30. Farbror Fläskkorv och Morbror Sixten

Här kommer ännu några nedslag i Bergsundsskolans historia, från när det begav sig.
Minnen som poppar upp och får eget liv.

En liten personlig tillbakablick från de tidiga åren och som vanligt använder jag mig av mina egna minnesbilder. Det innebär inte att det är den hela absoluta sanningen, utan det är vad jag kommer ihåg med hjälp av allehanda minnesanteckningar som sedan har tolkats av mig i efterhand. Skulle dessa händelser beskrivas av någon annan som arbetat på skolan skulle det troligtvis bli en helt annan historia och tolkning.
– Vet inte riktigt vad som kommer att komma upp.

Börjar med fyra viktiga datum för att Bergsundsskolan överhuvudtaget finns och fick möjlighet att starta hösten 1993. Nu när skolan snart har funnits trettio år: 

1/ Den 4 mars 1993 skickades ansöka om att få starta friskola in till Skolverket.

2 och 3/ Den 29 april 1993 erhöll vi registreringsbevis från patentverket och den 2 juni 1993 blev vi godkända av Skolverket att få starta friskola. 

4/ Med det hade aldrig varit möjligt om inte HSB den 6 maj 1993 åtagit sig att åtgärda de brister i lokalen som miljöförvaltningen påpekat. Bland annat husets ventilation.

Det tog alltså mindre än tre månader från det vi skickade in ansökan till att vi hade ett färdigt godkännande, vilket idag kan verka helt osannolikt! Det kan också vara intressant att se att det bara fanns 20 friskolor höstterminen 1992. Nu finns det 110 stycken friskolor bara i Stockholm om jag räknat rätt …

När Lena och jag startade Bergsundsskolan hade vi köpt rättigheterna till ett eget typsnitt som vi hittade i boken ”Mjölbyprojektet”. Bokstäver bestod av lekande barn i rörelse. En datafirma fick i uppdrag att utforma ett typsnitt utav bokstäverna som vi sedan ladda ner i våra datorer. Vi tänkte det skulle vara bra för vår profil att använda typsnittet ”Figurer” som rubriker i våra utskick till föräldrarna. 

Typsnittet Figurer.

Anledningen till det var att nystartade skolor skulle ha en egen unik profil och vår blev ”Medveten motorisk träning förbättrar läsinlärningen”. Det sammanfattade vår profil i en mening. Profilen tonades ner under åren som kom till förmån för ämnena, musik, bild och form, som fick större utrymme, men även sammanhållande teman (Bifrostmodellen). Givetvis hade vi även en stor konkurrensfördel av att Bergsundsskolans personal arbetade och planerade verksamheten tillsammans i arbetslag.

Kommer också ihåg morgonsamlingar på måndagarna. Vi startade det första året med en grupp på 22 barn och fyra vuxna. Med fullt utbyggd skola var vi 104 barn och 12/13 vuxna uppe i den största rummet på två trappor, den så kallade ”Motoriken”.
Vi började alltid samlingarna med att alla sjöng Bergsundsskolesången. Sedan berättade vi hur veckan såg ut för respektive grupp, därefter gav vi varje barn möjlighet att kortfattat berätta vad de hade på hjärtat. Samlingarna avslutades alltid med att jag berättade en ”morbror Sixten” historia, till exempel den här:

Morbror Sixten kommer in i en färghandel för att köpa en påse malkulor. Nästa dag kommer han igen och köper ett helt kilo. När han tredje dagen kommer in och frågar om det finns större förpackningar blir expediten betänksam och går in till chefen. Denna kommer ut och frågar: – Vadfårdetlovattvara? – Jo, jag undrar om ni hade i större förpackningar, tio kilo eller så. – Vad ska ni ha så mycket malkulor till, har ni så mycket mal? – Nej, så många är det väl inte, men det är ett helsicke att träffa dom!

Foto: Raili Korkkinen

I verkligheten hade jag själv en morbror som hette Sixten och var född 1920. Sixten hade Parkinson under hela min barndom/ungdom och när vi var ute och gick tillsammans på Kungsholmen fick jag anpassa mig efter hans steg. Han behövde alltid en startsträcka tills signalerna i hans hjärna nådde fram till fötterna och därför gungade han sig i gång. Minns också att jag sa till honom att han skulle göra bra ifrån sig med ett par maracas i nävarna till låten Not Fade Away med Stones, med tanke på hur mycket han skakade. Det brukade vi bägge skratta åt. Har inget minne av att jag någonsin skämdes för honom när vi var ute och promenerade utan hans Parkinsonsjukdom var ett fullt naturligt inslag under min uppväxt. Sixten dog 1976, 55 år gammal, men Morbror Sixten fick leva vidare på Bergsundsskolan som en egen liten udda personlig hyllning, genom roliga historier, lite som Bellmanshistorierna.

Berättelserna letade jag upp i allehanda böcker och sedan gjorde jag om dem så att Morbror Sixten alltid blev huvudpersonen i dessa komiska historier. 

Morbror Sixten var också namnet på skolans skelett (i naturlig storlek) som användes på NO lektionerna, samt att även Chrille även tog namnet när han startade Bergsundsskolans musikverkstad. 

Här tog jag en paus i skrivandet i ett par veckor och bland annat åkte vi till Stockholm i tio dagar. Under den tiden funderade jag en hel del över skolans Musikverkstad och upprinnelsen till varför det var så viktigt att den inrättades på Bergsundsskolan. 

Kommer diffust ihåg en rapport som jag och några av mina klasskamrater på Lärarhögskolan skrev våren 1991.

Det kanske tog ett par timmars letande och sedan hittade jag redovisning, ”Skolans musikpedagogik – finns det alternativ?”, som jag, Christian, Milicha, Gunilla, Zohreh och Stefan skrev tillsammans. Här kommer några utdrag med lite egna kompletteringar för att få en bakgrund. 

På förskolan var sång och musik ett naturligt inslag, men när barnen börjar på skola/fritids blev musiken ingen självklarhet längre, allt berodde på vem/vilka vuxna barnen hade i sina klasser. Behövde det vara så?

Den frågan ställdes i en rapport från Högskolan för lärarutbildning, som innehöll en kartläggning av Musikverkstan i centrala Stockholm, distrikt 1.

Fyra av oss i projektgruppen hade sen tidigare erfarenhet av farbror Fläskkorvs musikverkstad. Hans riktiga namn är Krister Broberg och han var bland annat med i Carl Johan De Geer´s olika barntv program, Tårtan (1972) som karaktären Frasse, men även Doktor Krall (1974), Privatdetektiven Kant (1983) samt Tvätten (1985).

Foto från barnprogrammet Tårtan där Krister Broberg syns med dragspelet.

Under åren som gick blev jag personligt bekant med Kryddan (det smeknamn som jag alltid har använt på honom). Då arbetade han på Tideliusgatan 31 (fritids) och jag på Bergsundsgården. Skulle tro att det var runt 1977/78, när SKAF sektion 16´s, sångkör bildades. I den ingick vi bägge och av den anledningen blev det naturligt att vi började umgås mer kontinuerligt. Kören fick namnet ”Dom obarmhärtiga samariterna”.

Framträdande på fackliga möten i Medborgarhuset
hörde till vanligheten.

Anledningen till namnet var för att kören ofta repeterade på den gamla barnstugan ”Samariten”, som låg på Ringvägen 21, mitt emot Zinkensdamms IP. Vi blev goda vänner eftersom både han och jag, förutom kören, arbetade på fritids, men även på kollo under slutet av sjuttiotalet och under åttiotalet. Han på Finsta i Flen och jag på Bergängen, Barnens Ö. 

”Dom obarmhärtiga samariterna”
sjunger och spelar på Mosebacke.

I början på åttiotalet byggde Kryddan upp en musikverkstad i socialdistrikt 1, på barnstugan Målaren i Vasastan och det är i den vevan som han startade barnorkestrar som spelade musik för varandra och på andra barnstugor. 

Hans idé om att låta barnen själva lära sig spela instrument – utan att kunna noter – och skriva egna texter började nu ta form. 1983 valde han att börja frilansa och arbetet tog fart året efter (1984), när han projektanställdes av socialförvaltningen, distrikt 4 i Hornstull. Där fortsatte Kryddan sin egen musikverkstad och tog emot förskolebarn och fritidsbarn för gemensamma musikstunder. 

1986 började han utbilda personal i ett projekt kallad ”Barnomsorgen tar ton” i distrikt 1. Kursen hade sex deltagare som också utgjorde en orkester som sedan fick göra bejublande uppträdande. Kursen tog upp:

  • Hur man gör melodier.
  • Hur man sätter ackord.
  • Hur man spelar piano, bas, synt, trummor och gitarr.
  • Hur man lär ut till barn enligt farbror Fläskkorvs pedagogik.

Nu kommer anledningen till denna långa utvikning, för Kryddans musikverkstad hamnade 1984 på Långholmsgatan 24 (två trappor), när Bergsundsgårdens verksamhet för pensionärer upphörde. I de lokalerna som numera är slöjdsal och idrottssal för Bergsundsskolan. Det hade jag nästa glömt bort.


Dessutom arbetade Kryddan och jag under våren 1985 tillsammans med andra kolloanställda och barn från flera av Sthlm:s sommargårdar på en jubileumsföreställning. Kollo skulle fylla 100 år och det firas med pompa och ståt på Skansen. Showen framföras på Sollidenscenen den 5 maj samma år. 

Kollo 100 år söndag den 5 maj 1985.

Portal 24 har alltså inhyst en musikverkstad på åttiotalet och därför blev det en självklar målsättning för Lena och mig att även Bergsundsskolan skulle få tillgång till en sådan på sikt, inspirerade av Krister Broberg arbetssätt.

1995 började jag ringa till Christian Brand som var väl insatt i Kryddans arbetsmetoder, eftersom han gått musikverkstans personalutbildning, för att övertala honom att sluta sitt arbete på fritids i Fagersjö och börja arbeta på Bergsundsskolan. Jag kände Christian väl eftersom vi hade gått i samma klass på Lärarhögskolan. Tanken var att han förutom att arbetet i barngrupp tillsammans med en lärare också skulle få huvudansvaret för skolan musikverkstad. Tror att jag fick tre negativa besked innan han till slut tog sitt, i mitt tycke, förnuft till fånga.

Hösten 1999 anställdes Christian Brand och han började arbeta med barngruppen som gick i första klass på Freja (5 tr.), samtidigt som Chrille också byggde upp skolans Musikverkstad. 

Christian Brand (morbror Sixten).

I omgångar köpte vi in en synt, en elgitarr, en bas, ett trumset, rhythminstrument, en sånganläggning och utrustning för att spela en egna CD-skivor. Våren 2000 satte musikverkstan i gång, så smått och i farbror Fläskkorvs anda så tog sig Chrille genast namnet Morbror Sixten!

I skolans Musikverkstad fick endast skolans andra och tredje klassare delta, hälften under höstterminen och andra hälften under vårterminen. Allt enligt devisen att de yngre barnen skulle ha något att längta till och se fram emot när de blev äldre. Skolbarnen bildade musikgrupper som bestod av sex barn där de fick skriva egna texter, komponera egen musik och repetera som de sedan framförde för föräldrar och övriga barn på skolan. Det blev två bejublade konserter per termin.

Krister Broberg jobbar på 2022 …

Träffade Kryddan i Stockholm den 31 mars 2022 för att prata om gamla tider, men även ta del av saker vi gjorde tillsammans och ladda ner musiken och videofilmer på ett USB-minne. Då var Kryddan 81 år fyllda och i full vigör. Han jobbar för fullt med att sammanställa sitt musikaliska arv och videomateriel. Förhoppningsvis kommer det ut till allmänheten inom en snar framtid och få den uppskattning som jag tycker att han förtjänar.

Andra minnen som kom upp när jag gick igenom gamla foton och Worddokument var alla de så kallade ”uppbyggliga texter” som följde med de foldrar vi gjorde till skol- och julavslutningarna. Som jag minns det så skickade vi ut jullapparna i förväg inför Lucia och sommarfoldrarna delade vi personligen ut vid ingången till Högalidskyrkan inför skolavslutningarna. Här kommer de funderingar som jag hittat:

En pessimist ser en svårighet i varje uppgift.

En optimist ser en uppgift i varje svårighet.

Godheten och smakfullheten

är beroende av varandra!

Påstod barnet som bad om pengar

till en glass.

Var inte rädd för att förlora din frisbee

att du inte vågar kasta den.

Visst får man större respekt för fåglar

när man själv har försökt bygga ett fågelbo.

Det är bättre att vara på hal is 

och ha det glatt

än att gå i lera och sörja.

Du tar med dig ditt värde dit du går. 

Om man tappar bort morgontimmarna 

får man leta efter dem hela dagen.

Skogen skulle vara tyst

om inga andra fåglar sjöng 

än de som sjöng bäst.

Det är bättre att fråga och verka dum

än att inte fråga och förbli dum.

Ett är säkert –

framtiden har redan börjat.

Den som väntar på att känna sig säker,

blir aldrig fri från stödhjulen.

Det är omöjligt att gömma en broccoli 

i ett glas med mjölk.

Det är pessimisten i oss

som klagar på oljudet 

när tillfället knackar på dörren.

Det finns en plats bortom rätt och fel,

vi ses där.

Folk utan humor

har jag svårt att ta på allvar.

Den som saknar kunskap, saknar den sällan.

Nu avrundar jag med att uppmärksamma Greta för idag (den 1 februari) är hon den första av alla 2005:or att fylla 18 år och det gör jag på följande sätt:

I söndags var jag på Zinken för att se Hammarby’s damlag spela bandy. Till min stora glädje fick jag möjlighet att se Märta på isen och prata en längre stund med både Greta och Anna på läktarn. Trots den korta tid vi fick, på en kylslagen läktare och att vi bara hann skumma lite på ytan, så märks det att du fortfarande är den fina och kloka person som jag alltid tyckt att du har varit. Greta stod över denna match och under samtalen fick jag också höra att Anna precis börjat träna med A-laget.

Som grädde på moset fick jag i förra veckan också veta att Deon (Hammarby TFF) blivit uttagen till Svenska landslagets regionala fotbollsläger för P07. 

Samtliga dessa fyra gick på Bergsundsskolan när jag arbetade där.

  • Det värmer, som alla förstår, gott i ett gammalt Bajenhjärta! 💚🤍

Idag den 1 februari sänder jag varma gratulationer till BajenGreta. Hon är den första av alla 05:or, på gamla Oden, som blir myndig och nu får hon äntligen köpa nässprej i matbutikerna!

  • Stort Grattis!🏑
Nedräkningen inför din stora dag är nu äntligen i mål, nu fyller
du aderton Greta. Är glad för att jag fick möjlighet att gratta dig
personligen i förskott i söndags. 💚🤍

Nu är det ett utmärkt tillfälle att slå ett slag för Disa Lindhe’s radioteater 18 som hon publicerade på Spotify den 24 maj förra året. Samma år som hon själv blev myndig och då skickade stolt (kan jag tänka mig) en länk till programmet. Disa är ett gammalt Bergsundsskolebarn född 2004 och som gick på Bergsundsskolan mellan åren 2010 till 2014. Dessutom är Disa med i SVT’s populära ungdomsserie ”Strula” som kan ses på SVT play. Så här presenteras radioteatern på Spotify:

”När är man egentligen redo att ta ansvar för sig själv och vad händer när allt ansvar läggs på ens axlar? Det är Johannas 18 årsdag och hennes vänner har fixat en fest vid stranden.
Men ångesten av att barndomen tar slut slår Johanna så hårt att hon inte kan njuta av festen.
Är hennes föreställning av att fylla arton år rimlig och kan hennes bästa vän Alma övertyga henne om att det inte är så farligt som hon tror?”

Manus: Disa Lindhe Ljuddesign och regi: Moa Blomqvist, Mia Sörnsen, Disa Lindhe och Simon Åberg.
Musik och ljudeffekter av Maurice_J_K, Soundhunterjulie, InspectorJ, Samuel Strågefors och Free Sound Library.
En produktion av Tumba Gymnasiums estetelever”.

Jag hade tänkte avsluta med ett stort antal fina personliga texter om Bergsundsskolan som är skrivet till många av de som arbetat på skolan från de viktigaste vi hade.

  • Barnen!

Men jag tycker alla deras alster är värda ett eget inlägg, så därför väntar jag med det …

PS! Dessa texter finns istället i blogginlägg; Den blomstertid – 30 år.

Lämna en kommentar