26. Det goda samtalet

Ramlade över en text som jag skrev för snart ett år sedan, som en dagboksanteckning med medföljande bilder från min resa till Stockholm. Hade flera inplanerade möten i den stora staden, bl.a. med barn som varit tillsammans med mig när jag jobbade på Långholmsgatan. Helgen avslutandes med en kolloträff på Bergängen, Barnens Ö.

Tyckte att det var dags för Majken (mitt barnbarn som var sjumånader) att få ingå i en berättelse där hon själv spelade en liten roll, för att läsas av henne när tiden blev mogen.
Har idag svårt att fatta att det redan har gått ett år sedan alla dessa ord sattes på pränt. Då inhämtade jag givetvis tillstånd av alla berörda att få lägga ut text och bilder på mina Instagram/Facebook konton och jag utgår ifrån att det medgivandet forfarande gäller. Vi tar det från början:

”Jag hade stolparna klart i huvudet, men utformningen av texten skulle få komma lite spontant som vanligt. Allt föll på plats under en sen natt på Barnens Ö, just innan jag var på väg att somna. Lite formuleringar hann jag memorera i huvudet och även rubriken föll på plats: ”Det goda samtalet”.

Under ett fyradagarsbesök i hembygden Stockholm förärades jag med att mottaga olika omtumlande berättelser ifrån gamla barn jag haft förmånen att ansvara för under olika tidsperioder i mitt yrkesliv. Jag kallar dem barn trots att två av dem närmar sig femtioårsstrecket. Men även ett omskakande besked ifrån en gammal Bajenvän, ”Hammarbys pärla”, som jag inte träffat på länge, ingick i resans upplevelse.

Dessutom gladdes jag av att träffa tre ungdomar födda 2005 (Slumpknappsgruppen) som just påbörjat sin resa in i vuxenlivet. De kunde stilla min nyfikenhet om hur deras liv varit de senaste åren. Även deras drömmar och planer inför de nyss påbörjade första staplande gymnasiestegen. Helgen avslutades med ett kollodygn på Barnens Ö med barn och personal som var tillsammans med mig på Bergängen under åttiotalet.  Det var nionde året i rad vi hade vår träff och där fortsatte de viktiga förtroliga samtalen. 

Alla dessa historier av tillit var bara ämnade för mina öron och därför stannar de självklart hos mig. Varje berättelse skulle säkert kunna fylla ett eget kapitel i en bok.  Men det hände så mycket annat märkligt mellan alla dessa fina pratstunder. Få se om jag kan bena ut allt det viktiga som jag tycker hör ihop med det jag vill få sagt. 

Dessutom fyller det mig med stolthet och glädjen av att vara värdig mottagare av många av dessa betydelsefull tankar. En slags retroaktiv belöning för ett viktigt arbete utfört över tid, tillsammans med Lena och många underbara kollegor, som jag nu på min ålders höst får ta del av.

Allting började med att jag som stolt morfar fick tillfälle och ynnesten att vandra i min barndoms hembygd Sköndal, med min underbara dotter Annie och mitt barnbarn Majken. Tror det blir enklare om jag förklarar allt i form av en dagbokstext med hänvisning till flera bildkollage:

Onsdag den 18 aug 2021

Påbörjar resan till Stockholm från Fårö för vidare färd över havet med Destination Gotlands  avgång 13:50. Slutdestination Årsta. Bokade resan för någon månad sedan med förhoppning att Hammarby skulle gå vidare i cupen och att vi då skulle bli lottade att spela hemmamatch imorgon. Det blev inte så för imorgon torsdag spelar vi i Basel. Får göra det bästa av situationen så jag planerar att ringa fönsterputsaren när jag kommer till Stockholm.

Torsdag den 19 aug 2021

Vaknar i Årsta och är inte riktigt på det klara med hur jag ska planera dagen och morgondagen. Det hör till ovanligheterna. Måste först ringa Fönsterputsaren, det är prio ett. Upptaget!

Under frukosten föreslår Annie att vi kanske kunde åka till Sköndal med Majken. Bra förslag, då kan jag ta ett foto på Majken framför porten på Mandelbrödsvägen 2. Det är något som funnits på min ”to do” lista. Varför inte idag tänker jag tyst för mig själv.

Fönsterputsaren ringer och vi bestämmer att träffas på Hammarbys Pärla vid fyra tiden och käka före bortamatchen mot Basel, som sedan ska ses på Söder Bar.

Annie, Majken och jag åker ut till Sköndal. Vi tar bussen dit, eller två rättare sagt två bussar, 160 och 188. Berättar för henne att hon åker gratis på bussarna i Sthlm om hon har barnvagnen med sig. Något hon inte visste om. Tycker att det borde finnas med på listan över vad barnavårdscentralerna i Stockholm borde informera om. 

Då var vi hastigt och lustigt i min gamla hembygd Sköndal. Vi går av tidigare vid hållplats Spettekaksvägen sedan promenerar i upp parkvägen förbi Nisses hus, vi kollar om dom är hemma men icke. Tittar även på Kenneth och Folkes gamla hus. Mycket minnen poppar upp, men platsar inte i den här texten.
Vi fikar på konditori Ciro och Majken vaknar. Hon får mat och blöjbyte, sedan tar jag Majkenbilden utanför min gamla barndomsport nr. 2. Nu har jag en bild med samma bakgrund på oss bägge, där jag är med och även en bild på Majken taget 67 år senare.

• Det är sådant jag gillar och alltid har gjort.

Vi tar oss vidare upp Bagarfruvägen och minnen drar igenom huvudet med blixtens hastighet men jag låter det bero. Vidare genom centrum in på Diakon och nedanför kyrkan sätter vi oss ner på en bänk. Amning står som nästa programpunkt. 

Då dyker det upp en bild på sociala medier som Disa lagt upp och jag måste bara ta en bild på Majken och Annie och skicka till henne. Varför kanske vän av ordningen frågar sig. Nedkortat svar. Disa är ett gammalt barn från Bergsundsskolan född 1990, precis som min dotter Annie. När de var små så umgicks de till och från. Disa var även med oss 98 eller 99 när vi bodde på Friggars, Fårö. Har hittat en bild från förr där de är tillsammans på skolan. Vad är det för speciellt med det då? Jo bägge två har blivit mammor och utan varandras vetskap har de döpt sina döttrar till Majken. 

Efteråt tycker jag det passar in i helgens tema. ”Möten och samtal med barn från förr”.

• Det gjorde mig dessutom lite rörd utan att jag kan förklara varför.

Dags för att träffa mina gamla Bajenvänner Rickard och Robban (med familj) på restaurang Hammarbys Pärla. Är på plats lite för tidigt så det blir en bira innan övriga droppar in. Samtalet är av det slag som levererar ett besked som jag helst hade sluppit få höra, med på samma gång inte velat vara utan för alla Bajenpoäng i världen. Jag tänker inte orda något mer om det, men kan bara säga att efteråt, senare på kvällen, tog Rickard och jag oss en rejäl bläcka nere på Söders Bar.

• Hammarby torskade onödigt med 1–3.

Fredag den 20 aug 2021

Dagen skulle tillbringas i hembygden Hornstull (ja, jag har en viss förkärlek för ordet hembygd).

Kom dit vid lunchtid och började med att uträtta mitt ärende, att lämna in en gammal VHS kassett för digitalisering av en film som gjordes på Skansen den 5 maj 1985 då vi firade Kollo 100 år. Det skulle ta tre veckor och sedan skulle den postas hem till mig på Fårö. 

Sedan träffade jag Sara. Barnet som gick på Bergsundsgården när det begav sig och som fyller 50 år i slutet av detta år. Det blev en promenad ner till Långholmen och sedan samtal om tider som flytt. Det var inte så muntert alla gånger, men det värmde att höra att hennes sex år på fritids hade varit ett välbehövligt andningshål för henne.

Ett långt och viktigt samtal, som avslutades med en promenad tillbaka och lunch på Lasse i parken. Byggnaden som tidigare huserade gamla Bergsundsgårdens annex och fritidshemmet vid namn Lorensberg. Vi visste om det bägge två, men troligtvis ingen annan av matgästerna runt omkring. De fick vara en fin och tyst gemensam hemlighet just då, som bara vi två delade. Blev löjligt glad av att kunna beställa en köttfärslimpa med stekt potatis.

Vi pratade om tiden i slutet på sjuttiotalet och börja på åttio, det ena gav det andra så jag ringde upp min kompis (stor) Stefan som jag på den tiden arbetade tillsammans med, tillika hennes fritidspersonal Vi pratade genom mobiltelefonens högtalaren så alla tre kunde delta. Därefter googlade Sara upp hennes gamla klasskompis (lill) Stefan och fick tag i honom så det blev ett samtal med honom också. Kunde berätta för honom att jag träffat Alex (som han var bästa kompis när det begav sig) och hans syster Anika på Fårö tidigare i somras, närmare bestämt den 24 juli.

Vägarna har en förmåga att korsas med tiden om du är öppen och lyhörd och det här var en sådan gång. Det blev en trevlig stund i hembygden som skulle bjuda på ännu mer lite senare. För om ett par timmar skulle jag träffa tre ungdomar, Mira, Viggo och Ivar födda 2005. Vi tog oss ner till Café Griffi där de goda samtalen fortsatte. Påmindes om att Odenklassen fick ta del av min favorit ungdomsbok under deras lågstadietid på Bergsundsskolan. Nämligen Sotarpojken skriven av Lisa Tetzner 1940. Handlingen kortfattat:

”Boken börjar sensommaren 1838 i Sonogno i Schweiz.  Den handlar om pojken Giorgio. En dag kommer en man, Antonio Luini, på besök till dalen och ber att få tala med Giorgios far. Mannen kallas ”Mannen med ärret” och vill ta med sig Giorgio till Milano, där Giorgio ska få arbeta som sotarpojke i ett halvt år innan han skickas hem igen. Det vill inte Giorgios far gå med på; han har hört talas om hur sotarpojkar egentligen hade det där borta i Milano. Det är ett hemskt arbete och många pojkar blir fruktansvärt sjuka och dör. Mannen med ärret säger att Giorgios by ska drabbas av olycka. När mannen med ärret har gått så får byn olycka precis som han sa. Det blir torka, frosten kommer innan man har hunnit skörda vinrankorna, det börjar brinna, grävlingar river upp majsen och säden, ett får dör, en killing håller på att bli uppäten av en örn och Giorgios mamma bryter benet.

Ett år senare kommer mannen med ärret tillbaka och den här gången blir Giorgio såld, eftersom familjen behöver pengar till en doktor. Hans mamma har fortfarande ont i sitt brutna ben. Direkt efter det att Giorgio hade sålts började det regna som det inte hade gjort på länge.” 

• En bok som satte djupa spår i mig när jag gick på mellanstadiet i Sköndal.

Fick bl.a. en bild skickad till mig från Viggos föräldrar tidigare i år där han sitter med boken framför sig. Det kändes märkligt, men också fint att få se att den litterära stafettpinnen skickats vidare.  

Träffade också en farmor till ett barn (född 1990) som jag haft på Bergsundsskolan. Har aldrig tyckt att det stämmer att Stockholm är så stort att man försvinner i mängden. Arbetar du 42 år på samma arbetsplats och återvänder så dyker det allt som oftast upp välkända ansikten.

Efter ett par timmars samvaro, med avbrott för en smärre incident där det så kallade A-laget var inblandade. Ivar ringde 112 och polisen fick komma och reda ut allt. Sedan var det dags för mig att bryta upp och bege mig till Kanalplan för Hammarby damfotboll i kylan. Var inte riktigt klädd för att sitta utomhus på kvällen i ett par timmar. 

Lördag den 21 aug

Idag stod det ett dygns vistelse på sommargården Bergängen på schemat, kollo med andra ord. Vi hade bokat in oss i januari och fått besked att vi inte fick hyra Bergängen på grund av pandemin. Däremot gick det utmärkt att hyra två mindre stugor på Assö och sedan vistas utomhus på Bergängen. Sagt och gjort. Vi tog med oss färdig lunchmat och åt utomhus i lite ruggigt höstlikt väder och vid sjutiden begav vi oss till Assö för lägereld, korvgrillning och flera mycket goda samtal. Varav ett satte lite djupare spår och kommer finnas med mig mycket länge.

Vad är det för speciellt med den här resan funderade jag över precis innan sömnen slog till. Det finns något i allt det här som jag vill förmedla till den stora Majken, när hon har växt upp och är mogen att ta del av det. Får ta tag i det när jag kommer hem till Fårö och se vad det utmynnar i. 

Är glad att vi kom ihåg att ta ett gruppfoto i år också, nära att vi missade det och Helen hann tyvärr åka hem. Ska vi skylla på vädret och pandemin att vi inte blev fler än elva. 

Söndag den 22 aug 2021

Hemresan gick smidigt och det är inte mycket att orda om. Men jag var trött och lite sur över att uppkopplingen på båten försvann i halvtid när Bajen låg under med 1–0 borta mot Elfsborg. Med desto nöjdare när jag fick reda på att vi gjort två mål på stopptid och lyckats gå upp till 2-2 och knipa en pinne. 

Måndag den 23 aug 2021

Sov som en stock hela natten och på morgonen fick jag en avisering om att Bergsundsskolebarnet Tora fyller 21 år. Det blev givetvis en gratulation och mindre än en timme efteråt fick jag följande svar: 

” Tack snälla LåN! Hoppas du och Lena har det toppen! Snart (2,5år) är jag färdig lågstadielärare – blir så inspirerad av mycket du lägger upp på Facebook! Tack för det”

Det är svar som värmer och även är hoppingivande för de barn och ungdomar som ännu inte börjat skola, eller ännu inte är födda. Tora väntar på att få ta hand om er! Hon har den bästa av erfarenheter, för hon har varit barn på Bergsundsskolan och är snart färdigutbildad. Om två och ett halvt år är du klar Tora, det en mycket kort tid med mitt perspektiv.

Det var en avslutning, på denna helg, som jag inte såg komma!

Epilog

Om det inte framgår så kan jag avslöja att jag använde mig av ”SlumpKnappens” magiska kraft utan att ha några knappar till förfogande. I varje samtal skulle jag denna gång vara den ”goda lyssnande samtalspartnern” och låta det få ta tid.

Allt detta utspelade sig för ett år sedan och det har hänt så mycket fint och upplyftande sedan dess på samma tema. Det är omöjligt för mig att räkna upp allting, utan ni som har varit med vid de olika tillfällena vet vad jag menar. En del har jag redan skrivit om tidigare här på på Portal24.

Nu är det dags att återigen bege mig till Stockholm för ännu en återträff på Bergängen, lördag den 3 september. Den tionde i ordningen så det blir ett litet jubileum. Då passar det bra att avsluta med att berätta att jag har med mig filmer från när kollo firade 100 år på Skansen (Solidens scen) den 5 maj 1985, där fyra Bergängen barn medverkade. Filmen som jag hade på en VHS kassett och som jag lämnade in för digitalisering för ett år sedan. Det ska bli roligt att visa konserten.

Kommer att bo i Årsta tillsammans med Majken och hennes familj innan jag åker ut till Barnens Ö. Nu när Majken är så pass stor att hon håller på med invänjning till sin förskola. Men den här gången har jag inga inplanerade träffar med gamla barn, förutom de som kommer att komma till Bergängen och bara för att jag skrev den där sista meningen så ramlade det glädjande nog in ett lunchmöte på Café Griffi med Disa (2004) fredagen den 2 september …

_{Det goda samtalet är utforskande och klargörande, där man ger sig själv och sin samtalspartnern gott om tid och fokus. Förutom det är samtalen betydelsefulla för den personliga utvecklingen och mognaden, där vi samtidigt lyssnar och hittar redskap för att stärka vår gemenskap och relationer. Dialoger leder till oanade upptäckter, ett gemensamt välbefinnande och stärker vår empatiska förmåga.
Det är bl.a. vad SlumpKnappen lärde mig mina sista år i arbetslivet.}