8. Bergsundsskolan; del 2

Fick inte plats med allt jag ville berätta i mitt förra inlägg, men här kommer en fortsättning som kanske kan vara av intresse. Ett par händelser för att få en inblick i hur det var inför skolstarten i augusti 1993 och vilka problem vi fick hantera.

Vi hade lämnat Långholmsgatan 24 efter att ha avslutat vårterminen på msv Spången. Lite sentimentalt avsked, men ändå spännande med tanke på de nya utmaningar som låg framför oss. Sommaren gick och i början av augusti åkte vi till vår ”nya” skola för att se på lokalerna. Vi hade blivit lovade att de flesta möblerna på våningen skulle vara kvar. De var inköpta på socialförvaltningens budget men som Högalidsskolan och skolförvaltningen fått tagit över helt kostnadsfritt.

Chocken när vi öppnade dörren går inte att sätta ord på. Ingenting fanns kvar! Allt var borta även takbelysningen! Det blev ett direkt besök till Högalidsskolan för att hitta någon ansvarig. Det närmaste jag kom var vaktmästaren, men det var han som sett till att våningen var strippad. På rektors uttryckliga order! Det ska vi bli två om, sade jag och vände på klacken …

Givetvis fick jag dra i lite trådar och mitt tidigare arbete inom facket och på personaltidningen ”med andra ord” gjorde att jag hade en del känningar ganska högt upp i hierarkin. Med det lät vi oss nöja och åkte hem. Det tog kanske en vecka och sedan var allt på plats igen och mer därtill.

Söndag den 8 augusti satt vi i bilen på väg till skolan för att lämna diverse saker som vi hade köpt. Under bilfärden ser vi något märkligt i luften men tänker inte något mer på det. Mycket folk ute eftersom det är vattenfestival. Det vi inte visste då, men fick reda på efteråt, var att ett Jas-plan hade störtat på Långholmen alldeles bredvid Västerbron. Vi sa till oss själva att vi kunde skratta oss lyckliga åt att det inte brakade in i skolan.

Inför skolstarten bad vi en förälder om råd med färgsättningen av skolans lokaler och trapphus. Marie som är hennes namn var färgad antroposof (den som vet förstår klurigheten i dessa två ord). Hon fick fria händer och hela trapphuset färgsattes genom att duttas fram med svampar. Det tog tid men det blev väldigt fint. Alla klassrums färgsättning fick hon också ansvar för. Dessutom höll hon i ommålningen av ett kuddrum på två trappor. Temat där var djungeldjur.

HSB såg även till att renovera gården och vi fick en stor sandlåda och en gungställning. Några år senare byttes gungställningen ut mot en klätterställning.

När vi började hade vi möbler som skar sig mot varandra, så vi bestämde oss för att försöka få till enhetliga klassrum. Alla skulle ha taklampan Stockholmspendeln. Det skulle vara samma skolbänkar, skolstolar och skolhurtsar. Så blev det också på alla våningar utom på Oden (tre trappor).

Vi fick ganska omgående installera en Arla lift längst ner i trapphuset för att kunna fortsätta få mjölkleveranser och andra Arla produkter.

Lärarna som anställdes fick besked om att de skulle delta i fritidsverksamhet en eftermiddag i veckan. Dels för att pedagogiskt se hur barnen betedde sig när det lekte fritt, dels för att två arbetslag skulle kunna planera verksamheten under samma tid en gång i veckan. Om jag minns det rätt så var det två lärare med på tisdagar och de andra två på torsdagar.

Vi valde medveten motorisk träning som vår profil när vi startade skolan vilket hade sitt ursprung i ”Mjölby projektet”, med träning av både fin- och grovmotorik. Då skulle alla nystartade friskolor ha en egen profi. Vi tonade ner profilen med åren, men införlivade det i klassrummen med rörelseavbrott på lektionerna.

Stora gemensamma teman enligt den danska ”Bifrostmodellen” var väldigt viktigt under många år på skolan. Men om jag ska skriva om det krävs det en egen bok. (Googla på Bifrost)

Vi hade ett centralkök på tre trappor och det andra året anställde vi en kokerska. Det var vi glada för eftersom vi då fick väldoftande mat i huset. Den glädjen fick vi behålla fram till våren 2005 då miljöförvaltningen krävde att vi skulle ordna med fettavskiljare från köket på tredje våningen ner till gatuplanet. Efter att ha fått ett kostnadsförslag insåg vi att hemlagad mat var ett avslutat kapitel. Vi byggde istället om så vi kunde bli ett godkänt mottagningskök. Nu fick det bli catering.

En populär musikverkstad såg dagens ljus några år efter starten, där barnen bildade egna rockband och fick skriva egna texter. Instrumenten var, bas, trummor, synt, gitarr, allehanda slaginstrument och sångmickar förstås. Den här verksamheten fick de påbörja i årskurs två och fortsätta i trean. Underskatta inte yngre barns längtan efter att bli äldre och stolt få visa upp sin musikaliska talanger. Givetvis avslutades det med rockkonsert där barnen fick visa upp sina talanger för resten av skolans elever och anhöriga. Underskatta heller inte vikten av återkommande traditioner i barnens liv. Det tror, eller rättare sagt vet jag, skapar en trygghet och sexåringarna kommer snabbare in i gemenskapen och skolans verksamhet.

Jag tänker speciellt på att varje klass fick ansvaret för att ordna med uppträdande för övriga i skolan en gång per termin. Vi fick lyssna och uppleva sång, musik, gymnastik, trolleri, roliga historier, teater med mera. Det påminner mig om roliga timmen när jag själv gick i skolan på lördagarna.

Förskoleklassen fick vänta med sin underhållning tills de gått klart sin hösttermin, så de hann bli varma i kläderna och även se när de äldre barnen uppträdde Det blev en självklarhet för barnen att på Bergsundsskolan uppträdde man upp och agerade inför en publik. Ovärderlig erfarenhet i resten av deras liv.

Jag minns väldigt blyga och skygga barn i förskoleklassen och när jag i förtroende sa till dem att innan du slutar trean lovar jag att du kommer att uppträda inför hela skolan, eller vara konferencier på skolavslutningen i Högalidskyrkan. Deras stora ögon och tveksamma min sa det mesta, men fyra år senare när jag påminde om samtalet, vi hade för länge sedan, efter det att han/hon just avslutat sitt konferencierjobb eller något liknande, så möttes jag ett varmt obetalbart leende som sa det mesta. Inte för att det var min förtjänst utan för att jag visste att tack vare vårt gemensamma arbetssätt på skolan med alla i personalen, så var jag så säker på att mitt löfte skulle infrias.

Vad mera? Barnen var även matvärdar på lunchen och fick ansvara för på- och avdukning, avtorkning och sopning runt sina bord efter ett fastställt schema.

Tre dagars kollovistelse inför höstterminsstarten när barnen började i tredje klass (på Barnens Ö), blev en fin start på det sista läsåret för barn och personal. Något fint att minnas efter tiden på Bergsundsskolan.

Julgransplundring. Påskpysseldag och Julpysseldag från 09:00 till 13:00. Barnen gick runt hela huset och deltog på olika pysselstationer, t.ex. stöpa ljus, baka pepparkakor, tillverkning av marsipangrisar, måla ägg m.m.

Skoljoggen runt Trekanten då vi samlade in en frivillig springslant (guldtia) bland deltagande barn, föräldrar och personal. Det var ett årligt återkommande inslag under barnens fyra år på skolan. Alla sprang eller gick runt sjön Trekanten. Samtidigt som barnen fick röra sig gjorde de även något för andra barn. Bl.a. gick pengarna ett år till bancancerfonden.

Bäverspåret på Hellasgården

Vinterfriluftsdag på Rudan.

Vecka 44. Höstlovet med det traditionella Halloween Discot.

Olympiaden i början på juni när hela skolan begav sig till Kärrtorps IP.

I trean tog barnen ”symaskinskörkort” i slöjden hos Monica.

Fredagsrulle- schema på eftermiddagen för hela huset som bestod av Korvgrillning i Högan, Filmtajm i motoriken (ja jag kallar det fortfarande så fast det är fel), pysselstationer och gemensamma fredagslekar ute eller inne beroende på väder.

Allt fanns inte på plats vid vår start 1993, men med gemensamma konstruktiva diskussioner fyllde vi skolan med bra verksamheter och traditioner över tid. Nu när jag reflekterar över vad som hände då, för så många år sedan, så andades det en härlig pionjäranda …

Ser också att jag inte berättat våningarnas namn (Asagudarna) så det kommer här.
Vån. 1 Balder
Vån. 2 Tor
Vån. 3 Oden
Vån. 4 Idun
Vån. 5 Freja
Vån. 6 Midgård

Dessa var namnen vi kallade våningarna för vid starten och de är fortfarande kvar.

Under 1995 uppmärksammades Bergsundsskolan av tidningen Fritidspedagogen. Journalisten Helena Gårdsäter var med oss en hel dag. Nedan följer ett kort utdrag ur inledningen på artikeln som fick rubriken, Bergsundsskolan med ett rörligt och levande innehåll.

”Skolan ser inte alls ut som en skola utan snarare ett typiskt sekelskifteshus i Stockholms innerstad. utanför huset pulserar ständigt trafiken, men med hjälp av portkoden kommer man snabbt in i tystnaden. En halvtrappa upp ligger bakgården, en skolgård i miniatyr där några barn gungar medan andra spelar boll mot brandmuren.

Högt däruppe på himlen far molnen medan den kommunala skolan tittar ner längs hela långsidan”.

Det är en vacker inledning som sätter ton för resten av artikeln och jag minns hur stolta vi var över den positiva responsen vi fick på grund av det skrivna. Skolan hade varit igång i lite mer än två år och arbetssättet och rutinerna började sitta.

Det får avsluta genomgången av ”huset som blivit ett andra hem”, som det stod i Bergsundsgårdens 30 åriga jubileumsskrift som gavs ut 1977.

Nu är genomgången av ett 107 årigt historiskt hus avklarat, men jag känner att jag bara skrapat lite på ytan. Hur många små och stora fötter har inte gått, eller sprungit upp och ner i trapphuset genom åren. Huvudet är fyllt med underbara ansikten. Glada, ledsna, arga och sura, men med omåttligt värme. Skratten och glädjen sitter fortfarande i väggarna.

På mina besök i hembygden Hornstull brukar jag gå in genom porten bara för att stå stilla, lyssna och minnas. Alla dessa år har innehållit så mycket mer och vem vet, det kanske finns anledning att återkomma. Nu har jag uppfyllt en egen önskan jag burit på i många år. Att gå igenom och sätta husets historia på pränt. Det uppdagades mer än vad jag kunde föreställa mig.

Det finns en lokal bredvid vår port 24. Där ligger Stage bar & kök nu. Jag har under resans gång fått koll på de flesta verksamheter men kommer inte riktig ihåg vad bokcafét hette. Var det så enkelt att det hette Söders bokcafé? Det har även legat en möbelaffär där, men vad hette den? Det har jag faktiskt fått reda på och det avslöjas i nästa bonusinlägg. Då kan jag glädja mig själv och de som är intresserade att äntligen tagit reda på vad det funnits för verksamheter innanför ingången, bredvid Port 24, genom åren. Tror faktiskt att jag tagit reda på det mesta.