34. Bergängen Planket 2023

Lördagen den 19 augusti bockade jag av ännu en målsättning på min ”bucket list”. Då fick jag äntligen vara med på fotoutställningen ”Planket”. Det tog bara 41 år!

Anmälde mig i början på april när jag fortfarande bodde kvar på Fårö, men visste redan då att jag skulle bo i Stockholm när det var dags i augusti. Den 5 juni fick jag följande glädjande besked:

”Hej!

Vi har glädjen att meddela att du har blivit antagen att ställa ut på PLANKET STHLM 2023, lördagen den 19:e augusti”.

Vilket tema jag skulle välja var en självklarhet för mig. Bergängen, Barnen Ö och ett urval av mina foton mellan åren 1978-1989.

Dessa 12 år dokumenterade jag en verksamhet som inte längre finns kvar och numera blott är historia. Jag fotograferade mer än flitigt. Från den tiden har jag 189 kontaktkartor (negativ) med 36 foton på varje ark sparade i pärmar. Det blir sammanlagt 6804 bilder under dessa år. Många som ännu inte är framkallade men fått bidar sin tid, som ett gott vin, för att förhoppningsvis få se dagens ljus så småningom, någongång. Vem vet!

Kollo för över fyrtio år sedan har inget gemensamt med nutidens sommargårdar. Vilket jag tycker säger sig själv, eftersom då var barnen ute på Bergängen hela sommaren, i 49 dagar (7 veckor). Nu är perioderna fler och mycket kortare endast i en vecka (7 dagar) på de flesta gårdarna.

I absolut sista minuten lyckades jag dessutom skriva boken ”Bergängen i mitt hjärta”. Ängnade hösten 1986 och våren 1987 med att intervjua Hillevi och Helen, som jag haft på kollo mellan åren 1978-1985. De fick ge sin version på texter personalen hade skrivit i dagböckerna. Sommaren 1987 satt jag på granngården Sörängen och skrev boken som handlar om dåtidens verksamhet på Bergängen . Ett tidsdokument för den som då önskade läsa om hur det var ute på Barnens Ön när det begav sig. Året efter delades somrarna på Bergängen upp i två 21 dagars perioder. Det första steget mot ännu kortare sommarvistelse hade påbörjats.

Med de sagt så över till lite fakta: Varje utställningsplats på Planket är 1 m bred och ca 1,7 m hög. På den lilla ytan ska jag alltså välja ut ett fåtal foton och det vållade stora bekymmer, till att börja med, men jag hittat en lösning som jag är nöjd med.

Fick plats 112 (SOS Alarm) i utlottningen.

Gjorde ett bildspel på 12,5 minuter med 160 foton som rullade i 7,5 sekunder vardera. Detta visades upp på en liten iPad som jag placerade i en duschhylla som fick hänga ner på min del av Planket tillsammans med några svartvita foton, en gammal DN löpsedel och den röda kollboken. Bildspelet visades upp varje hel och halvtimme i dagsljus, vilket kanske inte var så lyckat.

Det finns faktiskt lite koppling till Långholmsgatan, fast det är lite långsökt. För på Bergsundsskolan hade vi som tradition att våra tredjeklassare varje år fick åka ut till Bergängen tre dygn i starten på på varje ny hösttermin.

Sedan har vi det gemensamma ordet ”Berg” i namnen, Bergsundsgården, Bergsundsskolan och Bergängen vilket är ett sammanträffande som ser ut som en tanke. Inför Planketutställningen gjorde jag reklam på följande sätt:

2023

19 augusti

Bergängen

Barnens Ö

1978 – 1989

Plats 112

160 bilder

7,5 sek

12,5 minuter

Svartvit nostalgi

KOLLOMAGI

I efterhand kom jag på att jag kunde använda den här bloggen för att lägga ut bildspelet till allmän beskådan. Då kör vi och det spelas med fördel på högsta volym …

Under lördagen hann jag samtala med flera besökare. Grannar vid min plats på Planket men även andra utställare. Barn och personal från Bergsundsskolan, gamla barn ifrån Bergängen och personal. Kompisar med Bajenconnection och många andra.

Ett av det intressantaste samtalet hade jag nog med Lars Epstein (fotograf) som också brinner för kollo. Han ställde ut sina gamla kollobilder från Storgården, Barnens Ö som han tog på 60:talet. Inte undra på att vi fann varandra och så här sammanfattade han lördagen den 19 Augusti 2023, dagen efter, på sin Facebooksida:

”PLANKET GAV IDÉN ATT VERKA FÖR ATT EN STOR UTSTÄLLNING OM KOLLO KOMMER TILL STÅND – GÄRNA PÅ STADSMUSEET

Tack alla kända och okända besökare och medutställare för sköna möten och berikande samtal på lördagen på fotofesten Planket i Vitabergsparken (som fortsätter på söndagen med nya utställare).

Själv ställde jag ut gamla kollobilder från Barnens Ö (koloni Storgården) på 1960-talet.

Särskilt gladde mig alla samtal med både gamla ”kollobarn” (75+ idag) och alla unga som tillbringat ett par veckor på någon av kolonierna Barnens Ö under den just förlidna kollosommaren.

Särskilt roligt var det också att träffa utställaren Lars Lå N Axedin som också visade kollobilder som han tagit, framför allt under 1980-talet, på kollon Bergängen, grannkollon till Parkudden där jag var föreståndare åren 1967-1971.

Lars sitter på en verklig skatt med kollobilder, närmare sju tusen negativ, ordentligt förvarade och registrerade. Själv har jag mycket dålig ordning på mina gamla negativ.

Vi var övererens om att det finns både material och ett stort intresse för en riktigt stor utställning om kollo (historia, utveckling och många andra aspekter) som skulle vara en lämplig uppgift för Stadsmuseet i Stockholm att arrangera och kurera. Jag ska lobba för att en sådan kolloutställning kommer till stånd.

Håll tummarna för att jag lyckas!

PS. Jag lägger ut ett antal gamla kollobilder, som jag ställde ut och några till, enligt någras önskan.

LARS EPSTEIN”

Lars Epstein’s foton kan med fördel ses på hans Facebooksida.

Jag kommenterade ganska omgående hans text:

Tack för samtalet Lars Epstein.
Jag stöttar dig i allt du säger eftersom det är tankar jag själv burit på.
Det gör ont att tänka på att alla dessa foton som togs under mina år på Bergängen och även dina år på Storgården skulle förfaras.

Våra bilder speglar en svunnen tid på Barnens Ö som inte längre finns kvar. Nämligen en tid då barnen var ute på kollo hela somrarna. Inte bara en kortare period.

Kan tillägga att jag dessutom har dagböcker skrivna från dessa år (1978-1989) med osentimentala tankar nedtecknade av mig och alla de andra kollojobbare som arbetade på Bergängen under den här perioden. Dvs. en person (jouren) hade till uppgift att skriva tankar om sitt dygn på gården. Det var många stunder då det inte var så lätt, men även helt fantastiska och magiska upplevelser med barn som kom att bli våra vänner för livet.

Visade bland annat upp ett bildspel på Planket Sthlm, på en lite iPad, som inte kom till sin fulla rätt i dagsljuset och funderar över hur det skulle kunna visas på ett mer gynnsamt sätt. Bildspelet varade 12,,5 min och hann på den tiden visa över 160 foton från min tid på Bergängen.

Jag säger som du Lars att möten med gamla kollobarn var höjdpunkten av gårdagens alla samtal. Men även att få dryfta tankar om vårat gemensamma intresse för Barnens Ö.
Jag är mer än gärna med för att stötta dina tankar för en kolloutställning i framtiden.

Allt gott till dig och är glad över att vi fick möjlighet att prata en stund, om än kort, men någonstans ska man börja! Det är även dessa fantastiska träffar med gelikar som jag förstår är syftet med Planket.

Vilka finna foton du ställde ut och som du säger är det här kollohistoria som inte får slarvas bort …

Vi blir alla äldre och vem tar hand om våran kollofotoskatt efter oss? Jag går också och grunnar på hur Barnens Ö ska kunna bli en del av Unescos världsarv.
//LåN

Fick efterföljande kommentar från Lars Epstein:

”Ja Lars, det var trevligt och givande att träffa dig, samtala och se dina bilder. Barnens Ö som Unescos världsarv är en mycket bra ide. Jag tror inte det finns någon liknande anläggning med samma långa historia och fortfarande i bruk som Barnens Ö”.

Avslutar med den musik som förgyllde min sommar: