43. Mange och Povel

Påmindes om en händelse som inträffade på Bergängens kollo 1985. Blev tvungen att leta upp dagboken från det året för att minnas alla detaljer och här återges den fina historien som skrevs för 39:år sedan.

Helgen, den 13–15 sept, träffades vi på Bergängen för vår årliga kolloträff, med gamla kollobarn och ännu äldre kollopersonal.

I år var barnet Mange (nu 53 år) med för första gången och det väckte gamla fina minnen i samtalet med honom. Trots att minnesbilderna inte är lika klara som önskvärt så finns det vägar att komma runt det. För vi skrev dagböcker under alla åren vi arbetade där och då är det enkelt att ta reda på hur gamla händelser beskrevs på den tiden. Vilket är fördelaktigt för då ses de äldre diffusa minnena i ett klarare ljus.

Här kommer en text som skrevs på sommargården Bergängen, fredag den 3 augusti 1985, då vi alla var så mycket yngre. En tid då mobiltelefoner, datorer, Internet, Facebook, Instagram och Spotify inte upptog så mycket av värdefulla tid. En tid då ögonbryn höjdes om någon man mötte gick och pratade för sig själv. Nu är den företeelsen vardagsmat.

Hur kom det sig att målbrotts skrovelrösten Mange (som aldrig någonsin sjungit offentligt) kunde stå rakt upp och ner och sjunga Povel Ramels klassiska sång ”Karl Nilsson”. Till och med med en klassisk keps på sitt huvud. Så här gick det till:

”Någon gång i mitten av sommaren låg Mange, Mjutten och jag uppe i femman (vårt samlingsrum i barnhuset) och läste. Jag fick tag på en bok med Povel Ramels sångtexter. Bläddra lite smått och plötsligt fanns texten på låten Karl Nilsson mitt framför mina ögon. Jag minns hur jag i min ungdom ( i början på sextiotalet) älskade just den här låten , speciellt det kluriga slutet som upprepades i evighetens evighet. Plötsligt utan att riktigt hajja det själv satte jag igång att sjunga låten.

Mange och Mjutten tog ingen notis över min sång till att börja med, så jag började sjunga högre och tyckte mig märka några höjda ögonbryn hos de två gossarna. Det sporrade mig till ett ännu ljudligare röstomfång och se nu hade jag grabbarnas hela uppmärksamhet. Vet inte om de tyckte att det lät bra eller om de tyckte jag blivit tokig?

Så kommer jag till slutet av låten med den berömda återupprepnings effekten. När jag fortsatte sjunga utan tecken på på att sluta frågade Mange mig hur länge tänker hålla på. Han fick inget svar för det är svårt att svara och samtidigt sjunga.

”Som just vuxit upp å gift sig och fått barn, som just har slutat skolan å gift sig å fått barn, som just vuxit upp å gift sig å fått barn, som just har slutat skolan å gift sig å fått barn osv …”

Efter 25 minuter gav Mange upp och gick,skakande på huvudet, ut från 5:an. Mjutten låg kvar och försökte hålla koncentrationen kvar i ett slitet Seriemagasin. Det var då jag bestämde mig för att sommarens målsättning skulle vara att få Mange att sjunga Karl Nilsson för hela kollot på sommarens sista avslutningskväll.

Tittade på klockanoch såg att det bara var en halvtimme kvar tills kvällssamlingenså det var bara att fortsätta sjunga tills Mange kom tillbaks. Har faktiskt Mjutten kvar här som bevis för att hållit ut hela tiden och förstod också att Mange skulle fråga honom. Dessutom förstår jag att texten redan satt outplånliga spår hos honom. Upprepningseffekten gör att texten sakta och säkert mals in i hjärnan.

Kvällssamlingen började och Mange har givetvis frågat Mjutten om jag hade fortsatt sjunga och fick veta att så var fallet. Är det det här som kallas kärlek, förlåt hjärntvätt ska det vara.

Efter samlingen ropade jag till mig honom och berättade att den här låten har jag tänkt att du ska sjunga för hela kollot den sista kvällen innan ni åker hem.

Han tittade på mig som om jag inte var riktigt klok:

–       ALDRIG!

Men jag vet att på kollo kan man göra det omöjliga bara man ger sig faan på det. Tid finns i överflöd och för att göra en lång historia kort så med hjälp av barn och personal så fick vi Mange att sjunga Karl Nilsson på sommarens sista kväll. Det var helt underbart och det kan än en gång konstateras att detta är endast möjligt på en sommargård där du är trygg och du känner tillit i gruppen.

Kärleken till Bergängen och dess befolkning övervinner blygsel, rädsla och du vågar. Efteråt är du tillfreds och stolt över att hade modet, du växer och på köpet har du också vunnit omgivningens uppskattning. Därför fick vi även se uppträdande av Hillevi, Helen, Nickan, Nille, Zorken, Kenta och Anki.

Här måste jag få avsluta med ett citat som Mats (Kocken) skrev fredagskvällen den 2 augusti 1985. Frid över hans minne.

”Halv åtta satt vi med knäppt kragknppar (och nästan händer) till bords. Maten var skitgod. Före servering av Bergängare, den klassiska efterrätten, (som består av chokladpudding, vispade grädde och som pricken över i:t, en daim nedtryckt) blev det underhållning. Det var fantastiskt att se hur många som insett den unika chansen att kanske göra bort sig (men bli älskad ändå) som Bergängens sommargård kan erbjuda. Underbarast var förstås Mange, med Karl Nilssons visa”.

Av den anledningen hade jag med mig en liten Povel Ramel folder med snapsvisor, skrivna av legenden själv, som en present till Mange. Nu när han 2024 för fösta gången var med på vår årliga räff på Bergängen. Som en liten uppskattning till den sångprestation han vågade sig på och utförde med bravur sommaren 1985.

Bergängens återträff är en årlig tradition, för barn och personal, som startades 2013 av kollobarnet Dudde och som fortfarande är pågående. Redan nu är Bergängen uppbokad lördag den 14 september 2025 och handpenningen är redan inbetald.

Avslutar med texten till låten som väckte så mycket minnen:

Karl Nilsson

Goddag på er alla, mitt namn är Karl Nilsson
Och jag ville sjunga en visa om mig själv
Jag föddes i Småland av egna föräldrar
Ja, närmre bestämt i en by som hette By

Ett rött litet torp med mossa på sitt tak
Bak fönstret närmast köket jag först såg dagens ljus
En säng och en stol, två stolar till och ett bord
Just så såg rummet ut där jag först såg dagens ljus

Traddirallanemej, hugg i och håll

Min mor hette Sara Beata Johanna
Elvira Johanna Katrina Karoline
Gustava Pernilla Johanna Therése
Albertina Johanna, min fader hette Kurt

De var, har man sagt, ett rekorderligt par
De var på gott och ont, ja, de var som folk är mest
Min far, han var stins, min mor, hon kläckte ägg
De tjänte lite pengar, de, de, de var som folk är mest

För traddiralladedej, hugg i och håll

I skolan i Frönum jag lärde att stava
Och läsa och skriva och räkna och fysik
Vi voro 24 elever i klassen
Jag satt mot katedern där magister Mallblom satt

Vid mig satt en pojk och där bredvid en pojk
Vid sidan av en pojke en flicka och en pojk
Bak dem satt en pojk, en jänta och en tös
Och där bakom en kvinna, en pojke och en pojk

För traddiralladedej, hugg i och håll

Den första lektionen så sade magistern
Goddag på er alla och varsågod och sitt
Sen frågade han oss vad vi hette i förnamn
Och någon sa Erik och en annan sa Urban

Och en ropte Klas och en sa Magdalene
Och en sa Kajsa-Frida och sen så var det rast
Lektion nummer två sa någon Feverin
Och Hillevi sa resten och sen så var det rast

För traddiralladedej och sparkte boll!

Jag gick första klassen och andra och tredje
Och sen gick jag fjärde, och sen så gick jag hem
Fick jobb upp vid sågen och staplade bräder
Och bräder och bräder och bräder om igen

En del la jag så och andra la jag så
En del la jag åt sidan, en del la jag för sig
En del hade hål, dem lade jag för sig
Och andra var för korta, dem lade jag för sig

För traddiralladedej

En del hade kantfnas, dem la jag på sitt håll
En del hade böjt sig, dem lade jag för sig
En del var angripna av blåhjon och nattsmyg
Dem la jag åt sidan i en särskild hög för sig

En del hade krympt, dem lade jag för sig
En del var prima virke, dem lade jag för mig
Jag staplade björk och ask och lönn för sig
Sen for jag till Amerika ett tag och hem igen

För traddirallanedej, hugg i och håll

Sen gifte jag mig med min hustru Linnea
Och vi fick en pojke, en flicka och en son
Vi flytta till Skövde, och de gick i skolan
Och de tog studenten och blev gifta och fick barn

Som nu vuxit upp och gift sig och fått barn
Som just har slutat skolan och gift sig och fått barn
Som just vuxit upp och gift sig och fått barn
Och jag blev skild och gift och stins och far till femton barn

Som just vuxit upp och gift sig och fått barn
Som just har slutat skolan och gift sig och fått barn
Som just vuxit upp och gift sig och fått barn
Som just har slutat …