52. Musik ska byggas utav glädje

På äldre dagar har jag märkt att musik är ett utmärkt sätt att ta mig till en viss tidpunkt eller tidigare plats i mitt liv. Det är så nära en tidsmaskin jag kan komma. 

Det får bli ingången på detta blogginlägg, i tre delar, där jag delar med mig av de senaste aderton somrars musik från 2008 till 2025, sammanlagt över 700 melodier. En musikalisk krönika med lite text och mest musik. Toner att återkomma till när andan faller på.

En av de första låtarna som jag minns fyllde mig med en oförklarlig positiv glädje är ”Rawhide” med Frankie Lane. Den var en signaturmelodi till en svartvit TV serie med Clint Eastwood. När den visades i Sverige, i början av sextiotalet, döptes serien till Prärie.

Men det också namnet på en serietidning som jag var omåttligt förtjust i, så låten framkallar alltså dubbel glädje.

Som sagt i andra sammanhang så har jag enligt min egen minnesbild gjort egna spellistor sedan sommaren 1974, när jag slutade jobba på Turistcentralen och därför fick gott om tid att ägna mig åt detta. Det har jag fortsatt med inför varje ny sommar och plötsligt blev det en tradition som min omgivning förväntade sig och skulle berika deras tillvaro.

Det har blivit ett gäng blandband (kassettband), cd-skivor och spellistor genom åren, för att inte tala om mängden låtar alla dessa har innehållit. Musik som kom att ljuda på segelsemestrar, fritidssomrar, kollosomrar och Fårösomrar m.m. Mest för min egen skull som en liten hjälp till att minnas olika händelser som inträffade genom åren. Men även den glädje det väckte att få dela ut musik till mina vänner och arbetskamrater. Gamla låtar har hela tiden blandas med nya i ett försök att sprida musik jag personligen tyckt varit värd att uppmärksammas.

”Musik skall byggas utav glädje
Av glädje bygger man musik
Musiken den föddes får ni medge
Ut ur ekot av vårt allra första skrik”

På det första blandbandet 1974 minns jag Terry Jacks låt ”Seasons in the Sun” men även Python Lee Jackson’s låt ”In a Broken Dream” (med den då okända sångaren Rod Stewart).

Ser också att jag har sommarspellistor på mitt Spotify från 2008 tills i år (18 år). Vilket innebär att jag skulle kunna återskapa varje år sedan 1978 om jag skulle få för mig och vilja det. Nu tänker jag i ett första skede samla aderton Sommarlistor från 2008 tills i år på Portal24 och nu är det dags för den femtioförsta sommarlistan på raken och passande nog är den femtioen låtar lång.

Eftersom jag var på Ullevi och såg Bruce Springsteen både den 4 och 5 juli detta år så kom givetvis en av hans låtar med på listan, Drive All Night knockade mig på plats och det var första gången jag fick både se och höra låten live.

Väljer att ta med ett stycke från Håkan Pettersson’s liverecension i Aftonbladet den 5 juli 2008.

”Till lördagens konsert var jag beredd på en helt annan låtlista men kunde inte i min vildaste fantasi räkna ut att Bruce faktiskt skulle ta bort hela 14 låtar från fredagskonserten. Och ersätta med 15 nya! Wow, är bara förnamnet.

Det finns säkert totalt starkare låtlistor. Där varje låt i sin enskilda styrka skulle smälla högre, herregud vi fick ju inte ”Jungleland”, ”The river” eller något Detroit-medley, men en Springsteen-konsert är ju så mycket mer av rytm, upplevelse och att blanda låtar med varandra. Att göra en show som går upp och ned i tempo och balanserar mellan känt och okänt. En simpel låtlista kan med andra ord inte förklara själen i en konsert. Allra minst på en Bruce-konsert där det exklusiva mötet mellan artist och publik är viktigare än att analysera låtföljder och bittert saknat material.

Det är alltså omöjligt att beskriva en Bruce-konsert med ord eller låtlista. Jag kan tänka mig att låtnamn som ”Roulette” eller ”Twist & Shout” kan uppfattas som antingen en obskyr raritet eller en förutsägbar extralåt men i verkligheten, på plats, var konserten en nästan tre timmar lång mix av stor rockmusik, känsloladdade ögonblick och ren och skär eufori”.

Över till spellistorna Sommaren 2008, Sommaren 2009 och Sommaren 2010 …

Konsertminnen från förr är oftast underbara och har en tendens att växa sig starkare med åren. Ungdomens fantastiska minnen stärks med stigande ålder och denna spelning står personligen fortfarande högt i kurs. Det är en fantastisk historia om när Pink Floyds spelade på Gyllene Cirkeln (ABF-huset på Sveavägen) den 10 september 1967.

”Ingen kommer att gilla vad vi spela”, sa en Syd Barett till åskådarna innan konserten började. Ljusshowen drevs av tre projektorer.

Bilden med Pink Floyd och matgästerna i kollaget är ifrån en privat samling och det är antagligen en i publiken som tog detta foto under spelningen 1967. Matsedeln är ifrån skyltdocksspelningen 2011.

Lägg märke till tallrikarna på borden och den uppspända vita duken bakom bandet. Kan kanske tyckas märkligt, men det var faktiskt så att för att få se bandet var man tvungen att köpa biljett som inkluderade kuvertavgift.
– Vore kanske något för en musikintresserad matrecensent?

För att göra hela denna psykedeliska upplevelse ännu mera flummig så var spelning en söndag och höstsolen hade ännu inte hunnit sänka sig så ljuset trängde igenom de dåligt fördragna draperierna. Alltså framför oss står Pink Floyd med Syd Barett på scenen och en psykedelisk ljusshow snurrade runt bakom bandet samtidigt som folk satt och käkade med klirrande bestick. Absurt är bara förnamnet om du frågar mig idag.

Låtlista:

Announcement

Mathilda Mother

Pow R. Toc H.

Scream Thy Last Scream

Set The Controls For The Heart Of The Sun

See Emily Play

Interstellar Overdrive

Som om inte det vore nog så återupplivades denna klassiska spelning ännu en gång den 3 maj 2011 på samma plats. Det innebar att jag och min barndomskompis Lasse Wiman (Johansson) även fanns på plats den andra gång nästan 44 år senare, men den här gången för att beskåda fyra skyltdockor på scen. Givetvis hade arrangörerna tagit fasta på att det hade serverats mat 1967, som synes på menyn från 2011.

Jag citerar arrangören också:

”I början på maj händer något udda, ja rent av sensationellt, på den nu restaurerade jazzklubben Gyllene Cirkeln i Stockholm. Det är nämligen så att det ursprungliga Pink Floyd spelade på Cirkeln 10 september 1967. Vad bara ett fåtal vet är att konserten spelades in med ett antal mikrofoner och en Revox B36rullbandspelare!

I samband med att Roger Waters spelar på Globen fredag 5 maj 2011, kommer de nu digitaliserade rullbanden att spelas upp. För att sätta rätta stämningen kommer även Syd Barrett, Nick Mason, Roger Waters och Richard Wright att stå på scenen. Det vill säga, fyra skyltdockor skulpterade att se ut som herrarna gjorde då. Naturligtvis kommer även B36:an att vara där.
Syd Barret spelade offentligt en enda gång under hela 1967:

Den 10 september 1967 på Gyllene Cirkeln”.

Låten Wish You Were Here är skriven av Roger Waters i Pink Floyd och handlar om att Syd Barett som tvingades lämna bandet på grund av sin försämrade psykiska hälsa. Låten blev som en sorglig hyllning till Syd Barretts bättre dagar och även en längtan till en tid som inte längre fanns. Den fick en självklart plats på spellistan Sommaren 2011 med tanke på det ovan sagda. Följs sedan av Sommaren 2012 och Sommaren 2013 …

Att Springsteen spelade på Ullevi den 28 juli 2012 märks givetvis på att låten Lost in the Flood avslutar den sommarlistan.

Eftersom det här är ett musikaliskt inlägg så passar det bra att jag cyklade till Gåsemora ikväll för att se Per Perssons & nya packet tillsammans med Jakob Hellman. Bonusen var att jag fick hela låten Tusen dagar härifrån inspelad live med bägge original artisterna. Ren och skär glädje!

Därmed sätter jag punkt för den här musikaliska tredjedelen och återkommer med de två avslutande delarna vid ett annat tillfälle.