13. Björnbär

Det här är en berättelse om ett barns önskejul så som hon skrev det på svenskan i tredje klass inför julen 2014.

Ett gammalt foto på N’s fantasiberättelse om sin önskejul var orsaken till att minnet väcktes till liv. Har kortat ner hennes texten lite, gjort henne anonym och bara tagit med det som är relevant i berättelsen för att kunna ge min inställning och mina synpunkter efteråt.

Önskejulen nedtecknades den 18 december 2014 under en lektion i svenska. Berättelsen har med åren fått en djupare innebörd som fortfarande berör mig. Med det sagt så över till …

”Min önskejul 

Jag vaknar med att det snöar. Sätter mig upp i sängen hemma och får de första julklapparna. Öppnar paketen medan jag ser på den glittriga granen framför mig. Jag fick: En mjukis filt, nagelpynt, nagellack och parfym.

Efteråt åkte vi till mormor och firade julafton. Vi åt köttbullar, prinskorv, potatis, sill, lax, rödbetssallad och massvis av andra goda saker. Det blev sent men vi fikade och jag pysslade. Sedan kom jultomten och gav oss julklappar. 

Efter fikat gav alla sina julklappar vi köpt till varandra. Jag gav massvis av saker till hela släkten. Fast extra mycket till morfar. Morfar blev så glad av mina julklappar och gav mig tio björnbär som han hade plockat under hösten och fryst in till mig. Blev glad för björnbären, de var jättegoda. Morfar hade klätt ut sig till jultomte, men jag låtsades som om det var jultomten på riktigt. 

Nu var det jättesent och därför fick jag sova över. Somnade direkt och drömde om hur det kommer att vara nästa Julafton!

//av N skrivet den 18/12-2014”

Den här berättelsen berörde mig väldigt mycket, när jag läste den, eftersom jag visste att hennes morfar hade gått bort och att hela texten andades en stor saknad inför den stundande julen. Det blev självklart för mig vad jag måste hinna göra innan vi alla skulle gå på julledighet. På morgonen dagen efter gick jag förbi Hemköp i Hornstull och köpte en påse frysta Björnbär. När jag kom till skolan lade jag in påsen i frysen på Oden (3:ornas våning). Senare på dagen tog jag med mig henne in i köket öppnade frysen och visade påsen med björnbär och sa: – Varsågod, de här björnbären är dina och samtidigt önskade jag dig en riktigt god jul. Det var underbart att se hennes varma leende i det ögonblicket.

– Ovärdeligt!

Den här lilla historien använder jag nu som ingång för att förklara varför jag inte tycker det är livsviktigt att behandla alla barn med millimeter rättvisa. Det trodde jag förr och höll stenhårt på det innan jag med åren blev äldre och i mitt tycke mycket klokare. 

Ser jag, eller känner på mig att en liten enkel handling kan göra gott utan att den drabbar någon av de andra barnen i gruppen negativt, då är det en självklarhet för mig att utföra den. Även om det kommer att kosta en liten slant, som jag givetvis står för själv.

Tror inte att någon av barnen i klassen kände till denna lilla historia, men skulle det trots allt ha kommit fram och någon tyckt att det var orättvist är jag fullkomligt trygg med att kunnat förklara så att det skulle bli begripligt. Är samtidig övertygade om att alla barn på Oden hade varit överens med mig om att det var bra för henne att hon fick sina traditionella björnbär till jul. Vid ett annat tillfälle är det kanske någon annat barn som behöver en liten enkel personlig uppmuntran. På ingen annans bekostnad.

Det viktigaste tycker jag är att se alla barnen och ge dem det de behöver för stunden. De är individer och behöver också behandlas som sådana, fast i grupp, om ni förstår vad jag menar. Är övertygad om att det är positivt och till gagn för gruppdynamiken.

Jag utformade en pedagogisk metod under mina sista år i skolan för att inte missa ett enda barn i klassen, för även de självgående barnen behöver få kontinuerlig extra uppmärksamhet för att växa. Det är så lätt att missa dem i större barngrupper. Jag kallade metoden för ”SlumpKnappen”. Slumpen fick avgöra vem jag skulle ge extra intresse och omtänksamhet varje ny dag. Utan att för den skull göra avkall på de andra barnens behov. Vad det gick ut på och hur det utformades kan läsas i mitt blogginlägg med rubriken ”Slumpknappen”.

Det är inte alltid du får reda på barns önskningar och bekymmer, men om du är lyhörd och observant brukar det räcka ganska långt. Kommer det fram tycker jag att det är en självklarhet att försöka tillgodose dem efter bästa förmåga. Inget slår kontinuerlig uppmuntran och uppmärksamhet i vardagen!

PS! När det var dags att  gå på julledigheten glömde hon kvar sina björnbär i frysen, men dagen innan julafton fick hon med sig sin mamma till skolan och för att hämtade dem. Det var väldigt viktigt för henne! Det fick jag veta senare när jag kom tillbaka till jobbet efter julledigheten. Vilket förstärkte min uppfattning om hur rätt det var att följa min intuition och hur gott det även kändes för mig efteråt. Björnbär kommer från och med den här julen alltid förknippat med något magiskt och positivt.

Givetvis har jag fått klartecken av författaren att skriva ner valda delar av hennes handskrivna text till det här inlägget. Då passade hon även på att be om kopior av sin text, eftersom hon inte kunde hittade dem själv.