18. Kovändningen som förändrade allt

Det finns beslut och sedan finns det beslut. Den här händelsen från 1987 var avgörande för mitt fortsatta liv. Det visste jag inte då men med en uppmärksam tillbakablick står nu allting helt klart för mig.

Den här texten beskriver tiden före och tiden efter det korta ögonblick då livet byte färdriktning. Jag väljer att inleda med en debattartikel om mellanstadiebarnen som jag skrev jullovet 85/86 som sedan publicerades i personaltidningen ”med andra ord” i januari 1986.

Som vi kämpade för att få behålla de äldre fritidsbarnen på våra fritidshem. Kommer ihåg en rolig happening vi hade på Mariatorget fredag den 7 maj 1982 angående våra mellanstadiebarn på, Bergsundsgården, Långholmsgatan 24. 

Stockholms politiker hade lagt fram förslag om att ta bort mellanstadiebarnen från våra fritidshemmen och vi gick vår vana trogen ut och demonstrerade mot ofoget. Men på samma gång ville vi också ha roligt så jag gick med på att bli uppklädd till allvarlig politiker och höll ett brinnande nonsens tal, där jag blev utbuad och tillslut islängd av våra fritidsbarn i bassängen på Mariatorget.

Sedan gick det som det gick. Beslut togs mot vår vilja och till hösten 86 startade mellanstadieverksamhet på Långholmsgatan 24 (första våningen). Vi fick behålla våra äldre fritidsbarn på Bergsundsgården ytterligare ett år, på dispans, sedan var det totalt stopp.

Det här kom att förändra väldigt mycket för mig och det kom också att prägla resten av mitt liv. Vi börjar med debattartikeln som startade allting och som fick rubriken: Slakten fortsätter

”Mellanstadiebarnen kommer på mellanhand

Med samma envishet som politiker glömmer sina vallöften, kommer förslagen om besparingar på de otäcka mellanstadiebarnen. Dessa mellanstadiesvulster har under åtskilliga år haft den fruktansvärt osolidariska förmånen att få gå på fritidshem. Nu får det vara nog! Äntligen verkar det som om alla beslutsfattare av betydelse är överens. Nu har det bildats en allians som en gång för alla ska ta itu med detta problem. Fullvärdiga medlemmar i alliansen ”mellanstadiebarnslakt” är:

Socialdemokraterna

Moderaterna

Folkpartiet 

Socialdepartementet 

Svenska kommunalarbetarförbundet

Stockholms Socialförvaltning 

Kammarkontoret

Tänk vad fint äntligen råder det ett så hälsosamt ekonomiskt klimat att en mellanstadieslakt av det här formatet kan göras utan några protester.

Tänk om de har rätt

Eftersom man har återkommit år efter år med samma förslag, mellanstadiebarnen ut från fritids, kanske det ligger något i det. Kanske det ser lite löjligt ut när en 12 årig kille cyklar på en trehjuling tillsammans med en sjuåring.  Det är nog bättre att han får utvecklas till en självständig individ genom eget ansvar. Vill han till exempel lägga upp dojjorna på tunnelbanesätet ska han få det utan att vuxna ska behöva lägga sig i.

Sen är det inte bra om han går för länge på ett och samma fritidshem med tanke på den höga personalomsättningen. Det är inte bra för någon med alla dessa nya ansikten och eftersom det inte går att göra något åt den höga personalomsättningen, det skulle bli för dyrt, så är det lika bra att de slutar så fort som möjligt.

Åldersuppdelning

Under många år har vi i Sverige arbetat för en strikt uppdelning av åldrarna. Varje människa på sin plats. 

Pensionärer i servicehus

Tonåringar på ungdomsgårdar

Skolbarn i låg-, mellan- och högstadiet 

Förskolebarn på dagis

Vi ska inte frångå den svenska modellen på fritids.

Det är också viktigt att poängtera att det aldrig kan vara bra för individens utveckling med för stor social kontroll.

Lågstadiebarnen hämmas

Vi får inte glömma lågstadiebarnen. Det kan inte vara bra för deras personliga utveckling med en massa förebilder. Det säger sig själv att de hämmas under mellanstadiet i barnens positiva förtryck. Det är bättre för samhället på sikt att mellanstadiebarnen växer upp till otrygga medborgare som inte ställer för höga krav. Det blir så jobbigt för politikerna annars. Allt detta talar för att mellanstadiebarnen måste bort från fritidshemmen det är även sund samhällsekonomi.

Alternativ verksamhet

Allvarligt talat nu frågar sig säkert många varför jag undviker att berätta om den alternativa fritidsverksamheten för mellanstadiebarn. Anledningen är enkel, erfarenheten från den verksamheten i Vårberg är att man har svårt att fylla platserna. För den som är någorlunda insatt i fritidsverksamheten är detta inget överraskande. Det blir för jobbigt att börja om på ett nytt ställe när det rör sig om bara 3 timmar utan tillsyn. Vilket kan verka nog så spännande. Får jag inte vara kvar på mitt fritids så får det vara. Därför ger föräldrarna oftast vika för barnens önskemål om att få sluta. Dessutom förbättrar de familjernas ekonomi.

Hur ser det ut i Högalid

Av tradition har vi på Södermalm haft kvar mellanstadiebarnen på våra fritidshem. Just nu har vi sjuttioenmellanstadiebarn av 200 inskrivna, det blir 35,5%.

Vi har aldrig förstått hur man kan tala om tioåringar som en enhetlig grupp. För oss har det alltid varit självklart att två tioåringar har olika mognad. Vi har haft 13 åringar som gått på fritids och vi har haft nio åringar som har slutat. Det viktiga har varit att föräldrar, barn och personal har varit överens när ett beslut om att sluta hartagits. Det märkliga är att det ska vara så svårt för alliansens ”mellanstadieslakt” att fatta dessa självklarheter.

Varför gömmer ni er

Som sagt, det här är ingen ny fråga. Men det finns en skillnad. Var är alla som med kraft försvarade mellanstadiebarnen på sjuttiotalet. Vi vet att ni jobbar kvar, fast kanske med andra arbetsuppgifter. Nu är ni assistenter, barnomsorgsinspektörer och socialchefer. Er tystnad säger allt om klimatet inom socialförvaltningen.

Är ekonomin så dålig

Flera år i rad har Stockholms stad fått in mer skatteintäkter än man räknat med. Vad gör man med de slantarna? Vi måste tyvärr spara dem för snart kommer det dåliga tider.

• Jag säger bara LEO och SKAMDIA. 

Enskilda människor och företag tjänar hundratals miljoner på grund av känningar. Stockholms stad har tänkt sig tjäna 30 miljoner på mellanstadiesvulsterna. Skamdia´s aktieklipp gav aktieägarna 1 500 miljoner. 2% av den summan till mellanstadiebarnen och vi hade kunnat sätta punkt här. 

Vi uppmanar föräldrar, personal och politiker att ta sitt ansvar och göra allt vad som står i deras makt för att stopp detta förslag … någonstans.

Slit inte bort våra traditionsbärare från fritids!

Försent att lägga

brunnslocket på

när barnet fallet i

Isländskt ordspråk

9 fritidshem i Högalid // LåN

För att göra en lång historia kort sade samtliga tre anställda upp sig på det nystartade MSV, efter bara ett år. Då hade verksamheten varit igång sedan hösten 1986 och ingen ny personal sökte dessa tjänster. Det innebar att när sommaren sakta närmade sig saknade våra blivande fjärde- och femteklassare anställda vuxna inför höstterminen 1987. Den tanken stod jag inte ut med, för det skulle innebära att våra underbara ungarna födda 1976, 1977 skulle hamna i, ja vadå? 

Efter att ha funderat och slagits mot min tidigare övertygelse så vann tillslut omtanken om barnen. Jag valde dem, trots att jag visste det skulle väcka uppståndelse och negativa reaktioner i min omgivning. Det finns beslut och sedan finns det beslut. Jag sade upp mig från min tjänst på Bergsundsgårdens fritidshem och sökte anställning på mellansstadieverksamheten i samma hus och togs emot med öppna armar av Socialdistrikt 4. Lappkastet väckte ganska starka reaktioner bland personalen på fritidshemmen runt om i Hornstull och jag blev, i ett slag en impopulär figur, minst sagt. Men i vågskålen låg de äldre mellanstadiebarnen, deras fortsatta trygghet och tillvaro efter skolan i hembygden Hornstull. För mig var det ett lätt val när jag tillslut vägt alla för och nackdelar mot varandra

När jag började arbeta i den här verksamheten hösten 1974 lovade jag mig själv att alltid sätta barnens bästa i fokus. Hur jag än vred och vände på det här dilemmat så slutade alltid diskussion med mig själv att det bästa för ungarna var om jag följde med dem till den nya verksamheten. Sagt och gjort! Så sommaren 1987 åkte jag iväg till Barnens Ö, för att skriva klart boken ”Bergängen mitt hjärta”, sedan återvände jag till Långholmsgatan 24 i mitten av augusti.

Inte till fritidshemmet Bergsundsgården den här gången utan till MSV Spången, som barnen efter omröstning, senare, kom att döpa verksamheten till.

Första dagen barnen kom innanför dörren var jag helt ensam på Spången. Jag kände mig trots allt trygg eftersom jag kände de flesta ungarna sedan flera år tillbaka. Dagen efter kom vikarien Micke (som spelade saxofon i Rolf Wikströms band) och i början på september, ett par veckor efter starten, anställdes Lena som föreståndare.

Det blev ännu en fin period på Långholmsgatan där vi inledde arbetet på Spången med något som vi kom att kalla för ”verkstadspedagogik” där vi delade in barnen i olika intressegrupper. T.ex. sömnad, bild, läder, matlagning och musik. Vi inspirerades av ett msv. i Enskededalen där vår vänner Lena Ljunggren och Mario Marx jobbade. 

En händelses som ser ut som en tanke var att både Mario och jag var i fackliga sammanhang starka förespråkare för att behålla 10 – 12: åringarna på fritids. Men när politikernas beslut gick emot fogade vi oss och tog skeden i vacker hand. Vi började bägge, märkligt nog, att arbeta på mellanstadieverksamheter.

Ibland när jag tittar tillbaka kan jag fundera över varför saker och ting sker. Avgörande val tas som i backspegeln kommer att förändra hela ens liv. Men det har du ingen aning om när det sker. Om jag inte bytt arbetsplats hade Lena och jag gift oss då? Skulle vår fina dotter Annie ha funnits? För att inte tala om vårt barnbarn Majken? Hade Bergsundsskolan som jag och Lena startade 1993 ens existerat? Hade jag suttit på Fårö och skrivit dessa rader om inte … 

Det är stora frågor som aldrig kommer att få något svar, men det logiska svaret är ett osentimentalt nej. Det skulle ha funnits något annat, men vad kommer vi aldrig få veta. Nu existerar Bergsundsskolan och skolan finns fortfarande kvar inhysta i huset, efter mer än 30 år på Långholmsgatan 24.

Lena och min väg korsades hösten 1987 och resultatet blev så fantastiskt att det är svårt att sätta ord på det. Det var absolut värt all den skit jag då fick ta då, för min uppmärksammade kovändning. För mer än 36 år sedan!

Det är svårt att veta i förväg vart livet leder oss och vilka vägar vi tar genom åren för att framtiden skall leda oss till den nu existerande nutiden. Men med facit i hand kan alla hitta fascinerande ledtrådarna som tog oss dit vi tillslut hamnade. På gott och ont, mest på gott!

– För nu finns Bergsundsskolan! Nu finns Axedin och Annie med sin egen familj. Sist men minst Majken och i år firade vi alla jul tillsammans!

Uppdatering, nu är det Nike som är minst …