10. Broarna som omsluter

och omfamnar Högalidsspången.

Långholmsgatan är en 500 meter lång gata på Södermalm i Stockholm. Gatan sträcker sig från Västerbrons södra fäste i norr vid korsningen med Heleneborgsgatan till Hornstull och Liljeholmsbrons norra fäste i söder vid korsningen med Hornsgatan. Namnet syftar på den närbelägna Långholmen, som ligger strax norr om gatan på andra sidan Pålsundet.

Det fanns en tid innan Västerbron var färdigbyggd, som fotot av Bertil Norberg visar från den 5 april 1934. Vy från Långholmen sett över Pålsundet och in mot Långholmsgatan och det kommande landfästet för Västerbron.

Västerbron i centrala Stockholms innerstad sträcker sig från Södermalm, över Långholmen och Riddarfjärden till stadsdelen Marieberg på Kungsholmen. Cirka 140 meter av brodelen över vatten tillhör stadsdelen Kungsholmen. Bron öppnades för trafik 20 november 1935.

Bron är drygt 600 meter lång inklusive viadukter. Brons del över vatten är cirka 340 meter. Landskapsgränsen mellan Södermanland och Uppland korsar bron cirka 140 meter norr om Långholmens strand, eller 12 lyktstolpar räknat från trappan till Långholmsparken när man går på den östra sidan. Segelfri höjd är 26 meter. Viadukten över Rålambshovsparken kallas även Lilla Västerbron.

Liljeholmsbron är en dubbel klaffbro som spänner över Årstaviken mellan Hornstull på Södermalm och Liljeholmen i Stockholm. Den första bron uppfördes på 1660-talet och den första klaffbron över Liljeholmsviken invigdes 1928.
Den nuvarande bron byggdes i två etapper, 1928 och 1954 och har föregåtts av flera historiska broar. Liljeholmsbron utgör gränsen mellan Årstaviken i öst och Liljeholmsviken i väst. Liljeholmsbron är även namnet på den gata som leder fram till bron från Långholmsgatan.

Många av Långholmsgatans bostadshus tillkom åren 1911–1914. Detta var en lugn men fattig del av Södermalm. Arbetarförfattarna Erik Asklund och Josef Kjellgren växte upp på Långholmsgatan, som då var en utkant av Söder. ”I min barndom var Långholmsgatan som en liten småstadsgata, tyst och stillsam med gamla åkerier vid Västerbrons nuvarande södra brofäste”, skriver Erik Asklund. Det hela skulle ändra sig när Västerbron invigts i november 1935. 

Den täta trafiken mellan de två stora broarna Västerbron och Liljeholmsbron leddes nu genom Långholmsgatan och 1945–1962 utgjorde gatan en del av det som kallades riksväg 1, 1962–1966 kallad E4/E3. Det fanns planer på att bredda hela Långholmsgatan från 24 meter till 48 meter, men så blev det inte. Breddningen genomfördes i gatans södra del och stannade i höjd med Högalidsspången.

Högalidsspången förbinder Högalidsparken i öst med Bergsundsområdet i väst och passerar Borgargatan och Långholmsgatan. Vid Långholmsgatan leder trappor ner till gatan. Bron är en betongkonstruktion som uppfördes 1972, då den också fick sitt namn.

Fotomotivet visar, förutom den vackra Spången, även ingången till port 24 där Maria Husmodersskola, Hemgården Bergsundsgården låg och där Bergsundsskolan numera ligger.

Jag tyckte alltid om att se när skolbarnen gick över Högalidsspången på väg till eller ifrån någonting. Det gav mig ett inre lugn. Har säkert gått över den här gångbron över tjugotusen gånger och då lägger jag mig ändå på en låg siffra. Spången symbolisera hembygden Hornstull för mig. Här finns också sedan år 2013 handelscentrumet Hornstull med sina två nya torg.

I augusti 1966 flyttades E4/E3 till den nybyggda Essingeleden, men trafiken på Långholmsgatan har fortsatt att vara betydande. Kollektivtrafiken bidrar också till trafikintensiteten med lokalbussar, blå busslinje 4 samt den i april 1964 öppnade tunnelbanestationen Hornstull vid gatans södra del.

Broar börjar och slutar alltid från båda hållen! Men både Liljeholmsbron och Västerbron har det gemensamt att de slutar och börjar vid foten av Långholmsgatan. Gatan som blev en stor del av mitt liv under 42 långa arbetsår. Åren gick fort så här i backspegeln.

Två broar som förenas av Långholmsgatan. Samtidigt är det Långholmsgatan’s två armar som sträcker sig ut mot världen.

Broar förkortar avstånden till utvalda mål och snabbar på resan dit. Samtidigt har alla en inre bro som vi när som helst kan få kontakt med och då besöka vårt yngre jag. Det brukar också kallas för minnen. Under dessa stunder tickar klockan lite långsammare. Vetskapen om åldrande kan ibland bli svår, på gränsen till förnekelse. Om jag fyller dagarna med aktiviteter har jag märkt att då går tiden snabbare och det är inget lockande i min ålder. Moment 22.

Bron är också ett uttryck, en metafor, för kamp och vilja att överleva i tider när allt är lite svårare. En väg att ta när andra möjligheter tycks långt borta. Bron är då en utväg för att inget annan verkar finnas eller fungera. ”Like a bridge over troubled water”, sjöng Paul Simon och Art Garfunkel.

Broar börjar alltid från båda hållen! Broar går från generation till generation men på samma gång till generation från generation.

Texten utgår ifrån mina referenspunkter, egna foton, och andras bilder. Helt enkelt det som jag tyckte varit viktigt för mig att belysa under resans gång. Det är märkligt att LåNgholmsgatan och jag har orkat med varandra i så många år? Men då får jag inte glömma anledningen till att färden varit mödan värd.

• Ungarna, barnen, kidsen! Aldrig att jag tar ordet elev eller kund i min mun, men det är jag det.

Givetvis med god hjälp av fantastiska kollegor och min underbara livskamrat Lena. Men utan alla generationer barn födda mellan åren 1967 och 2008 skulle resan antagligen inte blivit så lång, då hade jag troligtvis sagt – So long! mycket tidigare.

Har skrivit det tidigare men det tåls att upprepa. Viktiga lärdomar i all enkelhet.

Lär dig snabbt namnen på alla barn som går på skolan eller fritids. Det är betydelsefullt för alla att känna sig sedda! Speciellt barn. Ödsla beröm och uppmuntran, men tveka inte att säga ifrån direkt då du upptäcker otrevligheter. Är säker på att rättvisa tillrättavisningar i unga år är bra för den personliga utvecklingen av empatin. Säg deras namn i samband med tillsägelser eller när du strör med beröm och gillande kommentarer. Lämna aldrig en konflikt i vredesmod! Lös den, gör alltid upp och skiljs som vänner innan dagen är slut. Berätta för föräldrarna när de hämtar vad som hänt, om ni inte tillsammans har kommit fram till att händelsen enbart är en förtroendefråga mellan dig och de inblandade.

Det finns många lärdomar att ta med sig på vägen och det är tråkigt att inte få användning för dem nu när allt sitter i ryggmärgen. Det är tiden och livets gång, nu när jag är sjuttiett år, men saknaden efter Långholmsgatan 24 kan komma när jag minst anar det. Trappuppgången där den goda stämningen och barnens skratt fortfarande sitter i väggarna. I alla fall i mitt huvud. Men även de oväntade lösningarna som skedde längs vägen.

Som vanligt flyter trådar ut som inte var tänkta att dras i, men ändå nystas dom upp i tankarna. Det kan också vara befriande att läsa i efterhand. Hur tänkte jag här? 

Har i flera inlägg försökt belysa Långholmsgatan från olika vinklar, med mina erfarenheter, det som jag tycker har varit värt att berätta om. Andra har säkert andra upplevelser. Upprinnelsen är den ”tia” jag drabbades av sommaren 2019, följt av skitviruset covid som drabbade världen med restriktioner och oro. Inga resor, inga konserter, inga fotbollsmatcher med Hammarby. Endast isolering och avstånd, men jag bestämde mig tidigt att oron inte skulle få ta över mitt liv och ska det vara isolering är Fårö inte en så dum plats att vara på.

Sedan blev det vardag, våren kom och positiva saker hände, slag i slag. Lördagen den 4 april 2020 får jag en sånghälsning skickad till mig ifrån tio barn jag haft i fyra år på Bergsundsskolan. De gick då i åttonde klass. Det gladde mig och berörde mig djupare än vad jag trodde var möjligt. Vet inte hur många gånger jag tittade på filmsnutten som varade i 13 sekunder och funderade över hur det kunde återgäldas.

Torsdag den 4 juni 2020 fick vi veta att Lena och jag skulle bli mormor och morfar! Generationsbron fylldes på underifrån. Det är svårt att med ord riktigt förstå och förklara känslan, men det stod helt klart att livet nu fick en ny innebörd. Ett nytt perspektiv!

Allt detta samverkade till att jag börja leta efter foton, på de tio sångfåglarna, (som under resans gång blev 11 och nu växt till i 19), från deras fyra år på Bergsundsskolan. Gruppen födda 2005.

Eftersom en av mina roller på skolan var att dokumentera vardagen, men även speciella händelser och utflykter, hade jag en oas med fotografier att ösa ur. (Obs! Det här var före GDPR tiden). Vad jag tycker om den tvångströjan blir för långt att orda om här.

Det växte fram ett beslut om att fråga de tio sångfåglarna vad de skulle tycka om jag startade ett internt konto på Instagram där jag lade upp foton från deras lågstadietid. Alla var positiva till det men med den reservationen att det måste var ett slutet konto som bara de hade tillgång till. Mitt förbehåll var att deras föräldrar och anhöriga också skulle ges behörighet.

Kontot startade tisdag den 30 juni och avslutades nyårsdagen, fredag den 1 januari, 389 inlägg senare. Det utvecklades hela tiden och jag delgav dem erfarenheter av min egen skolgång på femtio, sextiotalet samt berättade om händelser som inträffade, under deras lågstadietid, där de var inblandade. Var det någon text jag bedömde vara lite känslig fick det först godkännas av de inblandade. Allt blev inte godkänt och då lät jag givetvis bli att ta med det.

Det nya året började med tomhet när kontot avslutades, men jag hade kommit igång och kunde inte släppa temat. Den 4 januari lade jag ut det första inlägget om Långholmsgatan på mitt eget Instagram konto. Tanken var att lägga upp ett inlägg om dagen tills Lena och jag kunde tituleras mormor och morfar. Födseln tog längre tid än planerat så jag fick lösa det i flykten med några oplanerade inlägg på slutet.

Den 22 januari 2021, hade vi glädjen att lyckönska Annie och Alex på deras, men även vår (på avstånd), fantastiskt minnesvärda dag, med Hjalmar Gullbergs ord,

”Mitt öra blåsten piskar 
med kalla gisselslag 
men djupt i mig det viskar
Ett barn är fött i dag

• Varmt välkommen till världen Majken önskar mormor och morfar ifrån Fårö!

I en perfekt värd skulle Lena och jag åkt över Östersjön redan i februari för att bo en månad i Hornstull, för att vara behjälpliga under den första bebistiden. Men vi fick skjuta på det för att vi skulle hinna få våra två vaccinsprutor.

Tack Långholmsgatan nu avrundar vi med en dikt av Tomas Tranströmer, från 1970, som jag inspirerandes av,

”Två sanningar närmar sig varann

En kommer inifrån,

en kommer utifrån

och där de möts har man en

chans att få se sig själv”

och i min omgjorda version 

Två själar närmar sig varann 

En kom härifrån

en kom därifrån

de möts och ges chans

att speglar sig i

en ny existens

Glädjen var stor här på Fårö, men nu, snart åtta månader senare, längtar vi till Stockholm av förklarliga skäl.

PS! I början på mars kom jag in i en gammal dator här på Fårö och i den fann jag ytterligare foton på barngruppen födda 2005. Efter lite funderande bestämde jag mig för att åter öppna upp det privata kontot på Instagram (den 14 mars 2022) och lägga upp några av dessa bilder. Jag meddelade alla de inblandade. Det kändes som att jag behövde göra detta för mig själv. Tankarna behövde än en gång en tillflykt.

Anledningen stavas denna gång till U k r a i n a …