32. Den blomstertid – 30 år

Torsdagen den 29 april 1993 kom en liten friskola till världen. Bergsundsskolan på anrika Långholmsgatan 24. Vilket innebär att det är, hör och häpna, trettioårsjubileum om exakt en månad (lördag den 29 april 2023). 

Det är lite svårt att fatta att det gått så många år och det första jag tänker på är när den kommunala skolans dåvarande rektor välkomnade oss med orden. Lycka till men inom ett år är det jag som får städa upp och ta hand om era barn när det kommer visar sig att ni inte klarar av att ro er friskola i land!

Barnen i vår första sexårsgrupp var födda 1987 och alla dessa små knattar fyller i år trettiosex år! Ja alla utom Elin då, som är född 88 och är alltså matematiskt ett år yngre. Men hon har på ett strålande sätt vuxit ikapp. Jag minns dem alla med värme, men vet också att jag förtränger en hel del jobbigt. Det är lätt hänt när det vankas jubileum. Däremot är jag både glad och lycklig över att fått möjligheten och förmånen att följa många av dem lite på avstånd. Vissa lite närmare än andra och stoltheten jag känner över vetskapen om vika fina vuxna de vuxit upp till var värd all den möda vi lade ner på dem när det begav sig.

Sedan fylldes det på med nya underbara sexåringar varje år och i höst kommer Bergsundsskolan ta in sin trettionde barngrupp. Om vi utgår ifrån att det i snitt har börjat 26 barn varje ny hösttermin så kommer vi upp i runt 780 barn sedan starten. Räknar mig numera som miljonär i barnrelationer med tanke på hur mycket egen livskraft jag hämtat under dessa fina, roliga, berikande och arbetsamma år.

• Fantastiskt är bara förnamnet!

Blogginlägget är kanske i längsta laget, men det har varit viktigt för mig att få med alla gamla barns synpunkter. Allt behöver inte läsas på en gång utan den här jubileumshyllningen går givetvis lika bra att återkomma till och läsas i omgångar. Nu över till texten som jag lovade lägga upp på bloggen för två månader sedan, där det viktigaste vi hade på skolan,

• Barnen …

… får komma till tals. Deras omdömen om och synpunkter på Bergsundsskolan, men även på sin personal genom åren.
Har alltid tyckt att bara vi lyssnar på dem så får vi i regel en rättvisande bild av verkligheten. Det viktiga för mig har varit att alla texter i detta inlägg är deras egna ord.

De flesta av dessa skrevs inför en avskedsfest vi hade på Axela fredagen den 20 januari 2017.
I god tid skickades en förfrågan ut till de som jag hade kontakt med på sociala medier, där jag berättade att vi skulle flytta till Fårö. Av den anledningen skulle vi ha en gemensam avskedsfest tillsammans med många av deras gamla personal på skolan. Fick en idé att fråga om de hade lust att skriva en liten hälsning så skulle jag sammanställa deras ord till ett häfte och dela ut dem under kvällen? Samtidigt berättade jag att vi (Lena och jag) ville göra något trevligt gemensamt med alla gamla kollegor som arbetat, eller fortfarande arbetade på Bergsundskolan.
Vi fick in många varma och rörande hälsningar från våra gamla barn. Många riktades till Björn som nyligen hade drabbats av en svår sjukdom. Så här många år efteråt kan vi se dessa texter som ett erkännande till skolans personal och nu återanvänder jag dem som en gemensam jubileumshyllning när skolan fyller 30 år.  

Dessutom bjöd vi in en föräldrarepresentant till festen på Axela, som haft samtliga sina sju barn på Bergsundsskolan. Det första barnet började 1993 och den sista slutade 2014. En spännvidd på 21 år!

Jag inleder med en före och en efter festen text från Pernilla, som är förälderns namn:

”När jag kollar vilka som kommer så har jag fått äran att känna allihopa. Du och Lena och hela skolan har betytt jätte mycket för mig. Ni har ju varit en del av min familj. Samtliga av mina barn minns Bergsundsskolan som den bästa skolan med så mycket glädje och lycka. Du har en gåva LåN som ingen annan har. Ser framemot att få återse er alla”. 

Dagen efter middagen fick vi följande tack från henne:

”En jätte stor kram till dig och Lena. Tack för att jag fick vara med och göra eran kväll så lyckad. Så kul att få träffa alla och jag känner mig så lyckligt lottad att jag fick representera föräldrarna😊 Jag hoppas ni förstår hur mycket ni båda och alla på skolan har betytt för mina barn. Men framför allt för mig. Så öppna och härliga människor som stöttat i alla lägen. Massa kärlek till er och önskar er allt gott nu på ert nya äventyr. Självklart hör jag av mig om jag besöker Gotland framöver”. 

//Pernilla

Kram ❤😘”

Innan jag lägger upp texterna från alla underbara barn vill jag bara berätta att de flesta svartvita fotona som jag har med i detta inlägg är tagna av Raili Korkkinen (R. K.) för tidningen Fritidspedagogens räkning, när de gjorde ett reportage på skolan 1995. Raili som jag också arbetade med i ett par år på Bergängen, Barnens Ö, under åttiotalet.

Texterna ser jag nu som något fint tillägnat den personal som har jobbat, eller jobbar på Bergsundsskolan under alla dessa trettio år. Sträck på er! Men det är på samma gång ett ovärdeligt tidsdokument och en fin påminnelse över tider som flytt …

Förutom hälsningarna från 2017 har jag även tagit med lite fina ord som skickats till mig vid många senare tillfälle, men även texter skrivna i nutid. Dessa signerats endast med barnets/barnens förnamn och när de är födda.

Börjar med fyra längre texter ifrån Sophie som jag tycker på ett fint sätt belyser hur vi hade det innanför porten på Långholmsgatan 24. Där den goda stämningen, enligt mig, fortfarande sitter kvar i väggarna efter det att generationer av barn passerat där genom åren sedan 1914.
Samtliga barn och vuxna som finns på bild i detta inlägg har givit sitt klartecken till publicering.

Hej Lisa och tack för fyra fantastiskt fina år! 

Jag heter Sophie Eld och gick på Bergsundsskolan åren 2000-2003 på våning Idun med dig och Björn. Jag minns dessa år med värme och kärlek och jag är så glad och tacksam som fick ha dig som lärare. Tack för att du gav oss elever en sådan bra grund att stå på inför de kommande åren. Faktum är att jag var en av dem som var med och startade systerskolan till Bergsund, d.v.s. Lundaskolan, och det kändes så fint och speciellt att få vara del av och jobba inom den ideologi och pedagogik jag själv älskat som barn.

I nuläget utbildar jag mig till att bli just lågstadielärare, och jag tror att det är tack vare dig och andra inspirerande lärare jag stött på under mina skolår. Så tack för att du gav mig en bild av att skolans värld är en värld där även jag vill jobba, och för alla minnen jag bär med mig. Ett av de starkaste minnena är då vi fick åka upp till Älvkarleby och träffa våra brevvänner. Det var guld värt att få brevväxla med barnen i den skolan, och sen att få möta dem på riktigt var hur häftigt som helst. Jag vill verkligen tacka för den upplevelsen, jag minns den fortfarande och jag har kvar en liten prydnadstomte som jag fick i present av min ”brevis” då när vi hälsade på. Jag vet också att ni tog med oss till Fornåker där vi fick prova på att leva stenåldersliv. Det var hur häftigt som helst och jag har fortfarande minnesbilder av hur vi fick påhittade stenåldersnamn och säckar att ha på oss, och hur vi lagade mat i grop, bakade bröd och drack te. Tusen tack för den upplevelsen, den gjorde avtryck!

Jag minns även matteövningen ”grevinnan och skåpet” som du gjorde med oss. Det var så spännande, vi elever fick ”hitta de stulna juvelerna” genom att räkna ut olika tal eller hitta rätt tio-kompis och skriva dit det på hyllorna i skåpet du ritat upp på griffeltavlan. Jag minns även hur musikalisk du är och hur mycket jag tyckte om de tillfällen då du spelade på pianot vi hade i klassrummet. Jag minns att refrängen i vår låt till er då vi slutade 3an gick såhär:

(melodi ”Vill ha dig i mörkret hos mig”- Freestyle)

”Vill ha er i minnet för alltid,

Lisa och Björn ni var med hela vägen.

Åh vi lättar, vi flyger, vi svävar fram

Låt det aldrig ta slut”

Jag minns att jag knappt kunde sjunga med i den för att jag grät så mycket över att ta farväl av er. Du var en fantastiskt fin lärare till mig och mina klasskamrater och det känns så fint att få den här möjligheten att berätta det för dig. Jag hoppas att allting är bra med dig!

Hälsningar /Sophie  (1994)

Kära Björn.

Jag heter Sophie och jag gick på Bergsundsskolan mellan 2000–2004, med dig och Lisa som klasslärare. Jag ringde till Bergsundsskolan för att söka jobb under våren 2014 och jag minns att jag fick prata en stund med dig då, vilket kändes så fint. Därefter var det ju Per som tog vid, jag fick jobbet och var med och startade Lundaskolan 2014–2015. Det var fantastiskt att få komma tillbaka som anställd på en skola vars ideologi och pedagogik jag älskat så innerligt som liten. Efter mitt år på Lundaskolan bestämde jag mig för att utbilda mig till lärare, så just nu pluggar jag mitt andra år på Grundskollärarprogrammet F-3 på Linköpings Universitet.

Först och främst vill jag säga att jag och min familj tänker på dig och vi hoppas så att du får bli frisk och mår bra snart. Min bror Eric gick även han på Bergsundsskolan, och min mamma Monica vikarierade på Bergsund under en av Marias mamma ledigheter. Du ligger oss så varmt om hjärtat och det var fruktansvärt att höra vad du varit med om. Det är svårt att föreställa sig vad du gått igenom, men så beundransvärt vilken kämpe du är och så glädjande att du är på bättringsvägen. Vi sänder dig all värme, styrka och peppning vi bara kan!

För det andra: tusen tack. Tusen tack för fyra år av värme, glädje, stöd, förståelse, omtanke och humor. Tusen tack för att du gav mig fyra fantastiska första år i skolan och en trygg grund att stå på inför åren därefter. Tack för att du bjöd på dig själv när du berättade om dina söner och era fiskeäventyr, för att du alltid var närvarande och fick oss elever att känna oss viktiga och sedda. Tack för ditt engagemang och ditt sätt att lära oss hantera konflikter när sådana uppstod. Tack för att du i din roll som pedagog inspirerat mig till att känna att skolans värld är en värld där jag också vill arbeta, bland kollegor som dig och med ett ledarskap som ditt. 

Jag vill berätta om någonting jag minns som extra starkt, det är okej om du inte minns det för jag kan tänka mig att det är roligt att läsa om ändå. Jag hade väldigt lätt för mig när det kom till skolan, och kunde både läsa och skriva innan jag börjat sexårsverksamheten. Något jag däremot hade svårt för var att duscha efter idrotten. Jag och mamma skrattar än idag åt hur det kom sig att det var så stor grej för mig och varför jag till en början vägrade (jag var lite tjurig och envis som liten). Jag vet att min mamma pratade med dig och att ni försökte komma fram till en lösning på hur ni skulle få mig att börja duscha. Pedagogiska du kom med idén att jag successivt skulle börja med en kroppsdel i taget, så vi bestämde alla tre att det var så vi skulle gå till väga. Så på så vis blev det. Jag minns att vi gjorde en deal efter varje idrottspass att ”idag blir det ena armen” eller ”idag blir det båda armarna” osv. Och så där höll det väl på i ett par veckor innan jag kommit runt min duschfobi och klarade att duscha som alla andra. Jag vet att min mamma, som annars aldrig har tagit till mutor, gav mig ett gosedjur som belöning när jag nått mitt mål och jag vet att hon under alla mina år hos er var så tacksam över att du gång på gång var så engagerad och förstående. Hon pratar fortfarande om hur påhittig du var som kom på den där idén. 

Ett annat minne, även det från första året på Balder, var då hela klassen skulle till Rålambshovsparken. Vi samlades på gården varpå jag skyndade mig att springa in på våningen för att gå på toaletten en snabbis. Medan jag sitter där hör jag sorlet av klassen går igenom trapphuset följt av tystnaden när porten slår igen. Jag skyndade mig att springa till dörren men den var så tung och svår att få upp att jag antog att den var låst. Jag var alltså kvarglömd på våningen medan klassen gick i väg, jag skrattar fortfarande av tanken på det. Tilläggas bör att jag aldrig var rädd eller ledsen, bara lugn och fundersam över vad jag skulle ta mig till. Jag vet att jag försökte använda telefonen för att ringa till min pappas jobb, men oturligt nog hade telefonen någon specialkombination man va tvungen att trycka innan man kunde ringa, vilket jag ju inte visste om. Därför kom jag aldrig fram till pappas jobb och satte mig då och väntade i en av fåtöljerna i entrén. 

När jag suttit där en stund och väntat öppnas plötsligt dörren av Lena som är i full gång med att ha visning för någon arbetssökande. Gissa om hon blev paff, och vilket intryck det måste gett för personen hon visade runt?! Resten av dagen fick jag spendera med Lena och jag minns hur lyxigt det kändes att få äta Billys panpizza med henne i köket på Oden, och att jag fick en Läkerol efteråt. Min dag var inte på något sätt dålig, den blev bara inte riktigt som tänkt bara, och jag tyckte att det var roligt att vara med Lena. Och mina föräldrar blev aldrig upprörda över det där, de tyckte snarare att det var tur att om det nu skulle hända något barn så var det väl tur att det hände mig som aldrig varit rädd att vara ensam. Jag vet att jag och de andra tjejerna i klassen fick åka till Medborgarplatsen några dagar senare med Tuula för att äta kulglass som ”förlåt”. Inte hade det behövts men den omtanken minns jag ännu, det var så fint av er. 

Det var lite minnen med dig från min tid på Bergsundsskolan och jag minns åren där med värme och kärlek. jag ville att det skulle nå dig att du var en fantastisk pedagog.

Hälsningar /Sophie (1994)

Fina, underbara Marie. 

Jag minns dig bara svagt från min egen skoltid, men vi hade å andra sidan inte dig så ofta. Men den bild jag hade som barn är densamma som jag har idag när jag träffat dig. Du är en solstråle vars leende smittar av sig på alla i din omgivning och du är så inspirerande, kreativ, påhittig, och varm som person. Även om mitt bästa minne med dig ligger ganska nära i tiden är det ändå värt att se tillbaka på ibland tycker jag. Jag skrattar fortfarande åt bara tanken på dig och mig frossandes bland pärlor och pyssel i överflöd i den där butiken. Varje fylld kasse för 100 kr liksom, vi blev ju som galna därinne!! Helt utan tanke på hur vi skulle komma hem med allt – eller åtminstone sköt vi fram det problemet lite. Alltså herregud: Du och jag, vingliga och svettiga, med tunga påsar och kramp i händer och armar, gapskrattandes konstant – alltså hur fan såg det ut egentligen?! Vi måste verkligen sett ut som mor och dotter, fulla mitt på dagen, släpandes på våra påsar och en dramaten. Minns såväl mixen mellan att vi ville lägga oss ner på gatan och bara ge upp, blandat med ett kämparglöden och viljan att lyckas. Det är ett under att vi kom hem med allting, och att polisen inte stoppade oss på vägen och undrade om allt stod bra till… 

Det är så tråkigt att jag inte fått jobba med dig på Lundaskolan för jag vet vilken tillgång du är för både barnen, de andra vuxna och för verksamheten överlag. Du är en pärla! Ta hand om dig tills vi ses nästa gång!

KRAM!! / Sophie  (1994)

Hej Chrille!

Jag heter Sophie och gick på Idun åren 2000-2003. Jag minns dig som en varm person som alltid busade och skojade med oss barn. Att få ha musikverkstaden med dig (och senare även Anton) var bland det bästa under hela skoltiden. Jag är evigt tacksam över att ha fått den där möjligheten att skriva låttexter, hitta melodier, spela på riktiga instrument, ha konsert och sen även få låtarna förevigade på CD. Det var så fint av er att låta oss vara kreativa och få känslan av att vara riktiga popstjärnor, för det vågar jag nästan påstå att vi alla kände oss som. Tusen tack för den tid och det engagemang ni la ner på musikverkstaden, jag minns fortfarande hur jag älskade varje sekund av det. 

Två andra små minnesfragment är att jag vet att du var den första jag träffat på som hade kontaktlinser och jag minns hur du tog ut och visade hur den såg ut och hur den fungerade. Vi hade så svårt att tänka oss att den kunde fungera som glasögon och det såg så läskigt ut att ha sådana i ögonen tyckte vi, haha. Nu har även jag linser och det händer ibland att jag minns det där när jag står och sätter in mina linser. Det är så konstigt vad saker och ting kan sätta sig på minnet, stora som små. Jag har också för mig att det var du som gav mig en klurig gåta en gång. Du gav mig några dagars betänketid, men hur jag än funderade så kunde jag aldrig lista ut svaret. 

Gåtan löd såhär: ”Tänk dig att du går på en stig. När du gått ett tag delar sig stigen i två, och du vet inte vilken väg du ska ta. Du vet att den ena leder till din vän som du ska besöka och att den andra leder till ett stup där du riskerar att ramla ner. Vid de olika stigarna sitter det två magiska gummor som ser exakt likadana ut. Det enda du vet om dem är att du får ställa en fråga, en och samma fråga, som de var och en kommer besvara. Den frågan du ställer ska hjälpa dig välja rätt väg för att komma fram till din vän, gummorna vet vilken väg som leder vart. Men, så enkelt är det inte – den ena gumman talar nämligen alltid sanning medan den andra gumman alltid ljuger. Du vet inte vem som ljuger eller vem som talar sanning. Varsågod och tänk, vilken fråga behöver du ställa för att välja rätt väg?”. 

Svaret löd: ”Vilken väg hade den andra gumman sagt att jag ska gå för att komma till min vän?”. Båda kommer således peka på den felaktiga vägen och man går sedan den andra. 

Den här kluringen har jag berättat vidare då jag själv jobbat på skola och då tänker jag på dig! Tack för din värme och humor under dessa år, jag vet att du var mycket omtyckt både av mig och mina klasskompisar. Jag hoppas att allting är bra med dig!

Hälsningar /Sophie (1994)

Jag vill ge ett enormt tack till alla underbara lärare som jag haft under min tid på Bergsundsskolan. Efter ca 7 år så tycker jag fortfarande att Bergsund var den bästa tiden, alla fantastiska minnen jag har kommer jag alltid att komma ihåg och uppskatta. Ni förblir alltid i mitt minne, extra tack till: Yvonne, Laiza, Amanda, Björn, Monica, (självklart LåN och Lena.)

Anja (f. 2000)

Vi vill tacka för fyra underbara år var på Bergsundsskolan. Alla ni fantastiska lärare har gjort stort intryck på oss, och vi har många fina och oförglömliga minnen från vår tid med er. 

Stora kramar från Nora (1993), Elsa (1995)  och Hannes (1998)

Hej alla lärare!

Tack alla för en härlig skolgång på Bergsundsskolan, jag är glad att jag hade flytet att komma in och gå där i 4 år.

Jag har väldigt goda minnen från den tiden och att det även var händelse rika år, med roliga projekt i bilden med Monica från planeter till att jag och Zeke fick sitta modell framför hela klassen, resan till Älvkarleby för att träffa brevvännerna mm. 

Jag vill tacka Mathias för den gången när mamma hamnade på sjukhuset och han hjälpte mig och min syster hem och väntade till att någon i familjen kom.

Hälsa Björn så gott! Kommer ihåg när jag hade fått en spik i foten och han bar mig från skolgården upp till skolan och plåstra om mig. Kommer även ihåg att han var på mig hur jag skrev bokstaven t eftersom jag härmade hur han skrev dom som ett kors, när jag inte tänker på hur jag skriver så ser man många t-kors i texten än idag 🙂.

Jag vill även hälsa till Conny, som jag kommer ihåg att jag gillade och blev så ledsen när han berättade för våran klass att han skulle sluta.

Varma hälsningar till Lisa, Björn, Tuula, Conny, Renée, Yvonne, Hillevi, Maggan, Mathias och Lena och LåN såklart önskar er allt gott!

Tack LåN och Lena för jag fick komma och hälsa på er på Gotland och träffa Annie, det var en rolig sommar! 

Kram!/Diza (1990)

Bergsundsskolan, vart ska jag ens börja? En plats som genomsyras av trygghet och kärlek. En plats som bringat så mycket lycka och lärdom. Det är tack vare er. Ni har gett mig och många många andra så mycket glädje i livet, ni har lagt grunden för många av de värderingar vi har idag och det var på Idun som jag fick mina käraste vänner. Det är med glädje och en viss saknad jag ser tillbaka på åren jag hade på Bergsundsskolan, ett andra hem rakt över gatan, Tack! 

Kramar, Tora (2000)

Skickar en hälsning till personalen och tackar Bergsundsskolan för en god start på skollivet! Jag är numera själv lärare, och åtminstone lite mer välbalanserad än när ni fick dras med mig. Tack för alla fina minnen och förlåt för alla de hemska!

En extra hälsning till Björn om tillfrisknande också! Jag kommer aldrig glömma när han bar mig hela vägen från Tanto!

Max (1987)

Helloj ! 

Kul grej där med middagen 🙂 Tänkte bara hälsa o säga att jag har så många härliga minnen från Bergsundsskolan allt ifrån ljusstöpning runt jul, mottis, gården och alla utflykter. Innebandylaget som vi startade där i mottis (Högalids IF) var intakt med flera killar ifrån klassen flera år framöver, idag är det nog bara jag och Gustav som fortfarande spelar. 

Jag vill rikta en liten speciell hälsning till Laiza! Jag kommer inte ihåg exakt va du gjorde som va så himla bra men kommer ihåg att jag alltid hade kul, allt ifrån den där indianmusiken som jag och Simon KS gillade till att du skickade ut mig i trappen för att springa av mig min överskottsenergi. 

Ett speciellt roligt minne från från Bergsundsskolan är aktiviteterna kring jul, olika grejer på varje våning och hamburgare direkt från köket vilken dröm, i den åldern i alla fall 🙂. Sen kommer jag även ihåg avslutningen när du LåN telefon sjöng i din kantarellhatt haha, vilken rektor gör så!? Vilken kung du är alltså!

Ha så kul på middagen o hälsa alla gamla godingar från mig 🙂

Eric (1992)

Tack Maggan för att jag fick äta lunch och lyssna till sagor vid ditt bord när jag var lite rädd för de ‘stökiga killarna’ där jag satt första veckorna på sexårsverksamheten.

Tack Lisa för att jag fortfarande kan spela Puff en pappersdrake och köp varm korv på blockflöjt.

Tack allihopa för en så bra start i livet med särskilt varma hälsningar till Björn och Lisa!

Ulrika (1987)

Du får gärna hälsa från mig och tacka för det stöd och uppmuntran jag fick som barn. Jag tog precis examen och ska snart själv börja jobba som lågstadielärare 🙂. Bergsundsskolan var helt klart en inspirationskälla!

Sofia (1990)

Tack för de finna minnen som jag har med er från Bergsundsskolan. Vi har sett konst, kokat egen sylt, lekt i Högalidsparken och hållit för näsan springandes genom kiss-trappan. 

Vi hade den obligatoriska fredagssången. LåN som sjöng sången om herr Kantarell. Vi byggde en ark som vi satte nere i entrén för att minnas allt vi gjorde ihop och vad jag minns satt den kvar där när jag sist lämnade. 

Tack för alla fina minnen och för all er tid och engagemang. Alla lyckokramar till Björn och alla ni andra. 

Joanna (1990)

Bästa Anton! Jag är så glad över att både jag och Tora har fått ha dig som musiklärare på Bergsundsskolan – och även utanför. Du har haft en sån fantastisk inverkan på hela våra liv faktiskt, vilka vi har blivit som människor – det förstår jag nu så här i efterhand. Guld värt! 

Tack alla lärare på Bergsundsskolan som gjorde lågstadietiden till så speciell. Jag hoppas att ni alla har det bra. 

Stina, som gick på Freja 2001-2004 (1995)

Hejsan LåN! 

Vilket fantastiskt engagemang! Jag vill hälsa till er alla och jag tänker på er ofta. 

Jag sjunger fortfarande på  ”godmorgon alla bergsundskolebarn”! 

Världens bästa skola!

Julia (1992) 

Många hälsningar till alla lärare från Max och Miriam, vi håller båda fortfarande den skoltiden varmt i minnet!

Hoppas att ni alla har en trevlig avskedsfest!

P.S Miriam hälsar extra mycket till Tuula

Max (1988) & Miriam (1990)

Vi vill tacka er för ert otroliga jobb som lärare åt oss som fått chansen att gå på Bergsundsskolan. Tack Laiza, Björn, Chrille, Monica och alla ni andra som har bidragit till en sån bra start i livet.

Under åren har ni inte bara lärt oss läsa, räkna matte och vara kreativa, ni har även  lagt grunden för dom vi är idag. Ni lärt oss vad respekt och vänskap är!

Tack Laiza för att du var så bra på att lära oss allt det viktiga, som att läsa, stava och räkna matte. Och viktigaste och roligaste av allt var röris timmarna du hade för oss.

Tack Björn för slöjden och kreativiteten i att få skapa. Och all roliga lek vi haft med dig på våra idrottslektioner och friluftsdagar.

Tack Chrille för musikverkstaden, bandet ”vi 5” håller fortfarande ihop trots att musikproduktionen går dåligt.

Tack Monica för att du har låtit oss vara kreativa och lärt oss att inga idéer är för stora eller för små! Du har lärt oss allt inom bild och form.

Och stort tack till Lena och LåN som skapat den här fantastiska skolan! Utan er två hade vi inte vart dom vi är idag och inte hade vi haft de vänner vi har idag!  

Varma hälsningar 

Siri, Johanna, Sixten, Elias och Morgan (alla 1991)

Jag vill  rikta mig till alla de som har varit med och gjort Bergsund till den förmodligen bästa skola jag någonsin gått på. Och varför tycker jag att Bergsundsskolan var så extremt bra? Jo, just på grund av alla lärare! Ni har varit positiva, engagerade och förmått se oss elever som individer, och inte som en grupp. Ert outtröttliga arbete och engagemang har gett mig, och många fler, den bästa start på skollivet som tänkas kan. Och jag önskar er allt gott!

Med vänliga hälsningar Vidar (1996)

Hej allihopa!! 

Vill tacka er alla som var med under min Bergsundsskoletid. Tack för att ni lade en sådan fantastisk grund för mina framtida skolår! Tack för att ni var så roliga, hjälpsamma och snälla! Tack för allt, verkligen! 

Jag minns fortfarande Bergsundsskolan som några av de bästa åren i mitt liv, trots att det är snart 15 år sen jag började hos er som en nervös liten 6-åring. 

Jag önskar er alla gott i livet, STORA kramar!

Jag skulle vilja skicka en hälsning till Laiza, Chrille och Monica. 

Freja (1996)

Bergsundsskolan var den bästa tiden när jag var barn. 

Det var som en familj där man hade alla sina syskon och föräldrar. Där det fanns tre stora familjer på var sin våning och en våning där alla samlades och målade, byggde med kuddar i Djungelrummet, snickrade och svingade sig i gungan och sjöng på storsamlingen en gång i veckan. 

• Det kändes aldrig som man var i skolan. 

Mina närmaste vänner jag har idag, Bella och Matilda, lärde jag känna i Bergsundsskolan. Vi har känt varandra i 29 år i år och har lika kul idag idag som då. Idag har vi alla egna barn och familj. 

Ett av mina starka minnen är när LåN, vår rektor, satte på sin kantarellhatt och sjöng ” herr Kantarell” varje skolavslutningen i Högalidskyrkan.

Vi var även och besökte en av lärarnas gård där det bodde små tomtar. 

Skulle kunna skriva en bok om minnen från den bästa skolan. Önskar att alla barn kunde få en lika fin skolgång sina första år.

Lydia (1988)

Bergsundsskolan! En mycket liten men energirik plats i mitten av Hornstull. Från den här tiden bär jag med mig många minnen. Allt från tisdagarnas utflykter i Högan till att lära mig läsa och skriva.  

Men ett par minnen som tydligt etsat sig fast på näthinnan är minnena av massagestunderna som Camilla höll i under lunchrasterna. Vi fick då sätta oss två och två eller i en lång cirkel och turas om att ge varandra massage medan någon berättade en historia om valfritt ämne. Jag tycker att detta var ett väldigt fint sätt att få oss att vara mer med varandra utöver kompisgrupperna, speciellt under de tidigare åren. 

Slutligen har Bergsundskolan lagt en stor grundsten i mitt liv och jag är mycket tacksam över den tiden.
Tack så mycket LåN, Camilla, Said, Maria och Yvonne samt alla andra lärare på skolan.

Kalle (2005)

Till er som var med under vår tid: Även om vi nog testade erat tålamod ett flertal gånger med spontana utflyktsfärder från skolan och en del andra hyss, var nog dessa upptåg inget annat än ett bevis på att ni var en mycket trygg bas att utgå ifrån. Vi är er evigt tacksamma för den varma, kreativa och öppensinniga miljö ni tillförde våran uppväxt och önskar er allt gott framöver!

Kramar från Lisa och Felicia som fortfarande är ute på äventyr tillsammans då och då och hälsa gärna Björn!

Felicia & Lisa (1987)

Hej LåN! Tiden på Bergsund var nog några av de mest minnesvärda åren. Som ett barn som kom tidigt till skolan är morgnarna de jag mest kommer ihåg och under de fyra åren var det nästan alltid du, Johan eller Per som jag åt en frukostmacka med. Det var även en tid fylld med mycket Kalaha och Vändtia, följt av MYCKET läsande i soffan.

Mitt minne från tåramsans skapelse är mycket vagt men jag kommer ihåg att vi satt in någon form av ring vid soffan på Balder och delade samma åsikt om tårnas exkluderande från att få namn. Efter att vi kommit på alla namnen är det doktor King det som suttit fast i huvudet längst!

Allt gott!

//Helena (2007)

PS! Känner att jag nu måste påminna Helena, eller ”Semlan” som jag alltid kallar henne, hela texten till tåramsan.

• ”Storetån, mikrofon, doktor King, tingeling och lilla fredagsmys”.

Det var speciellt att börja Bergsundsskolan som den allra första klassen. Jag minns det som att vi hade så mycket frihet, vi var nog både snälla och stökigt, vi skapade liksom våra egna regler, hade inga äldre årskullar att se upp till eller ta efter. 

Minns våra spökvandringar och hemliga klubbar i ”kuddis” och ”lilla mottis” 🙂. Lisa och Björn var mina lärare och de var så fina och pedagogiska. Tack för alla fina minnen och möjligheten att få en trygg skjuts in i skolan och livet.

Kram alla!!!

Mathilda (1987)

För mig var Bergsundsskolan den bästa barndomen man kan tänka sig. Man kände sig alltid trygg och accepterad och jag tror det är en grund som har satt sig på hela mitt liv med trygghet och öppenhet till folk. 

Vi hade alltid väldigt roligt tillsammans alla på skolan, och personal, barn och föräldrar blev som en stor familj. 

Jag fick mycket vänner och kontakter för livet, både barn och vuxna💕😊

Emilia (2005)

Jag skulle vilja tacka er alla som var med och gjorde min lågstadietid så bra. Den grund och de goda värderingar som Bergsundsskolan, läs ni, bidrog till att skapa har gett mig mycket i livet. Idag jobbar jag själv delvis med barn, som handbollstränare, och försöker föra det vidare. En särskild hälsning vill jag skicka till mina fröknar Christina, Monika och Yvonne. Tack för allt! 

Björn: Varje gång jag passerar Högalidsparken så tänker jag på den gången vi fann en medvetslös man i ett buskage där uppe i bergen, och hur du hanterade den situationen väldigt bra. Mer än så kommer jag inte ihåg. Dock svetsades bilden av hjälte-Björn in i mitt åttaåriga jag – och där finns den kvar än idag, vakandes över Högalidsparken. 

LåN-Telefon. Kantarell-LåN. Jag tycker egentligen inte om kantareller men med dig är det annorlunda. Den stabila punkten där uppe i tornrummet. Hoppas att du och Lena får det väldigt bra ute på Fårö, det förtjänar ni. 

Kramar från Hilde (1995)

Jag har så otroligt många minnen från Bergsundsskolan, trots att det var ett tag sedan jag gick där. Jag var väldigt busig, jag kommer ihåg att jag hittade på en hel del hyss.. Det är nästan lite genant när jag tänker tillbaka på alla hyss jag ställde till med, ni ska ha en stor eloge för ert tålamod (vilket testades många gånger). Och förlåt Lån & Lena för att jag ritade på en vägg med både kritor & tuschpennor! 

Jag minns extra väl dom dagarna vi hade pysseldagar i samband med påsk & jul. Då ordnade personalen med olika stationer på våningsplanen där man fick pyssla med julkort, baka marsipanfigurer, skriva julrim & till & med stöpa ljus. Dom dagarna var dom roligaste skoldagarna på hela året! Jag minns även när det var dags för julgransplundring & jag & min storebror Sebastian fick stå i mitten & vara julgranar medan dom andra barnen dansade runt oss. Vi heter alltså Grahn i efternamn! 

Minnena från Bergsundsskolan kommer jag att bära med mig hela livet, den skolan kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat & den där familjära känslan som fanns när jag gick där hoppas jag att ni håller fast vid. Jag vill avsluta med att önska er en trevlig kväll, och kom ihåg att allt hårt arbete & engagemang ni lägger ner på barnen är något dom bär med sig hela livet. Jag slänger en extra tanke till Björn & hoppas att han återhämtar sig så snart som möjligt!

Hälsningar från Sanna (1990).

Jag gick på Bergsundsskolan från 2013-2017 och det var fantastiskt! Jag är så himla glad att jag fick möjligheten att spendera 4 år av mitt liv på den skolan. Vi som klass var ofta ute på utflykter, teatrar eller andra roliga upplevelser. Det var väldigt givande att få chansen att vara med om allt det vi fick se och uppleva. Eftersom skolan är så liten kändes det verkligen som en familj och jag skaffade vänner som jag fortfarande har kontakt med idag!

När jag kom tillbaka som praktikant i höstas var det underbart att träffa alla gamla lärare och se mina gamla klassrum. Bergsundsskolan är verkligen en underbar skola och jag är så otroligt tacksam att jag fick vara en elev där. Min tid på skolan är något som ligger väldigt varmt om hjärtat och som jag alltid kommer ha kvar i mina bra minnen därifrån.

Doris (2007)

Tack så mycket LåN! så roligt att höra ifrån dig igen! 😊😊 både jag och Petter har så himla många fina minnen från tiden på Bergsundsskolan som vi är så tacksamma för!😊 hoppas allt är bra med dig och hälsa så mycket till Lena också! 

Kram Maja (1995)

Du var absolut en favoritlärare! Mina allmänna minnen av Bergsund och dig, är bara bra. Jag älskade att gå till skolan i lågstadiet, kände mig trygg, alla var tajta, superbra lärare mm. Det fanns säkert dagar som var jobbiga också men inte vad jag kan komma på nu.

Ingrid (2005)

Men vill bara tacka så enormt mycket för den fantastiskt starten på skollivet som ni gav. Jag berättar ofta för vänner och bekanta om vilken tur och privilegie jag hade att gå hos er på Bergsundskolan. Vi blev väl dock kanske en aning bortskämda gällde skolmiljö och de hemlagade måltiderna. Eller bortskämda kanske inte är helt rätt ord det kanske snarare var att ni satte en så hög standard så det blev svårt för alla andra skolor att sedan nå upp till den och därmed inte rättvist mot andra skolor att jämföra med er. 

Ni såg till alla oss barn som helt enskilda individer och var alltid duktiga på att anpassa utlärningen efter vad som fungerade bäst för oss alla. Jag kan bara önska att den dagen jag har barn att de kan få en lika fantastisk start i livet och skolan. 

Tråkigt att höra om Björn, jag önskar honom ett tillfrisknande och ett långt fortsatt fantastiskt liv! Du får gärna dela med dig av min text till honom och självfallet överlag till de du tror vill läsa den 😊

Ha en fantastisk kväll och ett fantastiskt liv på Fårö! 😊 ❤Det är ju så otroligt fint där 😊

Vanja (1987)

Jag sitter här och tänker lite på Bergsund och kommer ihåg hur ledsen jag var när jag slutade. Nu kan jag känna samma känsla efter som jag nu slutar på Högalidsskolan och har haft så fina lärare. Så det kan hända att man fäller en och annan tår. Men jag är så glad att jag fick chansen att gå båda underbara skolorna.

Jag har lärt mig mycket från dig som jag än idag tänker på och tackar för att du har gjort en del av mig till den personen jag är. Du var som en liten förebild när jag var liten och jag tänkte att om jag någon gång blir lärare ska jag bli som LåN.

//Mira (2005)

Så fantastiskt att Bergsundsskolan fyller 30 år! 

Om man ska säga något kort om vad skolan betydde för mig så betydde den nog allt. Många av mina absolut finaste barndomsminnen utspelar sig på Långholmsgatan 24. Jag känner mig så lyckligt lottad som fick uppleva en skola där alla kände alla och att mitt i stora Stockholm ha en oas av småstads-känsla.  

Du var helt fantastisk när vi gick i lågstadiet och kom verkligen som en räddare i nöden många gånger! 

Diana (2001)

Jag blev jätte glad! Fick massa minnen och Flashbacks från Bergsundsskolan och jag saknar klassen och alla gamla lärare mycket, du får hälsa dom andra från mig!

Dalia (2008)

Tack för alla fina barndomsminnen. Du och Lena (och Bergsundsskolan såklart) kommer alltid vara en härlig del av min uppväxt. Tänker ofta på Bergsundsskolan när man går förbi där i trakterna vid Hornstull!

Vad härligt att du nu går i pension! Passa på och njut så mycket som möjligt, det är du värd efter allt slit med alla barn och ungdomar. Lycka till med allt och Forza Bajen!

Varma hälsningar, 

Sebastian (1988)

TACK, TACK, TACK för den bästa tänkbara starten i livet för mig och hela klanen!😊

Nu har 3 av oss egna barn. Robin fick en dotter i februari som heter Juni. Jimmy har en dotter på 1år, hon heter Holly. Jag har en son på 2år som heter Loa och en dotter som kom i mars och heter Saga. Mathias jobbar tillsammans med Jimmy som snickare. Madde arbetar som förskollärare och ”småkillarna” Alex och Sebbe är inte så små längre. Sebbe börjar gymnasiet nästa år och Alex högstadiet(!!!).

All lycka till Dig och Lena på ert nya äventyr! 

Hjärtliga kramar/ Nathalie (1987) 

Får ett meddelande från före detta rektorn och grundaren av min gamla lågstadieskola. Han och hans fru (även hon före detta rektor på och grundare av samma skola) ska dra sig tillbaka och flytta från stan till Gotland. De skriver att de tänker på oss som var den första kullen/klassen barn och hittar en massa foton på oss när de går igenom förrådet inför flytten.

Med att dela ett klassfoto från 1996 (jag var 9 år gammal och gick i trean) önskar de oss barn(!) ett fantastiskt liv, och jag blir så tjock i halsen och fylld av tacksamhet.

Jag är så oändligt glad och tacksam över den fina och lyckliga start i livet jag gavs med och av dem. Tillsammans med en overkligt fenomenal mamma och nära familjevänner lade det grunden för en bana i livet som varit långt ifrån självklar.

Nu bor jag med min egen familj på andra sidan gatan där jag växte upp. Min gamla skola finns kvar två kvarter bort. Bland mina högsta önskningar är att min dotter ska få en lika bra lotsning genom skolan och livet. Det jag fick förtjänar alla barn att få. 

Allt börjar med skolan.

Lena, Lars och alla andra hjältar på Bergsundsskolan – jag har er att tacka för så oerhört mycket. Önskar er allt gott i livet. Det är ni så vansinnigt värda.

Tusen kilo kärlek!

Erik (1987) 

När jag ser tillbaka på tiden på Bergsundsskolan så får jag tillbaka många fina minnen.

Alla fina pedagoger, Bergängen, stenåldersdagen, musikverkstan och alla storsamlingar t. ex. men framförallt tar jag med mig alla fina relationer. Vi i klassen blev riktigt tajta under tiden på skolan och jag tror att vissa vänskapsband kommer att hålla livet ut. Tack för en otroligt trygg, rolig och bra start i (skol?)-livet!

Lina😊 (2005)

Jag vill tacka Laiza för den trygghet hon som lärare gav mig och att hon fick mig att upptäcka hur roligt det är att skriva genom de där fantastiska berättelseböckerna. 

Jag vill tacka Chrille för alla roliga stunder i musikverkstaden, jag kan fortfarande texten till La Bamba (även om jag fått modifiera min hittepå-spanska från lågstadiet en aning). 

Och så vill jag tacka Monica för att hon fick mig att lära mig att tro på mig själv och sluta knyckla ihop teckningar som jag inte var nöjd med.

Otroligt roligt intiativ, LåN! Jag hade gärna varit där men jag pluggar nere i Lund. Hoppas du och Lena får det fint på Fårö!

Mimmi (1992)

Du gjorde vår barndom!!👍🌸

Nathalie (2005)

Jag håller verkligen med du såg och hörde alla i gruppen!

Greta (2005)

Hej LåN hur är läget?!

Det var väldigt kul att få möjlighet att höra av mig till dig. Vi får tacka Stella för att hon nämnde att du hade Instagram. Jag blev något obeskrivligt glad och ville genast ha namnet på ditt konto så jag kunde kontakta dig. Vilket nu i efterhand får mig att häpna, att så mycket glädje kunde fylla ett rum av att något så simpelt som ett namn. Du var en vuxen som satte sina spår i mig. Det händer att jag tänker på små visdomsord du sa till mig lite titt som tätt. 

Ibland märks det inte att tiden har gått, förutom att jag inte är 10 längre. Det känns som att det var igår jag sa hej då till alla på skolan.
Även om man inte vet eller förstår allt som liten, så var det något med dig. Kommer ihåg att det var något tryggt med din närvaro. Jag var ju inte det lättaste barnet att ha att göra med, men minns att det ändå var något lugnande med att få vara med dig. 

Disa (2004)

Jag känner faktiskt en stolthet i att ha gått i Bergsundsskolan, av någon anledning. Jag trivdes ofantligt bra där och säger än idag att det är min favoritskola som med hästlängder slår alla de tre andra jag nu gått i. Och det är främst tack vare er lärare. 

Thea (2003)

Jag tyckte om allt du gjorde LåN, men något jag nu i efterhand kan tänka på är hur du hade ett starkt band med eleverna som grupp och med var o en. Du hade smeknamn och roliga skämt så man kände sig omtryckt och speciell. Alla hade en speciell plats i gruppen och kunde därför må bra varje dag 💜

Och mina allmänna minnen av Bergsund och dig är bara bra. Jag älskade att gå till skolan i lågstadiet, kände mig trygg, alla var tajta, superbra lärare mm. Det fanns säkert dagar som var jobbiga också men inte vad jag kan komma på nu.

Miriam (2005)

Jag har i efterhand känt mig väldigt tacksam att jag fick gå på Bergsundsskolan! Jag har insett att den tryggheten man kände där inte alls har varit garanterad på andra större skolor. Och jag kan inte riktigt tänka mig hur det skulle vara att gå i sexårs till trean i en annan skola. Man kände sig alltid väldigt trygg med lärarna och gemenskapen på skolan var alltid jättebra med tanke på att den är så pass liten. Kan inte vara mer än tacksam att det fick vara en del av min uppväxt!

Märta (2006)

Å blir så härligt nostalgisk av detta! Minns såå tydligt när vi målade kuddrummet, tyckte det va så kul! Underbart att se bilderna (tror jag målade Tucanen☺️). Tack till er❤️

Saga (1987)

De åren jag gick på Bergsundsskolan präglade hela min barndom och banade väg för den jag är idag. För mig betydde skolan trygghet, massa skoj och åter igen trygghet. Jag kände mig trygg varje gång jag kom in i den stora gamla slitna träporten och hörde barnröster i hela trapphuset hela vägen upp till personalrummen. 

Jag får en stor morgonkram av fröken och får träffa min polare, sätter mig vid bänken, och trots att första lektionen är matte som kanske inte var det roligaste i hela världen så gör det ingenting för jag vet att jag kommer få springa och leka i Högalidsparken hela eftermiddagen. 

Personalen på skolan gjorde i min mening ett enastående jobb för att skapa en trygg miljö åt var en. Det faktum att skolan var rätt liten och att varje årskull hade en egen våning att nyttja tror jag även spelade roll såklart, men det var aldrig som att komma till en tråkig och grå skola. Det var som att komma till ett andra hem, kanske låter klyschigt men så var det verkligen. Där tror jag klasslärarna spelade en stor roll och lyckades skapa en otrolig familjär känsla som egentligen genomsyrade hela skolan, då mycket samarbeten mellan våningarna och gemensamma utflykter gjordes.

När jag försöker minnas tiden på Bergsundsskolan minns jag inget dåligt, har bara massa roliga minnen. Jag minns hur kul det var med storsamlingen på motoriken, att springa runt och leka i Högan, tävla om de bäst trampbilarna och hur många gånger jag lyckades skjuta bollen över röda planket, som man sedan fick springa och hämta vid Därmedpasta. Olympiaden som jag faktiskt vann minst två gånger, när väl årskurs 3 tiden kom och man äntligen fick springa ute i den stora världen uppe i bergen, som nu när jag går förbi bara är en liten plutt.

Lista är lång …
Även fast mitt 8:åriga jag inte tänkte på det då så förstår jag nu hur mycket engagemang och tid varje lärare lade ner för att skapa en så bra skolgång som möjligt för oss, även på privat tid.

Sen tror jag skolan geografiska läge var bra för mig och mina klasskamrater, att komma ut och springa i grönska mår ingen dåligt av, allt från lek i bergen och Högalidsparken till att åka pulka på Reimersholme och leta grodyngel på Långholmen, att få ha gjort sånt är jag tacksam över. Hursomhelst hade jag otroligt kul under min tid på skolan, fick vänner för livet som jag träffar även idag, men även kul att hålla kvar kontakten med mina lärare som jag även dem kan kalla för mina vänner. 

Jag hade inte kunnat gå på en bättre skola, där mådde jag bra, kände mig trygg och hade riktigt kul, vilket jag tror är viktigast för barn. Jag är evigt tacksam till all personal som var och en hade en kugge till min fina skolgång på Långholmsgatan.

Idag när jag går förbi klassleden på bron och möter barnens blickar ler jag och tänker en kort stund tillbaka på de fina åren på Bergsundsskolan.

• Stort tack!

Johan (2001)

När jag först fick veta att jag skulle börja på Bergsundsskolan blev jag så så arg eftersom mina äldre vänner gick i Högalid. Men är så otroligt glad och tacksam över att jag fick äran att vara den 2a årskullen att gå i denna fantastiska skola! Lyxen att ha ett helt våningsplan per klass, känna alla lärare och känna till alla elever är så få förunnat. Relationer till lärare och rektorer som håller i sig än. 

Våra måndagssamlingar som vår rektor LåN höll i för att på ett ödmjukt, roligt och fint sätt starta veckan tillsammans och få trygghet och gemenskap. Varje nytt år utökades samlingarna med en ny klass tills hela skolan var fylld med 6års – 3an, så att vi faktiskt kände alla våra fadderbarn och faddrar, vilken grej.

Minns med värme motoriken (som när man sen började 4an fick en chock över att det hete gymnastik), friheten att göra spöktunnel, spela bandy, måla ,dansa, showa, sjunga, allas talanger uppmuntrades och bejakades. 

Kontakten med lärare och pedagoger, Yvonne och Renée tog vår klass med storm och när vi fick ihop alla bokstäver så det bildade ordet PUSSKALAS (i slutet av 3an) fick vi därför åka iväg på klassresa. Vilket inföll  på min 10de födelsedag och jag blev väckt av hela klassen som kom in och sjöng för mig.

Lyxen att få hemlagad mat från grunden av Barbro och Marie som gick runt varje dag och frågade om våra inputs på lunchen vi fått. (vilket resulterade i att jag inte åt skolmat från 4-9an, tilläggs ska också att var  bortskämd hemma med bra mat) 

Våra fina skolavslutningar i Högalidskyrkan, LåNs kantarell sång och hatt, att vi bakade och bjöd på rulltårta efteråt för alla familjer och släkt innan vi skiljdes åt för sommaren är sådant jag saknar i mina barns skola. Hornstull var då som en småstad, där många föräldrar umgicks och hade bra sammanhållning. 

Mitt äldsta barn skulle ha blivit det 1a 2a generationens Bergsundskolare men pga flytt blev det inte så. Men det är väl det bästa betyget en skola kan få, att man vill ge samma skolgång till dem.

Jag gick på Bergsundsskolan från ht 2013 till vt 2017. Är så glad att jag började där eftersom det har givit mig så mycket. Jag hade de bästa lärarna som fortfarande betyder mycket för mig än idag och de hade väldigt stort intryck på min uppväxt. Jag lärde känna så mycket fina människor och jag har verkligen fått vänner för livet. 

Någonting jag tycker mycket om med Bergsundsskolan är att den är så liten, det blir mycket närmare på något sätt och det var som att man verkligen kände alla på skolan. Jag är så tacksam att jag fick gå på en sådan bra skola! 

I höstas så praktiserade jag på Balder och det var så roligt att komma tillbaks! Att träffa alla lärare var så kul och att bara få vara på skolan och uppleva skol-joggen igen lika så. 

Jag saknar verkligen tiden jag gick där och kommer uppskatta den tiden resten av livet! 

Anna (2007) 

Hej LåN!! Idag har jag varit på ledarutbildnings dag med Katarina församling för att jag ska bli konfa ledare i höst!! Vi hade en uppgift idag att nämna en bra förebild/ledare som man minns bra egenskaper hos och då nämnde jag dig! Du kunde verkligen se alla elever som gick på Oden och bidrog med en sån gemenskap till klassen. Jag berättade även om hur du alltid sa att vi skulle rita en elefant som satt på toa när vi inte visste vad vi skulle rita, det tyckte alla lät väldigt roligt! 

Greta (2005)

Min tid på Bergsundsskolan kan väl kortast beskrivas som fartfylld, glad och varm. Det som jag främst tänker på med värme är lärarna och alla vuxna som var närvarande under mina år. Vi hade många olika lärare och andra vuxna förebilder som alltid fanns där och var engagerade i min klass. Många av dem minns jag med värme och betyder än idag mycket för mig, de spelade en stor roll. 

På Freja var det fart och fläkt mest hela tiden bland oss födda ’01. Det kommer jag ihåg. Det jag även minns med värme var under loven, jag brukade ofta vara ett av de barnen som stannade hemma på lov och tillbringade tiden på skolan och fritids då. Det bästa var när det var få barn på Freja så man fick gå ner till en annan våning och hänga där med någon ny kompis. Eller när man fick dra iväg på utflykt med någon lärare eller fritidsledare som tidsfördriv när skolan var för tom på lovet — gud vad spännande det var och var stor man kände sig!

• Tack till alla ni som gör Bergsundsskolans själ!

Edith (2001) 

PS! Här måste jag få flika in den fina historien om hur det kom sig att Edith började på Bergsundsskolan.
Hennes föräldrar kom in i ett senare skede och hade inte varit med på vårens informationsmöte. Efter ett avhopp skulle den kvarvarande platsen fyllas och budet gick till familjen. Det innebar att en femårig Edith och hennes mamma kom upp till kontoret på 6 trappor och fick personlig information av Lena. Efter mötet bestämdes det att de skulle gå hem och tänka på saken. De tackade för sig och gick ut i trapphuset tillsammans och nedför trapporna. Troligtvis med en fundersam Edith, för när de passerade Balder på första våningen vände hon sig plötsligt om och sa vänligen men mycket bestämt. Med eftertryck som bara en femåring kan leverera!

• Mamma här ska jag gå. Jag vill börja på den här skolan och så blev det också …

Jag stötte på din blogg häromdagen av en slump utan att veta att den ens existerade. Jag läste igenom alltihop på en natt. Jag är så otroligt imponerad av ditt enorma engagemang och din passion för dels Bergsundsskolans historia men även för att ge oss en så betydelsefull barndom som vi har fått på grund av er. Jag önskar att jag hade fått chansen att säga det här till dig för många många år sedan. Jag vill bara skrika på 8 åriga jag som inte kunde förstå vilket otroligt privilegium det var att få gå på en sådan skola och träffa personer som dig dagligen.

Jag är såklart väldigt nyfiken på att höra mer om mycket av det du skriver om i dina texter samt att få reflektera över min tid på Bergsundsskolan från ett vuxet perspektiv (Trots att jag inte är stolt över en enda sak som mitt yngre jag gjorde eller hur jag betedde mig i många sammanhang) och ifall du hade haft tid och ork så hade jag varit mer än villig att prata någon gång. Det har ju gått 9 år trots allt och jag har varit med om en hel del sedan 2015.

Tack för allt!

Jakob (2005)

Efter alla dessa omtumlande och fina texter från våra gamla Bergsundsskolebarn, avrundar jag med ännu ett inlägg från en förälder, som också var ett gammalt barn från tiden på Bergsundsgårdens hemgård i mitten på sjuttiotalet:

Fick idag ett samtal av min dotter Nikita (1994) och fick ta del av såväl glädjande som sorgliga nyheter. Det glädjande var att du LåN med hustru ska bosätta er på Fårö och gissningsvis anser ni båda att ni gjort er del i yrkeslivet. Rätt tänk! Väl förtjänt av två fantastiskt inspirerande eldsjälar. Jag vet ju vad jag pratar om här eftersom du LåN var min lärare eller pedagog kanske det var då på fritids. Vi pratar historia här. Och sedan var det dags för dotter 1 att börja hos er och när dotter 2 kom hade vi flyttat. Så du har liksom hängt med ett tag i mitt liv. Fina LåN! Och bästa rektor Lena. Vilken skola, vilka lärare, mållös av beundran… 

Men nu tänker jag såklart på Björn Anjou… Nikita berättade. Det var väldigt ledsamt att höra att en sådan livs levande person och så sjukdom i det går liksom inte ihop och jag blev väldigt ledsen. Björn ja kan man heta något mer passande och se ut som han? tänk att få ramla omkull på gatan och få plåstras om lite sittandes i just Björns knä… i hans närvaro ville man vara liten… Björn andades trygghet och värme och inget imperfekt nu för det gör han säkerligen även nu. Jag hoppas så att han återhämtar sig… jag hoppas det verkligen!

Tänker på er alla, på Lisa på Tuula på Björn min favorittriad! Så fantastiska människor! 

Ni Lena och LåN måste vara de bästa tänkbara cheferna, ett gift par, vad är oddsen? Ni övervann dem! Så bäst!

Tack för alla ovärderliga minnen och framförallt för att ni gav mitt barn den bästa tänkbara skolstarten! Vi glömmer er aldrig aldrig aldrig! Kärlek!

Mamma Marilou (1965)

Nu tycker jag det passar bra med Alf Henrikson’s klassiska dikt som han skrev 1961 och sedan följt av ett eget litet alster. 

”Sommarlovet

_{För skolbarn är sommaren utan gräns.}

_{Alla människor minns hur det känns.}

_{Med tiden blir åren emellertid korta.}

_{Oändlighetskänslan är tidigt borta.}

_{Här sitter jag nu med avund och ser}

_{att barnen går inte i skolan mer.}

_{Dem angår det föga vad klockan är slagen.}

_{De sitter och metar i sommardagen.}

_{De lyssnar sorglöst till gökens röst.}

_{De vet att ofattbart sent blir det höst.}

_{Abborren nappar och solen glänser.}

_{För skolbarn är sommaren utan gränser”.}

Den 22 januari 2022, inför en träff med tre 2005:or, kom dessa fantastiska ord från ingenstans. Memorerade dem i mitt huvud och berätta det för dem under promenaden på Långholmen. Efteråt skrev jag ned dem i min mobiltelefon. Med lite perspektiv ser jag dem nu som en sammanfattning över min livsfilosofi i mitt arbete med barn på Långholmsgatan 24.

Oväsen stör

väsen berör

Ni är väsen

som får mig

på gott humör

Ska jag försöka mig på en lite krystad förklaring, så här i efterhand, så låg min arbetsplats precis utanför Långholmsgatan. En av de mest trafikerade gatorna i Stockholm och det var, som alla förstår, en plats för oväsen under samtliga mina 42 arbetsår. Men så fort du öppnade Portal24 och gick in och stängde porten efter dig så infann det sig ett omedelbart lugn.

• Där berikades min tillvaro, år ut och år in, av alla dessa väsen (barn) som fick mig att må bra.

Det märkliga med detta blogginlägg är att insamlandet av texterna från barn började med att Lena och jag skulle flytta till Fårö 2017, av skäl jag redan redogjort för. Nu avrundar jag med texter ifrån barn som slutade skolan i ett senare skede. Det egendomliga är att det sker nu när vi bestämt oss för att flytta ifrån Fårö tillbaka till Sthlm till en lägenhet som i dagarna blev inflyttningsdagen klar. Onsdag den 31 maj påbörjas ännu än gemensam livsförändring för Lena och mig. För att hårdra det krävdes det alltså 77 månader för att påbörja och avsluta detta jubileums blogginlägg.

Med det sagt så avrundar jag med ett innerligt och ödmjukt tack till alla fina gamla Bergsundsskolebarn, som deltagit med texter, för alla fina ord ni skrivit. Det har varit fantastiskt att leta fram dessa bland olika dokument, chattar, sms meddelanden och personliga samtal. Era reflektioner är och kommer alltid vara ovärdeliga! Här läser vi texter från barn födde med en spännvidd mellan åren 1987 till 2008 (tjugoett år), om jag nu räknat rätt i hastigheten. Men även ett stort tack till alla övriga barn som gått på Bergsundsskolan under dessa 30 år. Ingen nämnd och ingen glömd!

Bergsundsskolan fyller trettio år den 29 april 2023 och är still going strong. Än så länga har den kommunala skolan behövt rycka in …

• Grattis till oss alla! Före detta, nuvarande och kommande barn och personal!

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Du nalkas ljuva sommar, då gräs och gröda gror.