Portal24 19. Nedslag kring Långholmsgatan
och grannskapet genom åren
Biresack Livsmedel 1930 – 1987
Ramlade över Peter Biresack’s fina bilder och text om sin far, som drev Biresack Livsmedel på Långholmsgatan 9. En affär som låg på samma adressen i 52 år, från 1935 till 1987. Då var livsmedelsaffären en del av hembygden Hornstull och kunde ses genom fönstret på Bergsundsgården, snett mitt emot på andra sidan gatan.
Peter och jag arbetade dessutom tillsammans på Bergsundsgården ett par år i mitten av sjuttiotalet.
Foton är Peters egna, men även några ifrån ett reportage i en lokaltidning på Södermalm, årtal okänt. Några av bilderna har jag färglagt med MyHeritage app.
Peter skriver följande om starten på Facebooksidan Det gamla Stockholm, den 25 april 2017:
”Frans Biresack som startade Biresack Livsmedel var min farfar. Min far, Georg Biresack, började jobba i affären som 13-åring, övertog när farfar pensionerade sig och drev den fram till 1987 då den avvecklades.
Min farfars far, som skrev sitt namn Bircak, kom till Sverige från nuvarande Slovakien någon gång på 1870-talet. Då var det en del av det Österrike -ungerska imperiet och min farfarsfar kallade sig ungrare när han kom till Sverige. Han var inte av judisk utan av romsk härkomst. Han bosatte sig först på Pilgränd på söder, en gata som inte längre finns kvar. Han gifte sig med en kvinna vars föräldrar kom från en grannby till den han själv var född i, och som redan fanns i Stockholm när han kom dit. De fick 6 barn, däribland min farfar. Han startade sin första butik i hörnet av Tavastgatan och Blecktornsgränd i början av förra seklet. Senare flyttades butiken, först till Brännkyrkagatan, sedan till Borgargatan och slutligen till Långholmsgatan 9 (år 1935).
Sommartid drev farfar också en butik på Lambarön utanför Hässelby”.
Biresack Livsmedel var ett företag som under lång tid fanns på Långholmsgatan. Bland annat när jag bodde på Verkstadsgatan och även senare när jag arbetade tillsammans med Peter Biresack på fritidshemmet Bergsundsgården 1975/76. Att träda in i den butiken var en lukt och syn upplevelse ( var på väg att också säga smak, eftersom det vattnades i munnen) som inte längre går att återskapa.
Jag tycker att butiken är värd all uppmärksamhet och att den absolut inte får glömmas bort. Ett bonusrecept:
Bisses gryta
Jag har har i mina efterforskningar även hittat ett recept på Bisses gryta, på sidan Familjeliv, från en insändare den 3 maj 2005. Jag tycker den platsar här: ”Jag rekommenderar varmt ”Bisses Gryta” som äts friskt i min familj. Bakgrundsfiguren är ”Bisse”, charkuteributiksägare Biresack på Långholmsgatan i Stockholm. Det finns nog ingen här som är gammal nog att minnas honom, men en gång i tiden var hans butik ett landmärke på Söder i Stockholm. Han var också min gammelmorfar. Efter kriget satte han upp ett recept på Falukorvgryta på dörren till sin butik. Så här stod det:
Skiva falukorv i önskad mängd
Skiva potatis i önskad mängd
Varva i lager i gryta tillsammans med Dillkvistar
Fyll på med vatten tills det täcker alltsammans
Lägg i en grönsaksbuljong tärning och låt koka tills potatisen är mjuk
Äts med senap
- Urenkelt och urgott!
Kafé Tjoget 1929 – 1994
Korta varianten lyder, ölkafét etablerades år 1929 och stängdes 1994 (65 år).
Den längre berättar bl.a. historier som den Lasse Strömstedt skrev i sin bok Fånge 981. ”Sen knallade han iväg. Med största sannolikhet till kafé ”Skitiga Duken” på Långholmsgatan innan han tog spårvagnen. ”Skitiga Duken” hette egentligen Tjoget, som låg på på Långholmsgatan 20 och var första anhalten för de flesta frigivna fångar”.
Har också hittat texter där ägaren Sonja Rezar berättade att hon funderade på att att lägga av redan 1991 på grund av att kundkretsen minskade. Tiden var förbi när hon kunde se äldre herrar i hatt och överrock sitta och ta en bira och snacka bort en del av dagen.
Första gången jag själv klev in på Tjoget var i början på sjuttiotalet. Jag bodde ett år i en lägenhet på Verkstadsgatan. Tjoget var bra ställe att äta frukost på innan jobbet på Turistcentralen, rejäla mackor, halv rågkaka med köttbullar. Sedan flyttade jag in i en lägenhet på Södermannagatan och besöken avtog.
Att skriva om Tjoget utan att nämna Texas, vore för mig väldigt konstigt.
Texas som dog julen 1992. En person som jag inte kände men som man ändå hälsade på när våra vägar korsades, från det att jag började på arbeta på Långholmsgatan. Han var självklar del av hembygden i Hornstull.
Ibland kunde man stötta på honom när vi gick förbi med ungarna, på väg ut eller hem när han kom ut genom dörren till Ölsjappet Tjoget. Några gånger kom han förbi när jag var nere på fritidshemmet Lorensberg och hjälpte till. Hur som helst det var en vänlig hjälpsam själ som inte gjorde en fluga för när. Efter hans död ordnade Lasse Helgö, som drev Lasse i parken, en fin minnesutställning i april 1993, om Texas. Jag visste genast vad jag ville när jag såg affischerna. Jag tog ett ex. och ramade in. Blev vi en godkänd friskola skola skulle tavlan på Texas hänga i trapphuset, som en hyllning och minne, så blev det också …
Delar ur en text on Texas av Rolf Broberg som jag hittat.
”Vi föds som original och dör som kopior. Sägs det. Fast aldrig att någon skulle komma på tanken att säga så om Bengt Gösta ”Texas” Näslund. I julas dog han, ensam, 83 år gammal, i sin lägenhet på Långholmsgatan. I går var det begravning i Högalidskyrkan. Ett hundratal vänner och bekanta hade mött upp, men ingen släkting.
Halva sitt liv bodde ”Texas” – något annat kallades han aldrig – i krokarna av Hornstull. Det var där han blev känd som en särling, ett original. Vad vi inte såg var de många ärenden ”Texas” uträttade åt sina lika gamla, men mindre rörliga grannar. Han var en god människa, han fann glädje i att göra gott i det lilla, som Lasse Helgö, ”Lasse i Parken”, sa vid hans bår.
”Texas” besvärades av en skada i benet, ett minne från spanska inbördeskriget, där han deltog som frivillig på republikanska sidan. Men om sina krig ville han inte prata. Minnena var alltför plågsamma. Ofta hade han svårt att sova. Men jag tror att han på senare år fick mer ro i sitt liv, sa ”Lasse i Parken”.
Det här är också fint!
Portal24 
Hej!
Jag bodde under några år granne med Gösta på Långholmsgatan. Jag såg honom ibland men hade aldrig någon direkt kontakt med honom. I denna märkliga värld insåg jag en morgon på jobbet, när jag läste om hans frånfälle i DN att jag borde ha tagit kontakt. I tidningen kunde man läsa att han var född i Harmånger, min egen hemsocken. Det blev mer specifikt när jag började forska i hans bakgrund, hans familj var bosatta i Stocka, ett sågverkssamhälle i Harmånger. Jag växte själv upp i samma lilla samhälle och har forskat grundligt i hans mammas släkt. Det är en släkt som härstammar från Värmland, fylld med karaktärer från skogsfinnar till kvinnliga rallare och Brasilienemigranter.
GillaGillad av 1 person