Portal24 23. Regnbågsbron
Minns fortfarande hur svårt det var för mig på Bergsundsskolan den 5 juni 2014. Efter en sömlös natt gick jag till jobbet med tunga steg. Dagen innan hade vi fattat ett avgörande beslut som lät det oåterkalliga och tragiska ske.
Mitt dilemma, just då, var hur jag skulle förhålla mig till barnen på Oden. Skulle jag berätta för dem vad som hänt på morgonsamlingen, eller inte? Att vår Black Pearl, vår Perro de agua, vår Spanska vattenhund Stella, hade avlivats.
Kommer inte riktigt ihåg hur jag betedde mig den första timmen när barnen lämnades på Oden. Det är fortfarande som en diffus osynligt töcken. Mitt problem var att försöka hålla god min och inte tappa fattningen inför barnen och deras föräldrar. Stella var dessutom inte okänd för dem eftersom många träffat henne när hon varit med mig på skolan några gånger.
Påbörjade morgonsamling utan någon speciell plan, för jag hade ingen aning om hur det hela skulle utveckla sig. Från ingenstans bestämde jag mig mitt under uppropet att berätta, för redan innan vi började hade ett barn undrat hur det var fatt med mig. Var tydligen inte så bra på att hålla färgen som jag trodde och det skulle troligtvis inte bli enklare under återstoden av dagen. Det var bara att dra av plåstret och med tårarna strömmande nedför kinderna berättade jag snyftande vad som hade hänt. Tror att jag stakade fram dessa ord lite osammanhängande:
- Jag är ledsen just nu som ni kan se och det kommer nog att hålla i sig ett par dagar. Det kommer att komma och gå, men det är inget farligt, utan sorgen jag känner är en känsla precis som glädje är en känsla. Det ska vi inte vara rädda för utan bejaka så gott det går. Det är värre att hålla det inombords för sig själv.
De fick veta att Stella inte längre fanns i livet. Samtidigt berättade jag att vår hund hade bitit människor och att vi inte kunde lita på henne. Hon hade nog ha fortsatt med det. Sedan avslutade jag med:
- Vi skulle inte kunna förlåta oss själva om Stella hade bitit ett barn.
Var länge osäker på om det var rätt av mig att vara så öppen, men jag tog följande citat på orden, så att säga …
Var öppenhjärtliga mot barnen
”Berätta om dig själv, vad som gör dig glad eller ledsen, vad du lyckats bra med i livet och vilka utmaningar du står inför. Då ger du den yngre generationen ett gyllene tillfälle att lära sig mer om vuxenlivet”.
Idag är jag säker på att att min spontana ingivelse, att där och då berätta, var rätt. Även om barnen, vid det här tillfället, bara var åtta, nio år gaml och snart skulle de sluta tvåan Då hade vi varit tillsammans på Bergsundsskolan i snart tre år och då kände jag mig ganska trygg med att det var rätt beslut.
Det jag inte minns är om jag berättade för föräldrarna om hur jag agerat. I en perfekt värld gjorde jag det, men har ingen aning, kommer faktiskt inte ihåg. Tiden i juni innan midsommar är bara som en diffus dimma. Fast jag vet att vi genomförde den traditionella Olympiaden i Kärrtorp samma dag som Stella avlivades, för det har jag daterade fotografier på. Skolavslutningen i Högalidskyrkan genomfördes garanterat också den 12 juni enligt mina foton. Men det var en svår tid att ta sig igenom, men under liknande perioder i livet är det arbetsplatsen på Långholmsgatan som varit min stora trygghet.
Den här morgonen hade jag som välkänd vuxen visat mig öppen och sårbar och jag tror faktiskt att det gjorde att jag fick lättare att hantera några av deras kommande bekymmer efter den här dagen, men även att dela glädjestunderna. Fick förtroende från många av dem som jag fortfarande kan känna finns kvar än idag när vi träffas åtta år senare. Ingen kan förvånas över att jag också tackar ”Slumknappen” för att ha varit en stor del i att gjort detta möjligt. Men det kanske är en efterkonstruktion från min sida?
Tio dagar senare skrev jag ett inlägg på Perroklubbens Facebooksida för att förklara varför det inte skulle läggas upp flera foton på Stella. Stella som just den här månaden hade utsetts till månadens hund på sidan:
”Flatenbadet söndag den 15 juni 2014.
Nu kommer det en text som skall läsas när det finns tid för eftertanke och reflektion. Finns det inte det just nu så kanske dessa meningar, ord och bokstäver skall sparas till ett annat tillfälle.
Morgonen är inte lika blåsig och kyligt som igår, solen skiner och det är jus nu vindstilla. Ganska behagligt alltså, om om inte …
På grusvägen hit såg vi en räv. Den tredje på tio dagar. I vanliga fall skulle det betyda att vår fyrfota vän hade spärrat upp öronen, frusit till på plats för att börja trampa otåligt och sedan skällande börja dra i kopplet, men inte denna gång.
Sätter mig på en bänk och ser ut över hela badplatsen. En man går ut på vår favoritbrygga och sätter sig ner i solgasset. En blandrashund (vaktel, springer spaniel) som vi träffat tidigare, jagar en boll som matte kastar i vattnet, fram och tillbaka. Min fru Lena är ute och stavgår så därför finns det, i denna stund, tid för tankar och reflektion. Känslorna byts hela tiden från moll till dur och det är svårt att få någon styrsel på tankarna. Tårarna tränger fram trots att det gått 11 dagar.
Det är lika bra att gå rakt på sak! Stella, vår hund, finns inte längre …
Stella is no more … Vi tog beslutet och det tvingas vi leva med i resten av våra liv. Det är just nu svårt att förlika sig med det.
Samma månad som Stella fick äran att vara omslagshund i Perrogruppen. Jag vill väldigt gärna att hon får vara kvar
som Perrohund månaden ut trots att det gör ont att se bilden”.
Vi har under merparten av hennes liv (5 år och sex dagar) våndas, njutit, gråtit, skrattat, skämts, älskat, bannat, kelat, förskräckts och diskuterat, om och om igen. Tunga beslut är aldrig lätta att ta och när besluten är för alltid, då skakas det sunda förnuftet, omdömet och grunden som du står på om rejält. Existensiella frågor ställs på sin spets!
- Varför?
Stella har under hennes långa tid hos oss bitit flera personer, bl.a. en person på en perropromenad vid Häringe slott? Som tur var fanns det en doktor med i sällskapet så såret togs hand om omedelbart.
Stella har alltid uppträtt aggressivt mot alla som kom hem till oss. Det spelade ingen roll hur mycket vi jobbade med att få bort beteendet. Det fanns hela tiden en liten rädd hund som lärt sig att hålla det farliga borta med att visa tänderna, skälla och gå till attack.
Vi skulle aldrig kunna förlåta oss själva om hon någon gång skulle anfallit ett barn. Något vi i ärlighetens namn inte har kunnat garantera.
Ni förstår kanske själva. Stella gjorde oss socialt isolerade och våra promenader blev aldrig lugna och rofyllda. Vi var ständigt tvungna att tänka ett steg längre. Vad fanns bakom nästa gathörn, buske, dörr eller hissdörr. Givetvis smittade det av sig på Stella och det blev en ond cirkel.
För två och ett halvt år sedan blev hon utdömd av en hundpsykolog och Kristi Himmelfärdshelgen i år blev hon det igen av en person som håller hundkurser uppe på norra Gotland. Vår flytt från ett hus till en lägenhet, för fyra månader sedan, gjorde inte saken bättre.
Det får räcka här, vill inte skriva mer om Stellas problem, för mot oss i familjen var hon den bästa följeslagaren vi kunde ha haft, men inte mot andra. Hon var helt enkelt för mycket av allt. Både positivt och negativt.
Onsdag den 4 juni klockan 18.40 simmade Stella iväg mot det okända. Hon tog regnbågsbron och lämnade en familj i sorg och förtvivlan. Därför var jag idag tvungen att leta upp en text som tröstat mig och andra vid tidigare tillfällen för att söka tröst:
”Innanför tullarna är natten het
och dagen allt för kort
Innanför tullarna är som du vet
liv av annan sort
Utanför tullarna på andra sidan
där råder stilla tid
Där alla livets trådar går ihop
och evighet tar vid”
(Utanför tullarna är skriven av Dick Hansson och Lorne de Wolfe).
Legenden säger att när våra husdjur säger farväl med sitt sista andetag, går de över regnbågsbron. På andra sidan bron finns gläntor och kullar där de kan springa, leka och njuta av sin frihet …
Det sägs att det där, på andra sidan regnbågsbron, finns tillräckligt med utrymme, mat, vatten och solsken för att alla våra husdjur ska må bra. Enligt denna legend får även alla djur som blivit sjuka eller skadade återigen sin hälsa, och svämmar över av glädje.
Ode to Stella
”Stella var min fotografiska
inspirationskälla
och kraftkälla
Känslorna var tredimensionella
emotionella
och orationella
I huvudet hör jag dig skälla
du spirituella
och kontroversiella
Fårös stränder är speciella
universella
men saknar Stella
Det är det som just nu
är min baksmälla”
Fårö midsommardagen, den 21 juni 2014.
Stella föddes den 29 maj 2009 och förklarades död den 4 juni 2014, kl. 18:40.
Den här texten har fått växa fram under lång tid. Har haft olika varianter nedtecknade och för en vecka sedan började jag skissa på en struktur. Berättade för några 05:or att den här händelsen skulle jag skriva om någon gång framöver, men det var för nästan två år sedan. Den formulerades nu när det var dags att sättas på pränt. På sitt sätt tycker jag den visar ännu en historia som hände och utspelades innanför Portal24’s väggar och att allt kanske inte var så muntert alla gånger …
Portal24 
Fint du skriver om Stella! Jag ska komma ihåg det där med regnbågsbron, det kommer trösta många barn som gråter över sina djur!
GillaGilla