Portal24 36. Utanför tullarna
Till minne av Björn Anjou
En god vän och kollega som har funnits med under många år gick bort den 15 okt 2023. Här kommer lite spridda tankar som blixtrar förbi och lånade citat som sedan sorterats upp efter bästa förmåga.
I den löpande texten har jag lagt in citat från barn och och en förälder som alla har Bergsundsskolan gemensamt. Detta för att belysa Björns påverkan i den omgivning han verkade i.
”Tusen tack för fyra år av värme, glädje, stöd, förståelse, omtanke och humor. Tusen tack för att du gav mig fyra fantastiska första år i skolan och en trygg grund att stå på inför åren därefter. Tack för att du bjöd på dig själv när du berättade om dina söner och era fiskeäventyr, för att du alltid var närvarande och fick oss elever att känna oss viktiga och sedda. Tack för ditt engagemang och ditt sätt att lära oss hantera konflikter när sådana uppstod. Tack för att du i din roll som pedagog inspirerat mig till att känna att skolans värld är en värld där jag också vill arbeta, bland kollegor som dig och med ett ledarskap som ditt”.
Björn drabbades av en svår stroke den 25 mars 2016 och låg i koma/nedsövd i fem veckor. Sedan följde en lång slingrig väg för att åter ta livet i besittning. Inte samma liv som tidigare utan ett helt annorlunda och mer mödosamt liv.
Björns inre styrka fick honom att klara av ytterligare 7,5 år av besvärlig sjukdom. Med upp och nedgångar, där hans landställe och underbara familj med Karin och sönerna Oskar, Olle, Johan, Martin med respektive, samt barnbarnen var ljuspunkter i livet. Ej att förglömma hans hund Selda. Som han enbart kallade för ”hunden”.
– Det blev lättast så.
Björn började arbeta på Bergsundsskolan hösten 1994, först som praktikant under hans sista termin på fritidspedagogutbildningen. Efter utbildningen blev han anställd som fritidspedagog, och arbetade på Långholmsgatan 24 fram till 2014. Med ett litet avhopp under ett år på en annan skola, innan han återvände till Bergsundsskolan för arbetade vidare till 2014.
Hans styrkor låg i kontakten och umgänget med barn och förståelsen för deras behov. Idrott och slöjd hörde också till hans styrkor, vilket han tog sig an med bravur. De sista åren var han en utmärkt biträdande rektor på Bergsundsskolan och även ett stort stöd för personalen.
”Tack Björn för slöjden och kreativiteten i att få skapa. Och all roliga lek vi haft med dig på våra idrottslektioner och friluftsdagar”.
Men redan innan tiden på Långholmsgatan 24 hade våra vägar korsats. Björn och jag var arbetskamrater på kollo innan han började arbeta på Bergsundsskolan. Vi arbetade tillsammans på sommargården Bergängen, Barnens Ö under den senare delen av åttiotalet. Sommargården, som också blev tredjeklassarnas traditionella läger varje hösttermins start.
Dessutom satt vi bredvid varandra, under flera år tillsammans, på gamla och sedan även på nya Söderstadion och följde Hammarbys öden i fotboll. Han fortsatte att ha säsongskort till Bajens matcher under hela den här svåra tiden. Det var viktigt!
Björn älskade naturen och var en jäkel på fåglar. Vilket jag inte hade något intresse för. Lena får berätta mera om det.
”För mig var du inte bara en kompetent pedagog, god arbetskamrat och ledare. Du var också en god vän med gemensamma intressen. Skog och hav och de stora vidderna och långfärdsskridskoåkning på Göta kanal. Jag kan se dig framför mig, promenera med spänst i stegen på bron över älven hos Lisa i Älv Karleby. Du älskade när vi var ute på äventyr och det var vi då och då. Jag minns din glädje och nyfikenhet när vi fick besöka bryggan på Stena båten på väg hem från Danmark. Vi stod sedan i blåsten på båten och bara älskade att få vara på havet. Jag erinrar mig en dag när jag var hemma och fick syn på en stor rådjursbock vid vårt päronträd på tomten i Enskede. Vem måste jag bara ringa till och hänförd berätta?…. jo Björn förstås, som var lika entusiastisk tillbaka. Samma sak när jag upptäckte en Steglits i trädgården, utan att veta att det var just en Steglits. Jag ringer Björn, han vet såklart vad det är för fågel, vilket han också visste. Mitt minne av dig är en person med stark livsglädje, kraft och mycke’ mycke’ humor i en stor kropp med ett gott hjärta. Du gick ifrån oss alldeles för tidigt Björn!”
Bland alla minnen som poppar upp så väljer jag att berätta om ett par episoder som utspelade sig efter det att Björn vaknade upp från komat, återberättat av Martin (svåger) under början av sommaren 2016:
Björn hade varit ute och gått med en vårdare i parken på Danderyds sjukhus. Helt plötsligt började han gå fortare och vårdaren fick småspringa bakom honom. Hon ropade vart ska du ta vägen! Han försökte svara men då hade Björn ännu inte återfått sin förmåga att formulera ord på rätt sätt utan tolkning, så här i efterhand, blir att Björn ville ut till landet och klippa gräset …
Vårdaren hade inte förmågan att stoppa honom, så fortare än kvickt var de nere vid busstationen. Björn klev på trots förmaningar och vårdaren fick också lov att kliva på. Bussen åkte iväg mot Tekniska Högskolan och vårdaren satte sig i närheten och ringde polisen. Men eftersom Björn är myndig och det fanns inga restriktioner för honom hade han sin fulla rätt att åka dit han själv ville. Möjligtvis bröt han mot SL regler när han plankade på bussen, Björn hade nämligen inga egna pengar.
Vårdaren ringde även till Karin som fick tag på Olle och båda två begav sig snabbt till undsättning. På Tekniska fann de Björn i samspråk med två ordningsvakter som höll honom under uppsikt. Björn blev väldigt glad när han fick syn på Karin och Olle, men humöret ändrades tvärt när han förstod att de skulle åka tillbaka till Danderyd.
Hur som helst så återger Björn denna historia för Martin, samtidigt som han småler lite eftersom han gjort något han inte fick göra. Lite småbusigt!
Martin (Björns svåger) återberättade denna episod och sammanfattade hela historien med ett ord:
– Underbart!
Efter den här händelsen var Björns syster Anne-Marie på besök några dagar senare.
När hon kom upp till sjukhuset var han inte på plats vid sin säng. Han hade gett sig av ännu en gång och ingen visste var Björn fanns. Stor uppståndelse!
Hon gav sig ut för att leta och givetvis visste hon om att Björn varit ute på vift i tisdags när han skulle till landet för att klippa gräs. Hon gav sig omedelbart av efter Björn med övertygelsen att han nog gjort samma sak igen. Hon tog bussen till Tekniska och sedan tunnelbanan till Slussen och mycket riktigt, vid Slussen stod han vid bussterminalen och väntade vi rätt busshållplats för vidare färd mot Strömma. Björn har tagit sig kommunalt helt rätt väg för att komma till sitt älskade landställe.
Givetvis plankande han även denna gång, kan jag tänka, till SL’s förtret (inte för att jag tror dom har en aning om detta grova brott eller bryr sig). Anne-Marie gjorde det ända rätta, de tog bussen ut till Strömma och var där ute en timme innan de åkte tillbaka till Danderyd. Det var ju av största vikt att han fick sina mediciner och dessa fanns på sjukhuset. Han hade faktiskt haft en väldigt kraftig hjärnblödning och legat i koma/nedsövd i fem veckor, med flertalet komplikationer till följd.
Dessa episoder tycker jag berättar väldigt mycket om hur Björn var som person. En man med en otrolig vilja att få saker och ting gjorda när han väl hade beslutat sig för det, men även en person med glimten i ögat.
Där och då tyckte jag att Björns positiva utveckling gick så hastigt att de på Danderyd inte verkade hinna med, vilket gjorde mig upprymd.
Tyvärr ville ödet att förloppet skulle ta en helt annan riktning och i början av 2017 slog cancern till och den gick tyvärr inte att få bukt med, trots många års försök att bromsa den.
”Varje gång jag passerar Högalidsparken så tänker jag på den gången vi fann en medvetslös man i ett buskage där uppe i bergen, och hur Björn hanterade den situationen väldigt bra. Mer än så kommer jag inte ihåg. Dock svetsades bilden av hjälte-Björn in i mitt åttaåriga jag – och där finns den kvar än idag, vakandes över Högalidsparken”.
I oktober 2021 anordnades det en promenad runt Reimersholme för barn, personal och föräldrar som varit på skolan sedan starten 1993.
Det var en annorlunda sätt att mötas för alla oss som haft Bergsundskolan och Långholmsgatan 24 som gemensam nämnare. En mycket lyckad träff trots att vi kanske var lite för många för min egen smak. Där och då träffade Björn och Lisa delar av sin och Bergsundsskolans första barngrupp (födda 1987/88).
”Kommer ihåg när jag hade fått en spik i foten och Björn bar mig från skolgården upp till skolan och plåstra om mig. Kommer även ihåg att han var på mig hur jag skrev bokstaven t eftersom jag härmade hur han skrev dom som ett kors, när jag inte tänker på hur jag skriver så ser man många t-kors i texten än idag ”.
Under åren som gått sedan Björns sjukdomsförlopp startade fram tills nu är vi några ifrån Bergsundsskolan som har haft telefonkontakt och träffat honom med jämna mellanrum. Vi har varit med honom på Hammarbys matcher när han har orkat. Under dessa år höll han hårt i sitt säsongskort.
Björn var alltid med när skolans gamla garde träffades, när han orkade och under de sista veckorna var han mån om att träffa flera av oss, viket han också fick göra. Han hade fått besked av läkarna att sjukdomsförloppet inte kunde stoppas, tiden var utmätt och han var medveten om vad det skulle få för konsekvenser. Trots vetskapen om att slutet var nära kändes det som förr i tiden när vi träffades där i Skönstaholm’s köket. Fast vi alla var medvetna om allvaret bakom våra skratt och i våra samtal om den gamla goda tiden.
Vet också att Marie och Chrille hann träffa Björn innan det oundvikliga var ett sorgligt faktum.
”Björn ja kan man heta något mer passande och se ut som han? tänk att få ramla omkull på gatan och få plåstras om lite sittandes i just Björns knä… i hans närvaro ville man vara liten… Björn andades trygghet och värme. Tänker på er alla, på Lisa på Tuula på Björn min favorittriad! Så fantastiska människor!”
Med sorg i hjärtat tänker jag i denna stund på Björn Anjou och hans familj och vill dela med mig av dessa två fantastiska texter, som jag alltid tyckt hör ihop och även givit mig själv tröst många gånger.
”Utanför tullarna på andra sidan
där råder stilla tid
Där alla livets trådar går ihop
och evighet tar vid
Innanför tullarna är natten het
och dagen allt för kort
Innanför tullarna är som du vet
liv av annan sort”
När möjligheterna tycks avta, tilltar ofta hopplösheten. Det är därför det är så viktigt att inte ge upp hoppet när det känns som livet krymper. Hoppet är livets hjärta. Utan den falnar den eld inom oss som håller oss igång.
Om vi tycker oss ha hamnat i en väldig ödemark, är det bästa vi kan göra att omge oss med andra som åtar sig att vara hoppfulla åt oss tills vi återigen kan hämta kraft ur våra egna reserver av tillförsikt”.
(Utanför tullarna är skriven av Dick Hansson och Lorne de Wolfe och texten om att inte ge upp av Sue Patton Thoele).
Nu har Björn rest utan packning
utanför tullarna
och tagit med sig sina minnen
Vi som fortfarande är kvar
innanför tullarna
med våra hågkomster
vårdar dem ömt.
Portal24 
Fina fina Vår allas Björn ❤️
Så många minnen från tiden i Bergsundsskolan❤️
Du kommer alltid vara saknad.
Vila i frid ❤️
GillaGilla