14. Sköndalsskolan 1961

Värme och kyla! Två legendarer som arbetat på skolan, fast på lite olika sätt. Här kommer en text om Sköndalsskolan.

För ett antal år sedan skrev jag om mina minnen från min skolgång i början av sextiotalet. Om tiden då jag hade börjat fjärde (eller kanske det var femte) klass och var troligtvis 10/11 år. Anledningen var att jag på ett bättre sätt ville försöka förstå mitt yrkesval. Hur kommer det sig att jag fortfarande efter alla år trivdes så bra med mitt arbete tillsammans med barn. Kunde svaret finnas i min barndom? Inledningen får bli en bild på mitt barndoms klassrum.

När jag läste denna text nu långt efteråt är det en hel del jag glömt bort, men minnet när det skrevs var antagligen mycket bättre då. Så håll till godo:

”Dagarna flyter ihop och olika händelser poppar upp i en sällsam oordning när jag nu konfronterar mina känslor om Sköndalsskolan.

Mina morgnar brukar börja med att jag väcks av min mamma och trots att jag helst av allt skulle vilja ligga kvar i sängen reser jag mig direkt upp utan att egentligen ha vaknat. Vaskar av mig ansiktet och sedan släpar jag mig, fortfarande i pyjamas (blå) ut till köket för att få i mig lite frukost. Frukosten bestod av varm choklad med tre skivor långfransk, mycket smör och utan något pålägg. Mamma gjorde chokladen genom att röra ihop kakao med socker och lite mjölk i en mugg. Smeten blandades sedan in i kastrullen med varm mjölk. Lördagsmorgnars soundtrack bestod av Sigge Fursth sjungandes ”God morgon, god morgon…, men i mitt huvud rullar texten ”Hallå där köp blåbär, fin fina lingon sura krusbär, hallå där köp bär”…

Utanför köksfönstret var det fortfarande mörkt och regndropparna slog emot fönsterblecket.

– Brrrr…

In på rummet och klär på mig. Jag drar på mig mina favortidojor, varma slamkrypare, fast det egentligen är vinterskor. Samtidigt som jag sträcker mig efter min jacka känner jag i min pappas kavajficka, som hänger i hallen. Där ligger det alltid småpengar och jag snor några kronor så jag kan köpa godis i tobix på rasten, eller en småfralla på Ciro (konditoriet) om käket är äckligt på skolan. Urgröpt småfralla med salta jordnötter var en populär lunch om ni frågar mig.

Är ganska tidigt på skolgården och träffar Stene, Gunnar och resten av polarna för att hinna spela lite fotboll (med tennisboll) mellan dörrarna i valvet. Fler och fler kompisar dyker upp och när man minst anar det så ringer skolklockan för uppställning. Vi får ställa upp klassvis i en lång rad utanför skolingången till mellanstadiebyggnaden. Vi går i fjärde klass. Gunnel Johnsson kommer ut och ser till att det är ett rakt led och vid andra inringningen får vi tåga in under tystnad. Ytterkläderna hängs upp på krokar utanför klassrummet och sedan är det dags för den andra uppställningen, ett flickled och ett killed utanför klassrummet. När Gunnel Johnsson tycker att det är tillräckligt tyst och leden bedöms som någorlunda raka så ger hon ett tyst tecken till flickledet och då får vi gå in i klassrummet. Uppställning vid bänkarna och ett ”god morgon barn” hörs ifrån katedern.

– God morgon fröken!

Slamret med stolar och bänklocken som slår är ett välbekant oväsen. Lektionen börjar med någon slags inledning. En psalmsång där Gunnel spelar på tramporgel och vi barn mumlande sjunger med och sedan skall det jobbas självständigt vid skolbänkarna. Av någon anledning är jag väldigt mobil och rör mig snabbt mellan raderna för att fråga något eller hämta något och som ett brev på posten dyker Gunnel Johnsson upp från ingenstans och fattar ett stenhårt grepp om min öronsnibb och drar i örat uppåt så jag tillslut står på tårna för att motverka smärtan.

– Har Lars-Åke myror i brallorna?

Antagligen skulle det idag benämnas med någon slags bokstavskombination (kanske MIB, myror i brallorna), men det var vi lyckligt omedvetna om då i början av sextiotalet. Det kanske vara så, men då var vi flera i klassen som hade liknande problem. Hur som helst är det en diagnos eller ett utryck rättare sagt som etsat sig fast och som jag sedan fick leva med under resten av mitt skoltid. Myror i brallorna eller med andra ord klassens vandrande pinnen!

Ett av det första minnena ifrån Sköndalsskolan var att vi i första klass (1957) fick vi en ny skolfröken som aldrig tidigare hade haft någon klass. Det visade sig vara en känd pianist syster. Han som spelade piano och var bl.a. känd för att spela i Hylands Hörna. – La, la la la la la la la la la la…

Av någon märklig anledning klarade hon inte av vår klass och påfrestning blev tillslut så stora att hon fick ett nervöst sammanbrott under en lektion och fick lov att hämtas med ambulans. En klasskamrat hade rivit ner hennes skrivbord ifrån den upphöjda platån och kvar satt hon förskräckt på sin stol och snyftade. Dramatiskt värre!

Jag minns att jag skämdes lite för detta (hon som var så snäll) och kände mig skuldmedveten, men förstod inte riktigt varför hon klappade ihop och aldrig kom tillbaks. Vi fick aldrig någon förklaring ifrån någon vuxen, men däremot fick klassen en ny lärare och en stämpel som problemklass.

Vad var jag? Där står jag på tå under en tid som kändes evighetslång och sedan blir jag utskickad från klassrummet ut i korridoren. Sätter mig i fönstergluggen och lyssnar på de olika ljuden, både inifrån skolan och utanför. Tycker faktiskt om den här stunden för mig själv då jag kunde drömma mig bort till Kapten Mikkis och David Crockets värld.

En värld som jag senare i mitt yrkesliv kunde känna igen när jag hittade ensamma barn i undanskymda vrår. Givetvis lät jag dem vara för sig själva, men under diskret uppsikt. Samtalen om detta kunde jag ta upp i ett senare skede för att se om det var något som behövde åtgärdas.

Plötsligt såg jag genom fönstret att regnet började övergå till snö och jag känner mig jublande glad inombords. Skit i det värkande örat, nu har den första snön kommit och snöbollskrig, skridskor och iskanor ligger snart och väntar på mig. Skit också att jag inte har någon kompis att snacka med så vi kunde lägga upp planer för kommande snöbollskrig och bakhåll. Från ingenstans kommer en öronbedövande ringsignal och det betyder att samtliga klassrumsdörrar slås upp samtidigt och ut väller det barn. Mina kompisar och min fiende och de som inte syns.

Nästa lektion är det träslöjd och det har aldrig fört med sig något positivt, men skit i det för nu är det rast med stort R. Snön har kommit och det gäller att snabbt få på sig kläderna. Ingen tid att förlora, för här vankas det härlig kramsnö. Jag beger mig ut till den närbelägna lilla ängen (där idrottshallen och baracken nu ligger), tillsammans med, vad som det verkar, alla andra barn. Snöbollarna svischar förbi och en och annan mulning hinns också med.

Men så ringer det in igen, alldeles för snabbt om ni frågar mig och vi skyndar tillbaka till vår ingång bredvid valvet och korridoren utanför klassrummet för att hänga upp kläderna och sedan upp för trappor och genom en annan korridor och ned för trappan och så uppställning utanför träslöjdsalen. Träslöjdsmajen Brundin (eller i folkmun Brunte) kommer släntrandes och jag tycker alltid att han tittar med ett lite läskigt småleende på mig. Han skramlar med nycklarna och vi går in i ett ljudlöst led, för här är det inte lönt att snacka.

– Så fortsätter ni med vad ni höll på med förra gången, säger han och sätter sig ned på en stol längs framme i slöjdsalen.

Vi går in till förrådet och plockar fram våra arbeten. Jag håller på med en flotte med en person som ska stå och staka sig fram med en stör. Flotten är klar och jag har bara kvar att såga ut gubben med en lövsåg, men det har jag hållit på med i evigheter. Varje gång jag tycker att gubben verkar klar ropar jag på Brunte för att visa upp den, men jag vet vad som väntar och kan inte göra något åt det. Han kommer fram till min snickarbänk och ställer sig leende bredvid mig och sedan ropar han åt hela klassen att titta åt vårt håll. Han håller upp gubben och frågar rakt ut om den här är tillräckligt bra för att få sättas fast på flotten. Ingen säger något, det är tyst som graven. Sedan hörs det ett högt NEJ! Det är Brunte själv som tar till orda och i samma sekvens bryter han gubben mitt itu med en hand. Med den andra handen grabbar han tag om min nacke och trycker till med pekfingret och tummen samtidigt som han lyfter mig upp så jag blir stående på tårna igen. Helvete vad ont det gör…

Alla skrattar och han säger, var det här den fjortonde gubben?

– Nej den sjuttonde, säger jag och han kniper åt lite hårdare.

– Gör om och gör det bättre, säger han och släpper greppet.

Samtidig ser jag Kapten Mikki komma in genom dörren, med pistolen dragen från sitt hölster. Tre skott senare är Brunte död och jag säger:

– Ja, magistern!

Det ringer ut, dags för lunch och givetvis inleds det med långa led och idag är det en märklig rödfärgad maträtt som ser ut som jordgubbsglass. Jordgubbsglass det känns nästa för bra för att vara sant.

– Mycké mat tack, säger jag och får en rejäl portion.

Vi har bestämda bord men inte några fasta platser. Samtidigt som vi äter går det matvakter omkring i matsalen. Tar en stor sked jordgubbsglass och stoppar in i mun och det vänder sig i magen. Spottar tillbaka och stirrar hjälplöst ut i luften.

– Va, faan är det här???

Det visar sig vara en maträtt kallad Klappgröt och smakar, jag vet inte vad. Inte gott i alla fall. Givetvis är det Brunte som är matvakt och det kan inte vara svårt att lista ut att han snabbt upptäcker min belägenhet. Han ställer sig således bredvid bordet där tallrikarna ska ställas och eftersom regel på Sköndalsskolan var att alla måste äta det som lagts upp på tallriken, så kan säkert alla räkna ut resten själva. Brunte blockerar min väg ut till friheten och tvingar mig, med sin skadeglada blick, kvar vid bordet. Jag vägrar äta och då uppstår ett dödläge. Jag vet att han vill ha sin rast lika mycket som jag själv, frågan är bara vad som är största njutningen. Plåga mig eller att få egen rast. Jag trodde att rasten skulle väga tyngst men efter tjugo minuter börjar jag misströsta. Han sitter på en stol vid slaskhinken och jag sitter på min plats, hungrig, stirrar ner i tallriken och längtar efter en småfralla med jordnötter. Trevar med händerna under bordet och känner en hårdmacka upptryckt under bordet. När jag börjar misströsta hör jag från långt borta att:

– Du kan plocka undan tallriken och pallra dig iväg ut härifrån.

– Jaa, tänker jag! Frihet!

Tyvärr är det inte mycket tid kvar av rasten och den vita snön har nu blivit en slasksörja. Hinner bara skrapa ihop en stor slaskhög med fötterna. Ställer mig sedan på en träbänk vid högen och avvaktar. När ett gäng tjejer går förbi hoppar jag ner på högen och stänker ner dem alla. Givetvis börjar de jaga mig. Men jag är snabb och vet att de inte kommer att hinna ifatt. Hinner inte så långt eftersom inringningen ljuder över hela skolgården och det blev istället snabba steg i riktning mot ingången och in i korridoren.

Jag vet att jag slipper gå till klassrummet för jag ska till gympan (som låg i en källare uppe vid Mandelbrödsvägen) och ha fotgymnastik. Eftersom jag är plattfot skall det plockas kulor och knytas knutar med tårna, så det är bara att pallra sig iväg med gympapåsen över torget och upp för trapporna.

Sedan var skoldagen slut, tror jag …”

Den här mellanstadieperioden i mitt liv har jag haft mycket nytta av under mina 47 år i barnens tjänst (1974-2021). Fysisk och hårdhänt tillrättavisning för ingenting gott med sig utan det är bara tålmodighet, humor, skratt och glädje som skapar förtroende som varar i längden. Ibland livet ut!

Idag vid 71 års ålder så minns jag fortfarande Gunnel med värme och Brunte med kyla. Två legendarer för mig, fast på olika sätt. 

Så kan det gå …

Avslutat inlägget med ett foto från 1953, som jag hittade i ett gammalt nummer av Sköndalsbladet på bibblan i september 2023. Det visar bygget av Sköndalsskolan och som bonus ser jag även huset på Mandelbrödsvägen där jag tillbringade mina första 20 år i livet.

Sköndalsskolan’s 70 år  (2023)

Fakta:

ABC – 1953 

Skolan byggdes mellan 1952-1955

Cyrillus Johansson (Arkitekt)

Folkskoledirektionen (Byggherre)

Gunnar Örn (Byggmästare)

Skolanläggning, låg- och mellanstadium från 1950-talet, med tillhörande vaktmästarbostad. Inom anläggningen finns också två senare tillkomna huskroppar från 2000-talet, fritidshem samt idrottshall. 

Sköndalsskolan karaktäriseras av tidstypiskt rött tegel med intressanta kompositioner i gult tegel. Skolan ligger centralt belägen i stadsdelen, i hörnet av Perstorpsvägen och Bagarfruvägen. Lågstadieflygeln längs Perstorpsvägen består av dels en tvåvåningslänga samt en tvärstående enplansbyggnad. Mellanstadiets klassrum ligger i en tvåvåningsbyggnad utmed Bagarfruvägen. Byggnaden har genom ett galleri över entrévalvet invändig förbindelse med centralbyggnaden om tre våningar som inrymmer expedition, lärarrum, bibliotek och matsal.

Genom lågstadieflygeln i söder byggs skolan upp i en, två och tre våningar. Fasaderna, utmed Bagarfruvägen och Perstorpsvägen, är på ett lekfullt sätt utsmyckade med figurer i gult tegel.
En rundbågig portal vid Perstorpsvägen leder in till skolgården som till stora delar är asfalterad med prydnadsbuskar invid fasad och enstaka träd. En relief föreställande Noaks ark pryder motstående fasad. Huvudentrén markeras genom omfattning i gult tegel med mönsterlagda tegelblommor. Gårdsplanen är uppdelad i två skolgårdar, en mindre för lågstadiet och en större för mellanstadiet. Båda skolgårdarna ligger öppet mot söder och avskiljs från varandra genom planteringar och lekredskap. Södra delen av skolgården utgörs av en björkbevuxen backe med bevarade berg i dagen och lekredskap i form av trätält. I anslutning till Perstorpsvägen finns gungor som omgärdas av gunnebostaket mot gatan.

Skolbyggnader är viktiga delar av stadsdelarnas sociala struktur och har både ett lokal- och samhällshistoriskt värde. Sköndalsskolan uppfördes i mitten av 1953 för låg- och mellanstadium efter ritningar av arkitekten Cyrillus Johansson. Byggnaden har ett högt arkitektoniskt värde med för tiden ovanlig, nästan traditionell, formgivning och många intressanta byggnadsdetaljer. Med reliefen Noaks ark av konstnären Allan Wallberg har skolan också ett konstnärligt värde. Anläggningen ligger centralt i stadsdelen och har ett högt stadsbilds- och miljöskapande värde. Skolans utbytta entrédörrar överensstämmer inte med ursprunglig gestaltning.

Genomförda större om- och tillbyggnader samt reparationer genom åren:

Källor: Riksantikvarieämbetet och SISAB.

1966-73: Invändig ombyggnad, omdisposition av centralbyggnaden

1970-74: Ombyggnad för .

1972-73: Upprustning av skolgården.

1991-96: Samtliga klassrum.

1993-94: Målning av fönster.

1994: Renovering matsal.

1995: Renovering gymnastik. Ombyggnad för 6-årsverksamhet.

1994-95: Takrenovering.

1996: Ombyggnad f.d. läkarmottagning.

1997: Renovering paviljong och ny ventilation.

1999: Rivning av gymnastikhus samt fritidshemmet Arken.

2001: Ny paviljong, Ny angöring till varuintag.

2003: Ombyggnation kök och diskrum, underhåll av skolgård/mark, rivning av paviljong.

2004: Miljösanering plan 900, verksamhetsanpassning ombyggnation konferensrum.

2004: Uppförande av Sköndalshallen. 

2005: Invändigt ytskikt 0,2 mnkr.

2006: Skolgårdsupprustning. Sanering av källare, miljöutredning.

2007: Skolgårdsupprustning 1500 tkr.

2008: Ventilationsombyggnad pågår.

2010- 11: Ventilationsombyggnad pågår, projektering värmepump värmelager, nya fönster m.m. Energiprojekt

2024: Sköndalsskolan, nybyggnad hus F

Projektbeskrivning Sköndalsskolan, nybyggnad hus F Nytt hus benämnt F ska byggas på skolgården. Byggnaden, som har två våningsplan, innehåller 6 klassrum, grupprum, personalutrymmen m m. Total bruttoarea är ca 1 250 kvm. Handlingar projekteras för en AB med insprängd ABT för hiss och prefabstomme. Byggnation ska ske samtidigt som skolverksamhet pågår, men sker på en avskild del på skolgården.KategoriBygg- och anläggningsentreprenaderBedömd annonseringKvartal 1 2024

Konstnärlig gestaltning – Sköndalsskolan

Stockholms stad

Härmed inbjuder Stockholms Konst till att lämna anbud gällande konstnärlig gestaltning av Sköndalsskolan.
Skolan är centralt placerad i stadsdelen Sköndal. Den uppfördes på 1950-talet i en karaktäristisk tegelarkitektur och har ett särskilt stort kulturhistoriskt värde. Skolan ska nu byggas ut med en fristående skolbyggnad i två våningar. Den nya byggnaden ritas av White arkitekter i nära dialog med den befintliga arkitekturen. Arkitekternas ledord för projektet är varsamt, värdigt, avskalat. I samband med tillbyggnaden skapas utrymme för en konstnärlig gestaltning på fasad vid entrén med möjlighet till en fortsättning invändigt i det centrala trapphuset.

Sista anbudsdag (2024-01-26)

Måndagen den 10 juni 2024 togs ett första spadtag på Sköndalsskolans skolgård. Där det ska byggas ett nytt hus med 162 nya elevplatser. Huset beräknas vara klart hösten 2025.