som betydde något
skapa helhet av delar

Varje BERGÄNGARE blev en tidskapsel. Inte bara av låtar utan av kollolivet. Om jag i dag sätter på ett av de där banden, kan jag vara där igen nästan omedelbart. Ljuset. Lukten. Kvällsluften. Och allt som hörde till.

Och så konsertminnena.

Eldkvarn på båthuset, Barnens Ö 1981.

Kaos. Strömavbrott. Väntan. Sedan, tre timmar där allt försvann utom musiken. Den kvällen går inte att analysera, men den går att förstå i efterhand.

Nu ser jag det klart och tydligt:

Musiken sparar inte bara minnet. Den sparar besluten. Kanske är det just därför de där somrarna betyder så mycket. Inte bara för att de var bra. Utan för att de formade något. Det var där jag gick från att lyssna på musik till att använda den.

Som ett sätt att förstå vad jag kände.
Som ett sätt att välja vad som var viktigt.
Som ett sätt att skapa sammanhang.

Det var också på Bergängen, som min beslutsteori tog sin verkliga form. Inte som något jag räknat ut. Utan som en omedveten handling.

Inte för att jag visste det då, men nu vet jag.

För varje blandband jag spelade in fattade jag ett antal små beslut och tillsammans skapade de något större. Ett soundtrack till årens alla somrar. Som lever vidare i var och en av oss. Vi som fick möjlighet och glädjen att uppleva musiken tillsammans.

Det har jag fortsatt försökt att följa. Sommar efter sommar. Låt efter låt.

Jag gjorde även blandbandet BERGÄNGARE 90, trots att jag inte arbetade den sommaren. På omslaget syns Lena och vårt kärleksbarn Annie, från vårt besök på Bergängen. Det blev en fin avslutning på alla mina kolloår ute på Barnens Ö.